Visst, den officiella skitövningen må ha överlevt Jane Fonda, neonfärgade pannband och VHS-eran. Men låt oss tala klarspråk, den är och förblir meningslös.
Trots detta utgör övningen återkommande inslag i mängder av träningsprogram, allt samtidigt som biomekaniken skriker efter nåd.
Hips (anatomi) don’t lie
Låt oss ta det från början, innan arkebuseringen eskalerar till fullskaligt pepprande. Förenklat kan kroppens bålparti delas upp i fyra olika huvudaktörer:
Rectus abdominis
Den klassiska “sexpackmuskeln”. Här hittar vi området som ansvarar för flexion, alltså när överkroppen böjs framåt. Avgörande funktioner för beach:iga inslag som situps och crunches.
Transversus abdominis
Kroppens inre korsett. Här skapas buktryck, stabilisering av ryggraden och aktivering vid tunga övningar likt marklyft och knäböj.
Obliquus externus och obliquus internus
Musklerna som assisterar vid flexion och buktryck. Men det stannar inte där, nej – här återfinns nämligen även funktioner som rotation och lateralflexion (eller för alla oss som sov genom högstadiets latinlektioner: sidoböjningar).
”Men, det är här, precis här, allt går käpprätt åt skogen”
Så, vad är problemet?
Om en bara fortsätter gunga idiottunga hantlar i sidled kommer väl självaste Poseidonstatyns fysik likt ett brev på posten? Nej, bara nej. Det är här, precis här, allt går käpprätt åt skogen.
Fysiken skiter blankt i estetik
Under bodybuildingens guldålder handlade allt om illusion. Belgien blue-brett bröst, poppande axlar och pinnsmal midja. Men när Arnold och grabbarna poserade i Pumping Iron var det inte sidoböjningar med hantlar som byggde deras skottsäkra fysik – det var tunga baslyft, volymträning och en genpool mänskligheten bara kan drömma om.
Träning är i grunden enkel mekanik. Föreställ dig en gungbräda. På ena sidan sitter en vän som väger 100 kilo, allt samtidigt som du ska trycka ned din sida. Det kräver kraft.
Men vad händer om en lika tung person slår sig ned på gungbrädans andra sida? Precis, belastningen neutraliseras. Exakt samma sak sker om vi håller en hantel i vardera hand och böjer kroppen i sidled – krafterna tar ut varandra.
Arbetet som sker är alltså marginellt. Ett kort excentriskt moment när rörelsen bromsar samt lite energi vid dess start. Men nettoeffekten? 100% försumbar i relation till tiden som investeras.
“Mejsla bort kärlekshandtagen”
Övningens enda usp och överlevnadsstrategi är inget annat än en myt.En haltande idé om att punktförbränna fettet kring midjan.Men, fysiologin är obeveklig.
Fettförbränning sker alltid systemiskt och är omöjlig att prickskjuta gentemot specifika områden. Här styrs skutan istället främst av energiunderskott och diverse hormonella faktorer, inte vilken riktning överkroppen lutar åt.
Summa summarum
Sidoböjningar med hantlar är inte farligt, det är slöseri med tid, energi och potential.
Så, om målet är Bruce Banner-cool mage stavas receptet tunga baslyft, ensidiga belastningar och stabilitetsträning som faktiskt utmanar systemet.
Med det sagt, lyft något som kräver motstånd, gå med en vikt i ena handen tills du verkligen måste kämpa för att bibehålla kroppen rak. Summa summarum, i en träningsvärld fylld med brus är verkligheten enkel – sluta göra det som ser effektivt ut, börja göra det som är det.
