“Jag ska träna – varje dag”
Det må låta ambitiöst, likt något en hybrid mellan GI Jane och ett gäng Call of Duty-bottar skulle kunna ägna sig åt. Problemet, för oss vanliga människor, återfinns dock i kroppens fysiska behov av återhämtning. Musklerna växer under vila, inte när vi parkour:ar oss mellan diverse dragmaskiner och hantelställ.
Att lova daglig styrketräning, utan några som helst undantag, kan liknas vid att dyrt och heligt bestämma sig för att sträckkolla Lord of the Rings-trilogin under en och samma natt — det vill säga, en omöjligt smärtsam syssla.
Ett smartare, bättre och mer effektivt mål: två till fyra genomtänkta pass per vecka. Då, men först då, formas nämligen starka, tillika hållbara, resultat.
“Noll socker – livet ut”
Sockerfri januari har blivit något av en ritual. Plötsligt skall alla sluta med skiten som knastrar i tänderna och gud förbjude den som nämner skällsord likt godis, glass och bulle.
Men att skriva ett livslångt förbud, under årets första månad, är ungefär lika smart som att aldrig mer se en spelfilm bara för att The Shining sög 1980.
Motion, födointag och balans landar sällan positivt med hjälp av diktatoriska förbud och total avhållsamhet. Och nej, ett par chokladbitar kommer inte forma oss till fullblodade sockerjunkies. Inte alls faktiskt.
“Milen varje dag är en självklarhet”
Ovanstående nyårslöfte är träningsvärldens motsvarighet till att bestämma sig för att smälla i sig en familjepizza varje dag, livet ut. Visst, det kanske känns kul i teorin, men tro mig – skiten håller inte i längden.
Att springa en mil är inget annat än en träningsmässig kanonprestation, men för de allra flesta nybörjare även ett recept för överbelastning, knäproblem och water boardad-motivation.
Mer realistiskt: börja med tre till fyra löppass i veckan, helst varierade med intervaller och kompletterande styrkeinslag. På så vis håller kroppen i längden, samtidigt som resultaten ständigt flyttas framåt.
“100 kilo bänkpress – om jag så dör på kuppen”
Här snackar vi testosteronstint nyårslöfte, som saxat ur 70-talets muscle beach med Arnold spatserandes längst fram i fackeltåget. I januari rundsparkar alla träningsboys upp gymdörren med ett tydligt mål i kikarsiktet – omänsklig styrkekapacitet i lokalens heligaste gral, bänkpressen. Men, att sätta ett absolut vikttal är idiotiskt av två skäl:
– Totalhaltande teknik
– Utebliven progression
Styrka byggs inte av vilja, utan via konkreta planer, korrekta tekniker och smart återhämtning. Ett väsentligt smartare och mer hållbart mål är därför att sträva efter att öka kroppens styrkekapacitet med 10-15 procent – under de närmaste två till tre månader. Läs den meningen igen. Tro mig, den sanningsbomben är betydligt mycket mer realistisk, mätbar och hälsofrämjande än att lajva Marvelhjälte varje gång skogränsen passeras.
“Vila är för töntar”
Här finner vi den, den kanske absurdaste idiotidén av dem alla. Vila är nämligen inte motståndaren – utan ryggknuffen vi alla behöver. De som sover, återhämtar sig och låter musklerna växa under vila kommer möta större framsteg än dårarna som tränar från soluppgång till solnedgång. Något åtskilliga, tillika opartiska, studier bevisat gång på gång.
Att aldrig vila är med andra ord lika smart som att gå tolv fullängdsronder i tungviktsboxning, för att sedan försöka essa Mensas intagningsprov. Sorry bro, det kommer helt enkelt inte fungera. Träna hårt och vila smart – där bor receptet bakom sann framgång.
