Pommes Pinnes
I samband en krönika om dessa snacks fick jag fler mail än efter någon annan text jag skrivit under mina tre år på Café. Mängder av människor som likt mig känt sig ensamma i sin uppskattning för dessa märkliga, goda små potatispinnar.
Så en teori jag utvecklat sedan dess är att de har sina fans och därför säljer rätt okej. Det råkar bara vara så att fansen är glest utspridda över landet. Att alla som gillar Pommes Pinnes är ensamma i sin bekantskapskrets om det. Alla som köper en påse Pommes Pinnes får ha den i fred.
Salta Pinnar
Framförallt framstår man som otroligt tråkig om man frivilligt köper och äter de här, men det är inte rättvist. Absolut, på pappret kanske torra brödpinnar med lite salt kanske inte låter så gott och… Nej de kanske inte är så fantastiskt goda, men de smakar helt okej och man blir inte det minsta flottig om fingrarna när man äter dem. Det måste få finnas plats för sådana snacks också.
Dill och gräslökschips
De har funnits i fast sortiment i decennier, så uppenbarligen gillar tillräckligt många dill och gräslökschipsen för att de ska få vara kvar. Trots detta känner man sig alltid som en knepig typ när man kommer in i ett rum med en av de gröna chipspåsarna.
Anledningen är att de som inte gillar den här kryddningen är extremt högljudda i sin övertygelse. De berättar högt hur illa de tycker om smaken. Ingen annan chipssort får ta så här mycket oförtjänt hat. Väldigt konstigt, särskilt med tanke på att det är den godaste smaken.
Läs även: ”Är jag ensam i världen om att älska Pommes Pinnes?”
