Fjällräven, Haglöfs och Norröna fyller garderoberna hos engelska fotbollsgrabbar. Det berättar Phil Thornton, som själv bär en brun Fjällräven-munkjacka när jag träffar honom på The Philharmonic Pub i Liverpool.
Phil Thornton väckte stor uppmärksamhet för några år sedan när han släppte boken Casuals, Football fighting and fashion, The story of a terrace cult. Boken är en av de ytterst få som fokuserar på stilen snarare än våldet bland casuals och berättar om märkesfixeringen som spred sig bland brittiska fotbollsgrabbar på 80-talet.
Casualstilen fortsätter ständigt att utvecklas, men samtidigt menar Thornton att den är mer uniform i dag än på 80-talet.
När vi vandrar nerför gatorna i Liverpool visar han närmare ett halvdussin butiker, fyllda med de typiska casualmärken man ser på svenska läktare: Fred Perry, Ben Sherman, Henry Lloyd, Paul & Shark, Fila, Lyle & Scott och retrotrainers från Adidas och Puma.
Thornton är övertygad om att det är casuals som gjort dem populära, inte bara bland fotbollsgrabbar.
– De här affärerna är ett bevis på att kulturen inte längre är underground, säger han.
Men Thornton dissar nästan samtliga märken som brukar sammankopplas med casuals.
De är för tätt associerade med huliganism, menar han.
Men det handlar inte bara om det.
– När vi höll på som mest var du verkligen tvungen att kämpa och leta för att hitta schysta klädmärken. I dag får du liksom allting serverat på ett fat, säger han.
Men utöver mainstreambutikerna finns också affärer som verkligen letar upp mer udda eller otippade klädmärken. Thornton nämner exempelvis Oi Polloi i Manchester, som utöver Fjällräven också har börjat sälja svenska märken som Nudie och Tretorn.
Återstår att se om de slår bland casuals. För i slutändan handlar det inte om märken, menar Thornton. Snarare om hur du bär dem.
– På 90-talet när alla hade Stone Island kunde vi ändå se skillnad på om killen var en småstadshuligan från Chesterfield eller om han var från Manchester eller Liverpool, säger Phil Thornton.
Ola Sandstig