ABERLOUR:
Visst tror man nåt i stil med aber-low-er? Men icke, det rätta uttalet ska tydligen vara: aber-lauer.
BENRIACH:
Många lägger betoningen på den sista stavelsen: ben-ri-ACH, liksom. Men betoningen ska ligga i mitten och uttalet vara ben-REE-ach.
CAOL ILA:
Hur kan man gå fel här, tänker jag i min enfald. Det måste ju vara något i stil med caol-ilá? Nix, det första a:et stumt, så den här whiskyn heter cool-eye-la.
BRUICHLADDICH:
Det ser man ju lång väg att det här är en tungvrickare av rang, men såhär ska det vara om du vill vara korrekt: brook-laddie, eller möjligen med ett svagt sche-ljud: brooch-laddie.
STRATHISLA:
För mig blir det ofta någon slags usel amerikaniserad variant som typ stradd-isla, vilket ju givetvis är ett hopp i så kallad galen tunna. Nej, strath-EYE-lah är korrekt och riktigt.
OBAN:
Men det här kan väl inte vara så svårt, det är ju ett välkänt brand och dessutom bara fyra enkla bokstäver? Jo, även här är det lätt att trampa fel. Glöm det lite svenska å-bann. Rätt ska istället vara oh-ben, eller ännu hellre oh-b’n.
BUNNAHABHAIN:
Jag vill instinktivt uttala första delen i namnet ungefär som ”bunny”, fast ”bunna” då. Men här gäller det att leka Groundskeeper Willie igen och slå till med det breda BOONA-habben.
OLD PULTENEY:
Nix, varken pult-nay eller pulte-ney är rätt. Däremot får du full uttalspoäng för old pult-knee.
GLEN GARIOCH:
Stor eloge till den som inte gått fel på den här! Uttalet ska nämligen kort och gott vara glen GEH-ree. Who would have thought…
