1. Glömma någons namn
Ni vet hur det är. Man stöter på någon vars namn verkligen inte kan dra sig till minnes. Man tänker att det skulle kunna vara ”Fredrik”, men också något av de andra namnen som finns. Efter några minuters samtal där man forcerat ersatt namnet man inte minns med ”kingen” ”mannen” och ”du” så misstänker personen något. Frågar om man inte minns vad han heter. Då säger man ”jo, Fredrik väl?” men det är det nästan aldrig.
2. Automatiserade svar
Servitören på en restaurang ställer fram maten med ett glatt ”smaklig måltid!”. Du svarar lika glatt ”tack detsamma!”.
3. Det stela avskedet
När man rundat av, sagt hejdå och sagt att detta får vi göra om snart igen, och så… visar det sig att man ska åt samma håll. Det är så pinsamt att man aldrig någonsin vill träffas igen.
4. Hälsningen
Ni vet när två personer ska hälsa, men har helt olika uppfattning om vad för hälsning man ska satsa på? När den ena försöker sig på en high five och den andra går in för en handskakning och så blir resultatet en halvmesyr där fingrarna flätas ihop lite halvt. Eller en fistbump som möter en high five och så ser det snarare ut som att den ena personen tafatt försöker klappa eller greppa den andras knytnäve.
Man vill skrika rakt in i en kudde bara man tänker på det.
5. Ficklampan på telefonen tänds
Man åldras drastiskt när det här händer, eftersom man aldrig riktigt förstår exakt hur det gått till. Eller hur länge man egentligen suttit där som en mupp med en tänd lampa och scrollat i godan ro. Frågan är om man vill bli informerad när det råkar hända, eller om man bara vill upptäcka det själv i efterhand? Båda alternativen är typ lika plågsamma, men på olika sätt.
6. Glasdörren
När en glasdörr är lite för nyputsad eller man själv är lite för full, då är det lätt att missa att dörren… ja, finns. Så man går rakt in i den. Det pinsamma här är dels att man blir så överraskad och dels att det gör så ont. Att gå in i en glasdörr är såklart mycket pinsammare än att halka på gatan, eftersom det i fallet med glasdörren är avsevärt svårare att låtsas som att det inte hänt, eller gå vidare och fly från skammen.
7. Ofrivillig konstpaus
Det är inte alltid man har en perfekt slipad känsla för dramaturgi. Ibland berättar man någonting ganska vardagligt, men så tar man en paus för en klunk kaffe på ett inte optimalt ställe. Man skapar en förväntan där det inte finns någon anledning och besvikelsen förstås blir stor.
”Vad har hänt sen sist? Något spännande att berätta?”
*Lång kaffeklunk, tystnad. Förväntansfulla blickar.*
”Nej faktiskt inget alls. Allt har bara tuffat på som vanligt.”
8. Gå in i en lyktstolpe
Varifrån kommer alla lyktstolpar? Ena sekunden är de inte där. Du går i godan ro, gatan fram och så tittar du dig över axeln eller svarar på ett sms några sekunder och PANG så straffas du med en järnstång i ansiktet! Det är inte en proportionerlig påföljd för några sekunders bristande uppmärksamhet.