Alex om Sigge: Han är ”i sin egen värld”
”Det anses vara charmigt med någon som kan försvinna i egna tankar. Men för mig är det praktiskt besvärligt att vara med Sigge när han försvinner på det sättet, vilket sker 8–10 gånger per dag. Problemet är att han lever och andas och ser normal ut, man tror att man kan
kommunicera med honom. Därför blir det så kusligt när han inte svarar. En servitör kommer fram med kaffekannan och frågar Sigge om han vill ha påtår. Sigge tittar på servitören. Men svarar inte. Servitören upprepar frågan. Fortfarande tyst. Jag får panik, bryter in. ”Ja, han tar gärna en kopp till, tack.”
Alex om Sigge: Han kommer alltid sent
”Jag har jobbat nära Sigge i fem år. Jag har, och detta är sant, aldrig varit med om att han kommit i tid till ett möte med mig. Han är alltid sen, det är kliniskt det han gör. Det är förbluffande att han är så hundraprocentig här. Jag skulle inte tagit illa vid mig om jag visste att han kommer sent till alla möten, alltid. Men så fort vi har möte med någon viktig sponsor till podden, till exempel, så kommer han aldrig sent. Det är bara med mig han kan kosta på sig sen ankomst. Det gör mig lite förbryllad, det måste jag säga.”
Alex om Sigge: Hans asocialitet
”Show i Göteborg. Det har gått sådär, tre plus, fortfarande skakad av intrycken. Detta att gå av scenen, in i omklädningsskrubben, in i mörkret med skammen, det gör något med en. Man måste prata. Ta ett glas. Varva ner. När vi kommer fram till hotellet föreslår jag att vi ska ta en öl i baren. Sigge säger att han är trött och vill sova. Han smiter upp på rummet. Jag känner att jag inte kan sätta mig ensam i baren, det blir för sorgligt. Så jag går också till rummet. Men tankarna snurrar, jag kan inte sova. Bestämmer mig för att ta en promenad på stan. På vägen ut genom lobbyn kastar jag ett öga mot hotellbaren. Där sitter Sigge och tar en öl. Han har alltså gått upp på rummet som en teater, väntat en stund och sen gått ner igen.”
Sigge om Alex: Temperamentet
”När vi skulle läsa in ljudboken till Rum för några veckor sedan var det bestämt att jag skulle spela in på förmiddagarna och Alex på eftermiddagarna. När jag var klar med mitt förmiddagspass öppnade jag studiodörren för att släppa in Alex, men det var tomt utanför. När jag lutade mig ut såg jag hans ryggtavla. Han rusade bort från byggnaden, planlöst över gräset, bort mot Gärdet. Jag tog upp mobilen, och insåg att klockan var 12:04, och att jag alltså hade dragit över tiden med fyra minuter. Tendensen att förvandlas till en fyraåring som springer till skogs vid varje motgång är såklart rörande – men ibland också frustrerande.”
Sigge om Alex: Musikanalfabeten
”En irriterande aspekt av Alex ointresse för musik är att det blir oerhört dramatiskt för honom när han vart femte år faktiskt blir intresserad av en skiva. Då kräver han att hans omgivning ska dela hans oproportionerliga fokus på den musik han just upptäckt. Som när han såg musikalen Hamilton i New York för något år sedan. Sedan dess har vi alla tvingats leva med att han dagligen citerar texterna, tonfalsknynnar på melodierna och går runt och smårappar i största allmänhet. I början var det kanske lite charmigt, men så här ett år senare är det outhärdligt. Som när vi är på kafé och jag frågar om han vill ha påfyllning, och han spänner blicken i mig och utropar: ”I’m not throwing away my SHOT!”
Sigge om Alex: ”Globetrottern”
”Trots att jag i mitt liv har rest minst lika mycket som Alex så har han ett tvångsmässigt behov av att utbilda mig så fort vi är på resa tillsammans. Det är tydligt att i hans förvridna världsbild är han mentorn, globetrottern och jag den obereste lärlingen. Det börjar redan på Arlanda. Han förändras, han leker pappa (”Bäst att jag tar hand om passen”), börjar föreläsa för mig om flygbolagen och om taxfreereglerna. Men mest smärtsamt blir det när vi är på krog på kontinenten. Då ska han läxa upp både servitörer och sommelierer – för att visa mig sina kunskaper. En gång i Monaco gav han en servitör en rejäl avhyvling efter att ha fått in ett glas calvados som han misstänkte var cognac. ”This is not calvados!” skrek han, och krävde att få se flaskan. När hovmästaren då kom in med Boulardflaskan gjorde det så ont i mig.”
Alex Schulman och Sigge Eklund är aktuella med boken Rum utgiven på Bookmark förlag den 29 september. Titeln på Alex och Sigges bok Rum syftar på författarnas inre rum: Självhatets kobbe, Tonårslandet och Stamningsdeltat är några av punkterna på den karta som medföljer boken.