Att komma hem ska vara en schlager, skrev Per Hagman vid millenniets början. Och om man ska följa tangentens riktning så kommer Alexander Abdallahs hemkomst att vara Waterloo, Poupée de cirre, poupée de son och Judy, min vän med ett fyrverkeri av extra tonartshöjningar. När den 29-årige skådespelaren återvänder till Sverige från Los Angeles så gör han det inte bara som landets hetaste skådis, utan också som Sveriges bäst klädda man. Ett beslut som togs på rekordkort tid på Cafés redaktion.
Hur känns det att bli utsedd till Sveriges bäst klädde man?
”Det känns väldigt najs. Det finns så många andra som är så snyggt klädda i Sverige som jag hämtar mycket inspiration från så det känns bara fett. För mig är kläder så mycket mer än bara själva kläderna. Det är något större, något politiskt till och med. Och ett till medium att utforska sin kreativitet genom och kunna inspirera andra.”
Vintern i Los Angeles är kallare än vad man skulle kunna tro. Alexander Abdallah drar på sig en luvtröja och sätter sig till rätta. Under vintern har han hyrt en studiolägenhet några minuter från Hollywood Walk of Fame. Trottoarerna längs Hollywood Boulevard i artificiell marmor innehåller fem svenska stjärnor: Ingrid Bergman, Greta Garbo, Anna Q. Nilsson, Signe Hasso och Ann-Margret. Målet, får man utgå ifrån, är att nästa namn på tur ska vara Alexander Abdallahs eget.
Sedan genombrottet för ett år sedan med Snabba Cash har hans eget liv skickats i väg i en ny riktning i överljudshastighet. Han har sajnat med en av Hollywoods tyngsta agenturer, vunnit priser och släppt kortfilmen Vi var barn då. Men en viss hemlängtan verkar ha smugit sig på Sveriges senaste stjärnskott.
”Nu har jag varit här i två månader och jag börjar känna att jag kanske vill hem snart. Men jag kan inte, för jag har en massa möten inbokade.”
Du har inte flyttat permanent?
”Nej, planen har varit att jag ska stabilisera mig här, gå på möten och fokusera på engelskan. Min engelska har varit ganska dålig, så jag går på lektioner. Jag vill ju jobba här, så jag satsar på det här nu”, säger Alexander.
”Det har varit lite svårt att komma in. Men det är många som har sett Snabba Cash, det är skitnajs. Jag har varit nära på att landa saker hela tiden, de har diskuterat sjuka filmtitlar, men det är grejer som krockar med andra projekt.”
Ett av projekten som höll på att gå i lås var Luca Guadagninos nya film Challengers med Zendaya och Josh O’Connor i huvudrollerna. Guadagnino är pojken med art house-guldbyxorna i Hollywood efter sönderkramade Call Me by Your Name och We Are Who We Are på HBO.
”Jag gjorde ett jävligt bra selftape, men de valde till slut att gå åt ett annat håll. Eftersom de redan hade en britt från The Crown så ville de ha två britter. Men jag fick en jättebra kontakt med rollsättaren så jag hoppas att jag kan landa något hos henne väldigt snart. Hon är en av USA:s största rollsättare.”
I dag är Alexander representerad av Range Media Partners, en agentur med namn som Tom Hardy, Keira Knightley och Bradley Cooper i sitt stall.
”Kalendern jiddrar för mig ganska mycket, det kan kännas väldigt tufft. Men sen tror jag bara att det handlar om tid. Det kommer när det kommer.”
Känner man när man har gjort en bra selftape?
”Ja, det känner man. Det är inte alla projekt som man gör sitt bästa heller, vissa projekt filmar man bara. När Luca Guadagninos projekt dök upp så var det ett projekt som jag verkligen ville ha. Då hjälpte en av mina närmaste vänner till, som också jobbar som regissör, så vi hyrde en studio med kamera och ljus och han regisserade allt så att det blev som om vi gjorde en kortfilm. Då var det verkligen bara för att vi ville sticka ut och att det där jobbet skulle jag bara ha”, säger Alexander Abdallah.
”Sen så var min engelska kanske inte den bästa. Men den har utvecklats nu och den utvecklas hela tiden.”
När priser av den här typen tidigare har delats ut så har det ofta varit till hockeyspelare, skådisar och affärsmän vars klädintresse sällan egentligen har sträckt sig utanför fyrkantiga kostymer och lika kvadratiskt formade skinnskor. För Alexander Abdallah är det något annat.
”Med min kropp så blir kläder något politiskt. Man kanske inte ser en sådan kropp som min leka med kläder på det sättet så ofta. Då känns det fint att få vara den personen och kunna inspirera andra att vara fria. Om man kan vara fri och utforska saker genom sina kläder så kan det visa hur fri man är i tankarna också”, säger Alexander.
”Bortom normer och det som många ärthjärnor tänker, att du ska ha en viss sexualitet beroende på vilken klädstil du har. I min värld är allt helt utsuddat. Det handlar om vad jag tycker är fint och det spelar ingen roll vad någon annan tycker. När jag kom över den spärren så kunde jag fullborda mig själv på något sätt.”
På röda mattan hittas han bredvid kostymklädda kollegor i beige väst utan skjorta under, på Instagram bär han allt som oftast mjuka, genomskinliga spetsskjortor. Samma vecka som Snabba Cash kom ut så syntes Alexander i en grön, transparent byxdress med paljetter från Lazoschmidl.
”Den outfiten gjorde kaos på TikTok. Det tyckte jag var roligt. Det var också jättemedvetet. Jag hade gjort en ’ortenroll’ men det är inte jag. Det här är jag.”
Har du alltid varit så överlagd vad gäller din stil?
”Jag kommer ihåg att jag hade en speciell klädstil på gymnasiet också. När jag gick på scenskolan så gick jag i kostymbyxor och vita skjortor för att jag ville bli en seriös skådespelare. Sen så hade jag mycket second hand, Humana och Beyond Retro. Ibland kanske jag vill provocera också. Jag gillar när jag får buzz.”
Vilka är dina stilförebilder?
”I Sverige så kan jag kolla på personer som Julian Hernandez och Rami Hanna på Instagram. Sen gillar jag ASAP Rocky och amerikanska rappare. Men jag tror faktiskt att jag kollar mer på kvinnliga influencers, ofta från Danmark. De som faktiskt leker med kläder. Det är roligt att ta inspiration därifrån och försöka översätta. Det är många kvinnor som har höga boots just nu, det har jag varit sugen på. Shorts med höga boots.”
Du har nämnt din pappa också?
”Ja, äldre pappor från Mellanöstern, över lag. Det finns jättefina bilder på pappa från Libanon på 70-talet. Det var därifrån jag fick idén om att ha mustasch. Linne och hög midja på byxorna. På en bild har han en vit spetsskjorta. För mig var det helt sjukt. Det var manligt då, han var macho deluxe. Fett roligt. Då började jag också leta efter en vit spetsskjorta. Our Legacy släppte en svart som jag köpte, men jag letar fortfarande efter en perfekt vit spetsskjorta för att hylla pappa.”
Vad är det dyraste du har köpt?
”Det är nog en Prada-väska eller en Gucci-väska.”
Vad känner du dig snyggast i?
”När jag hade den gröna outfiten så kände jag mig väldigt hemma. ’Fuck, det här är en skön känsla’, typ. Jag vet inte om det är för att jag vet att det kommer provocera någon, men det känns najs, det är där jag vill vara. Jag känner mig fri på något sätt.”
Alexander Abdallah växte upp i Östhammar utanför Uppsala. Efter att nazister brutit sig in i familjens lägenhet och överfallit hans pappa flyttade Alexanders familj till Gränby i Uppsala. Alexander Abdallah var näst yngst av fyra syskon och familjen kämpade för att få ekonomin att gå ihop.
”Pappa och jag köpte fejk-Converse på Coop. Jag köpte Buma, med B, från Libanon. Mina första Nike köpte jag först tredje året på gymnasiet, från Turkiet för 300 spänn. Känslan av att aldrig ha råd med saker följde med mig under hela min uppväxt. Eftersom vi växte upp med segregation så var kläder något som gav mig en känsla av att vi aldrig kunde vara som dem.”
Hur kändes det?
”Jag gick i fotbollsklass med svenskar som kom från villaområden utanför Gränby. De hade Tiger of Sweden-bälten och Lyle & Scott-tröjor. Att känna mig annorlunda hela tiden, att känna mig smutsig, har alltid varit jobbigt. Det mäktiga, och det som känns sjukt konstigt, är att när jag slog igenom så ville plötsligt alla de här märkena sponsra mig. Och jag blev fett förvirrad av allt.”
Infann sig en revanschkänsla då?
”Jag har inte känt något sådant. Jag har inte de där hat- eller hämndkänslorna i mig. Men det har varit extremt mycket motivation. Att vilja bevisa något”, säger han och skruvar på en lock i håret.
”Men det känns konstigt att jag var tvungen att bli någon, eller göra något stort, för att känna att jag är värdig något. Den känslan är konstig. För jag har alltid varit den lilla pojken från Gränby. Jag är fortfarande det.”
Den lilla pojken från Gränby och den vuxne mannen i vit skjorta på scenskolan, och det eventuella avståndet mellan de två, hamnade i fokus under inspelningen av Snabba Cash. Alexander och en annan skådis började tjafsa och Alexander Abdallah blev kallad för ”svenne” som hade växt upp i en rikemansfamilj.
”Jag bryr mig inte så mycket. ’Du är inte orten’ – vad är orten ens? Det är inte Gucci, kriminalitet och gräs för mig. Det är två procent som representerar orten, men du kan vara framgångsrik eller ha en akademisk examen och komma från Gränby eller Rinkeby. Även om vi inte växte upp på Söder med en skådismamma där drömmen om att bli skådis var enkel”, säger Alexander.
”Och i en sådan machokultur som vi växte upp i så var det ännu viktigare att tro på sig själv. Om folk stör sig på att du tror på dig själv så är det för att de inte vet hur det är att inte ha någon som tror på dig.”
Du har berättat att du blev mobbad som barn. Sitter det kvar i dig?
”Det är det där som är det skumma. Jag skulle kunna få en huvudroll i Hollywood, men känslan inuti mig kommer vara exakt samma som då. Jag kommer alltid ha nära till att tycka att jag är fulast och sämst för att jag fick höra det när jag var liten. Jag ser det bara som en bra grej – att jag inte får för mycket luft och börjar lyssna på allt annat. Att kunna stay humble och samtidigt tro på mig själv oavsett vad andra säger.”
Allt detta; machokultur, förortsproblematik, mellanförskap, rasism och klass är en del av ämnena han själv också har gestaltat i kortfilmerna Jag skiner inte utan er mina bröder och Vi var barn då som har mötts av lovord från kritiker och tittare.
”Jag kommer aldrig glömma känslan av att vara smutsig eller att jag inte är någon. Om du kommer därifrån jag kommer så vet du vem du är bortom allt det här andra. Du vet att det är bullshit.”
Han pekar mot sin Gucci-väska.
”Nu när jag tittar på väskan kan jag känna att jag skiter i den. Jag köpte den för jag tyckte det var roligt att köpa en dyr väska – för att jag kunde – men det där definierar inte vem jag är”, säger Alexander.
”Du vet, när vi dör så är vi alla nakna i bårhuset.”
Innan det är dags för bårhuset har Alexander Abdallah en del drömmar kvar att uppfylla. Han har i intervjuer berättat hur drömmar har manifesterat sig i hans vakna liv. Efter succén med Snabba Cash menade han att allt gick enligt plan. Allt från en reservplats på en ansedd folkhögskola till antagningen på scenskolan till agentfirman till huvudrollen i en stor tv-serie har skett genom visualiseringar.
Har du visualiserat fram en outfit till en framtida Oscarsgala?
”Sjukt att du frågar. Jag håller på med ett projekt nu när jag skriver vad jag skulle säga om jag tog emot priset.”
Han tittar upp i taket och funderar, tar tillbaka det han nyss sagt och tänker igen. Han berättar att han skulle vilja bära sjal runt huvudet på röda mattan någon gång, som ASAP Rocky.
”Kanske för att jag vill hylla mamma också”, säger Alexander och tänker en stund.
”Det kommer bli flippat i alla fall.”
Stort tack till våra samarbetspartners: @ishspirits, @nothing, @messyweekendco, @beijing8, @vilarnausverige, @carlsberg_swe, @keeneurope, @shiro_sverige, @dometic, Grey Goose & Vivel Vodka!