Alexander Bard

Upplevde du Dagens Nyheters artikel om Elitlistan som ett intrång i ditt privatliv?

– Nej, den får jag leva med. Jag ser hela historien som en generationsmotsättning i journalistkåren. Dagens Nyheter symboliserar den äldre generationen, en stark papperstidning som är jävligt svag på webben. De har helt missat de unga läsarna, har fel skribenter.

Hatretoriken på Elitlistan är ironisk, säger du. Förklara.

– Ironi i dess rakaste form är att säga en sak och mena motsatsen. Människor som säger att "hat är en underbar känsla" är i själva verket rätt varma. Aidsåren på 80-talet har präglat mig väldigt mycket som person. Sju av mina närmaste vänner dog. Under de åren kunde jag bara prata med judiska tanter som hade erfarenhet av Auschwitz. Den här perioden gjorde mig till nihilist. Och därifrån kommer detta med svart humor och rå jargong. Ironi är ett sätt att hantera något väldigt allvarligt.

Så enligt ironins tvärtom-logik refererar alltså namnet Elit till samhällets bottenskikt?

– Neeej… Elitlistan tillhör inte samhällets a-liga, men de har en viss makt inom populärkultur och media. Elit är mest ironi. Men som alltid med ironi finns en twist. Elitlistan är en elit inom en icke-elit. Makten ligger fortfarande i näringslivet och riksdagen.

Nu till BWO: Du är och gillar excentriker. Varför då rekrytera Martin Rolinski – en
23-årig Brommakille som spelar tennis, pluggar på KTH och inte gillar att festa?

– kth gillar jag skarpt. Jag älskar matematik, jag pluggade ju på Handels för helvete. Tennis… jag älskar sport. Och Martin är polsk invandrarkille. Det blir annorlunda än om han var en vanlig svensk överklasskille som köpts in på skolan av sin pappa. Martin är dessutom intresserad av musikbranschen. Rent mentalt är det en relation där jag lär vidare saker om branschen till Martin, som sedan kan göra egen karriär.

Har Martin något anställningsskydd
i BWO? Jag läste att han fick resa till spelningar med ljus- och ljudkillarna medan du flög in sent på kvällen.

– Anställningsskydd? Nej, vi fattar besluten tillsammans. Och det händer mer och mer att Martin får flyga också. Men han pluggar och kan ta med sig böckerna på bussen.

Finns det likheter mellan din hobby travhästuppfödning och musikbranschen?

– Möjligen att det handlar om underhållning. Och jag har lite damp, så tre minuter är ett bra "attention span" för mig. Ett travlopp är tre minuter, en poplåt likaså.

Under din paus från musikvärlden sa du att "bred popularitet är för mig definitionen av ett
misslyckande".

– Det var då. Min ändrade attityd är ett resultat av en klassisk 40-årskris. I dag ser jag det inte som att jag ska sätta mitt namn på en karta. Nu ser jag mitt jobb som ett serviceyrke. Bra musik är ett sätt att göra människors tillvaro trevligare. Ungefär som att vara kock. I musiken gillar jag att skriva låtar som berör många. Därför tycker jag det är skönt att böckerna får vara lite smalare. Jag är ju ändå medelklass. Som medelklassmänniska brottas man alltid mellan brett och smalt.

Du kallar dig socialist. Varför?

– Att vara liberal håller inte intellektuellt. Människan är inte solitär som isbjörnen. Vår fundamentala funktion är att vara flockdjur.

Hur värnar du om kollektivet?

– Det värnar sig självt. Men mitt politiska engagemang får sitt uttryck i böckerna. Jag och Jan Söderqvist jobbar på vår tredje bok nu, en krock mellan neurobiologi och psykoanalys.

Dina böcker är extremt komplicerade. Hur socialistiskt är det att skriva böcker som de flesta inte fattar?

– Det är inte mitt jobb att skriva slagord. Jag skriver böcker i filosofi. Man kan inte göra en hjärnoperation enklare bara för att sjuåringar ska kunna förstå den.

Men man kan lära ut hjärnkirurgi mer eller mindre komplext beroende på hur många man vill nå.

– Nu är jag inte lärare i filosofi – jag är filosof! Väldigt stor skillnad. En filosof lär varken in eller ut filosofi, filosofins historia ska man kunna redan när man är tolv år, annars är det ingen idé att bli filosof.

Du har förekommit i tidningar i 20 år. Men du har själv regisserat skandalerna. Få oönskade scoop.

– Mmm. Men ditt resonemang förutsätter att jag håller på med något annat bakom ridån. Jag skriver låtar, håller föredrag, föder upp travhästar. Det är allt. Sen har jag ett privatliv, som jag stänger om.

Är det därför du delvis är bosatt i Berlin?

– Kanske. Jag kan åka tunnelbana i Berlin men inte i Stockholm. Här kommer alltid någon galning farande.

Du bekänner dig till den orientaliska religionen zoroastrismen.

– I Sverige är vi 1 200 medlemmar. Trots att zoroastrismen är en 3 700 år gammal livsåskådning så funkar den bra i det moderna samhället, den predikar jämställdhet mellan könen och är helt ekologisk. Vi dyrkar allt som finns, vi tror inte på något övernaturligt. Det finns bara en värld. Gud och universum är samma sak. Människan är en del av Gud.

Så då har människan, till skillnad från vad du brukar hävda, stor betydelse? Till och med gudomlig sådan?

– Nej, för det finns ingen observatör för vilken vi ska ha betydelse. Gud Fadern är borta ur bilden, och då har livet ingen mening.

Men jämställdhet och andra humana värden har ändå betydelse för dig?

– Absolut. Jag är ren etiker. Det du gör i dag kommer tillbaka och jagar dig i morgon för då får folk reda på det. Det moderna transparanta samhället är på väg att bli etiskt av den anledningen. Nu äter jag en gi-macka i stället för socker. Det tvingar på lång sikt konditorier att ha mer gi-bröd och mindre socker. En handling som alltså inte bara är bra för min kropp, utan även för mänskligheten.

Björn af Kleen