Andreas Grube om det vi alla män går och oroar oss över i smyg

"Har jag svinhögt blodtryck, igenkloggade artärer, stenig njure och skrumpen lever?" Cafés dryckesredaktör Andreas Grube oroar sig inför hälsokontrollen.

Andreas Grube  |  Publicerad 2017-03-08 17:17  |  Lästid: 2 minuter

Jag går trapporna upp mot läkarmottagningen med oro i steget och något gnagande som skaver i bröstet. Vad kommer jag få höra? Vad kommer de att säga?

Två veckor tidigare var jag här första gången för att göra en klassisk hälsoundersökning. Du vet: blodprov, EKG, syn, hörsel, prostata, njure, lever – hela paketet. Även den gången hade jag tagit trapporna, men mest som någon slags ögontjänare, som om jag enklare skulle kunna svara ”ja” på frågan om jag rörde på mig i vardagen utan att flacka lögnaktigt med blicken.

Jag räds inte smör och grädde i matlagningen. Och, just det, det var ju det här med alkoholen också

Varför hälsoundersökning? Tja, för att jag verkligen inte är någon ungdom längre. För att jag inte har gjort något liknande sedan jag mönstrade för tusen år sedan. För att även om jag är hyfsat smal och spänstigt på utsidan kan jag ju vara fet på insidan. Mat är en av mina stora hobbys och jag räds inte smör och grädde i matlagningen – tvärtom.

Tänkte att det var dags för en check, liksom.

Och, just det, det var ju det här med alkoholen också. För även om jag spottar och häller ut betydligt mer vin än jag dricker så har jag såklart då och då funderat över hur levern egentligen mår.

Man kanske skulle flytta till Italien? Där rekommenderar de ju 21 enheter i veckan istället för 14

Även om jag idag är hyfsat måttfull så har jag ju haft min beskärda del av svåra år och röjiga perioder. Och även idag dricker jag ju om inte mycket så i alla fall regelbundet, och sedan unga år har vi ju matats med information om att ”max 14 enheter i veckan, annars är du en simpel alkis på god väg att dricka dig in i döden”. Eller det är i alla fall så det kan kännas ibland…

Enligt vissa rekommendationer ligger jag i så fall antagligen i riskzonen, jag kommer ganska ofta upp i 14 enheter i veckan. Ibland långt under, ibland betydligt mer. Hur som helst tänker jag på det, vilket väl såklart är sunt, men det kan också föda en viss oro. Man kanske helt enkelt skulle flytta till Italien, där rekommenderar de ju istället max 21 enheter i veckan? Då är man ju inte i riskzonen längre, toppen!

Tillbaka på läkarmottagningen, där den stöddige lätt åldrade läkaren kastar fram ett papper fullt med siffror. Han lutar pannan i handen.

– Jahaaa du…, säger han och min puls går upp.

Vad blir fortsättningen? Har jag svinhögt blodtryck, igenkloggade artärer, en stenig njure eller skrumpen lever??

Säg nåt, säg nåt!

– …det här ser ju alldeles normalt ut, fortsätter han, och jag sjunker ihop i stolen av ren och skär lättnad. Alla värden bra, inga tecken på inre nedsättningar. Herregud, så skönt.

Efteråt messar jag glad i hågen min vän Ulric, som föreslår att resultaten givetvis borde firas på ståndsmässigt vis. Sagt och gjort – någon timme senare sitter vi med varsin öl i handen och skålar, och den gode Ulric, skaldar vackert:

– Det finns få saker som går upp mot en kall öl och ett bra levervärde!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 09:25