Många vet vad småborgerlig (eller det ännu roligare ordet kälkborgerlig) är. Men för att någon ska kunna vara småborgerlig behövs det faktiskt också någon som är borgerlig. Att reda ut vem det är har visat sig svårt. Från de jag diskuterat saken med hävdas det att borgerliga är rika på Östermalm eller i slott, men det tycker inte jag. Vi har ett annat ord för dem och det är överklass. Borgerlig borde snarare passa i häradet kring den snorkigare delen av medelklassen.
Med borgerlig menar jag alltså inte politiskt, utan på det gamla bönder, borgare, präster, adel-sättet. Det som förr betydde att man var en näringsidkare i staden. Den definitionen verkar inte alls gälla längre. Varken jag eller mina näringsidkande vänner i staden känner oss borgerliga. En kompis som jag tycker är uppenbart borgerlig på alla sätt blev direkt stött och avfärdade begreppet för att han bor i villa. Bor borgerliga bara i lägenhet? Samma kille sa också att jag inte heller är borgerlig för att jag vid tillfället bar en t-shirt med tryck. För att klassas som borgerlig krävde han att se mig i chinos och skjorta. Börjar bli för smalt det här. Är det politiken som smittat ner ett annars rätt praktiskt ord? För mig är till exempel Jan Guillou och Alex Schulman perfekta exempel på borgerliga även om båda uttalat röstar vänster.
Här är ett dussin grejer jag tycker är borgerliga:
Sann eller påklistrad respekt för kultur
Sann eller påklistrad respekt för bildning
Konservativ eller moderiktig kläd- och inredningsstil.
Sann eller falsk aura av ordnad ekonomi
Bor i stan eller den omedelbara närheten. Stockholm, Göteborg eller Malmö är stad. Lund och Uppsala? Jag tror jag tycker det. Kanske finns fler.
Sugen på att gifta sig.
Förkärlek för att bjuda hem folk på middagar som tar lång tid att laga.
Tycka det är fult med stor TV.
Inreda med böcker.
Långluncher med alkohol.
Arkitekturupproret
Vin från tillfälliga hyllan
Använda ordet dussin.
Är du borgerlig? Jag misstänker det.