Är du hipster eller stekare?

 |  Publicerad 2013-06-15 10:14  |  Lästid: 2 minuter

10-talet tillhör två former av identitetsbildningar – den fördömande hipstern eller den vevande stekaren. Gruppen MGMT får Cafés nöjeskrönikör Victor Johansson att välja sida mellan house och indie.

* * *

Är du hipster eller stekare?

Det är frågeställningen som kommer summera 10-talet när vi blickar tillbaka om några år.

För att kunna svara på den frågan krävs en rad följfrågor: Gillar du indie eller house? Vaskar du dina bubblor eller smuttar du på en Brooklyn lager? Gör du veven eller står du i ett hörn och fördömer dansgolvet i tysthet?

Fenomenet med två popkulturella grupperingar är förstås inte nytt. På 80-talet var du synt eller rock, 70-talet punk eller disco och 60-talet rock eller mods.

Vad som är unikt för 10-talet är att ingen vill förknippas med någon av grupperna.

Det finns många skäl till att ta avstånd från vaskarna. Över­dimensionerade Ralph Lauren-loggor, tveksam människosyn, färgdetaljsskjortor som spänner över axlarna när armarna sträcktes mot himlen för att forma ett litet hjärta.

Hipstern – vars viktigaste accessoarer är ironiska jumprar, tjocka glasögon och oklar sysselsättning – är på många sätt lika motbjudande.

Som den amerikanska komikern Joe Mande uttryckte det: ”Alla hipsters uppfattar sig själva som speciella och unika. De råkar bara manifestera sin exklusivitet genom att bete och klä sig på exakt samma sätt.”

Dessutom föddes de båda grupperna ungefär samtidigt. Stekarnas subkultur tog form runt Stureplan i början av 00-talet parallellt med att New York Times började skriva om det luddiga begreppet ”konstnärliga East Village-typer från Williamsburg”.

Men när mina egna barn om 20 år frågar mig: ”Pappa, vad var du hipster eller stekare?” så kommer nog jag med rodnande kinder ändå svara: ”Ja, jag var nog hipster.”

Jag insåg att jag hör dit när nyheten om MGMT:s nya album nådde mig.

MGMT slog igenom i en tid när hipstern var någon harmlös. En enkel nörd som pysslat ihop små gulliga poplåtar i pojkrummet med terrarium och flamelackerad PC.

MGMT fingrade avvikande på jeansen under intervjuer, målade sig i fingerfärg och skrev storslagna popverk som Time to pretend. Eller ta tryckaren Congratulations från deras andra album – där de helt klätt av sig attityden, attributen och den poserande apatin. Kvar fanns bara en naken ballad som tillhör 00-talets bästa.

Så när det nya MGMT-albumet nu är på gång (i augusti) är det klart att mitt hipsterhjärta blir uppspelt. Det beskrivs som ”konstigare än någonsin”, ”musikaliskt fulländat” och… ”houseinspirerat”?

Va fan?

Victor Johansson 

Krönikan är tidigare publicerad i Café nummer 5/2013.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-08-25 15:50