Bob Dylan fyller 80 år, och inte så mycket som inte redan har sagts finns väl att säga om det. Men trots prisade skilsmässoalbum, mytomspunna textrader eller ett omdiskuterat Nobelpris (så här i efterhand: mest lite pinsamt och töntigt från Sveriges håll, väl?) så är det enda som håller en ännu mer konsekvent hög nivå än Bob Dylans musik hans klädstil.
Från bohemisk beatnik till vitsminkad stråtrövare till smågungande sheriff – Bob Dylans stil är ett perfekt genomfört maratonlopp i olika typer av hatt. Vi firar Bob Dylans födelsedag med en genomgång av hans mest minnesvärda modeögonblick, decennium för decennium.
(Tidigt) 1960-tal
Nyckelplagg: Den slappa skjortan
Även om Dylan kanske aldrig kände sig helt tillfreds i folkrörelsen under 60-talets början så klädde han åtminstone som protestpoet. Precis som med allt annat så är passform nyckeln: hans skjorta är löst sittande, men på ett noggrant sätt. Inte för stelt, inte för slappt.
1960-tal
Nyckelplagg: Kritstrecksrandiga byxor
Några år senare är Bob Dylan en elektrifierad rockpoet under sin kanske allra mest ikoniska period. Uppbackad av The Band blir han utbuad jorden runt, på presskonferenser smular han sönder journalister mellan sina fingertoppar och någonstans däremellan skriver han extremt långa låtar som alla kommer att kallas för mästerverk innan årtiondet är slut. Allt iklädd skarpa kavajer, mockajackor och ett par smalt skurna kostymbyxor som gör honom till en av jordklotets bäst klädda människor just då. Han har under den här perioden hela tiden ett ironiskt, lite störigt leende. Det förtjänar han.
1970-tal
Nyckelplagg: Skinnkavajen
När Scorseses Netflix-dokumentär om Dylans Rolling Thunder Revue-turné 1975 kom för ett par år sedan så var en stor del av behållningen Bob Dylans stil. Han ser obegripligt bra ut i en blomprydd hatt, scarf, väst och vit skjorta. Och, naturligtvis, vitsminkad som en del av turnéns något luddiga karneval-tema. Något svårburet på måndagens Zoom-möte, stilläxan man snor med sig från sångarens otroliga 70-tal handlar kanske mer om hans look åren därpå: slokande hatt, skinnkavaj och ett par slitna jeans.
1980-tal
Nyckelplagg: Linnet
Under 80-talet spelade Bob Dylan in några kristna skivor, han rappade lite och lät moderna producenter som Arthur Baker försöka uppdatera hans sound. Han mådde också riktigt uselt när han spelade in We Are The World. Det var inte hans bästa decennium, även om han hann med ett par mästerverk till låtar ändå. Något som inte underlättade för Bob Dylans tunga sinne var att det under 80-talet lagstiftades om att alla artister som spelade någon typ av rockmusik endast fick bära linne på scenen. Man försökte även stävja användandet av kvällar och mörker, varför alla arenakonserter under årtiondet tycks ha anordnats under soliga sommareftermiddagar. Det är deppigt i efterhand, men Bob Dylan bär även upp linne med en oväntad självklarhet.
1990-tal
Nyckelplagg: Det återanvända favoritplagget
Efter ett tungt 80-tal inledde Dylan sin Never Ending Tour, han släppte det hyllade albumet Time Out Of Mind och dök bland annat upp i MTV Unplugged. Han var tillbaka, i prickig skjorta och Wayfarers. MTV Unplugged-spelningen är ett ypperligt exempel på modets cykliska natur, och en påminnelse om att en garderob bestående av klassiker aldrig blir omodern.
2000-tal
Nyckelplagg: Hatten
Bob Dylans 2000-tal må ha präglats av ett knöligt omarrangerade av sina låtar och trollande med både Svenska Akademien och sina egna fans, men hans stil har sedan något decennium varit anmärkningsvärt konsekvent. I takt med att han har grävt sig ner i den stora amerikanska sångboken och rafsat runt bland hela det amerikanska 1900-talets mytbygge så har han utvecklat en extremt konsekvent klädstil: Han ser ut ungefär som en moraliskt tvivelaktig sheriff. Med boloslips, cowboyhatt och sirligt ornamenterade kavajer ser Bob Dylan perfekt ut, snart sextio år efter sin skivdebut. Grattis!
Artikeln publicerades först på Cafés syskontidning King Magazines sajt.