16 toppenserier från 2022 som tar dig genom vintermörkret

Från sport och musik till fantasy och kusliga mordhistorier – här finns nåt för alla seriesmaker.

Joakim Almén | Publicerad 2022-11-07 14:58 | Lästid: 7 minuter

Säg en månad som är mer perfekt än december för att klippa tv-serie efter tv-serie? Jo jo, februari kanske, men om vi bortser från det är tv-seriens tid nu. Och tv-serieåret 2022 har varit … bra!

Efter några semi-sömniga år för fantasygenren har Game of Thrones-spinoffen House of the Dragon och pissdyra Amazon-satsningen Sagan om Ringen-serien Maktens ringar fått oss att förstå varför man tyckte att Game of Thrones runt säsong fyra var bland det bästa man sett i tv-serieväg.

Men det stora fantasykriget är inte det enda tv-serieåret 2022 har haft att erbjuda. Cafés Joakim Almén väljer 16 tv-serier från 2022 som finns att streama på Netflix, HBO Max, Disney+, Apple TV+, C More och Prime Video och som är värd din dyrbara sofftid.

The Watcher | Netflix

Serieskaparen Ryan Murphy har blivit Netflix egen hovleverantör av thrillers med rysareinslag. Med några få undantag toppar American Horror Story-skaparens nya serier ständigt Netflix 10 mest populära serier just nu-lista. The Watcher, som Murphy dessutom regisserade flera avsnitt av, bygger på en sann historia om ett välbärgat par i 40-årsåldern från New York som flyttar till ett idylliskt och vackert hus i förorten. Snabbt visar det sig att något inte stämmer med huset. Grannarna beter sig märkligt och det börjar dyka upp brev kusliga brev i postlådan från en okänd avsändare som kallar sig The Watcher. Ingen sensationell premiss kanske, men The Watcher har den där konstanta semi-obehagliga stämningen och en nerv som gör det till äkta Netflix-heroin. Allra bäst är skådespelarinsatserna där bland andra Naomi Watts, Bobby Cannavale och White Lotus-favoriten Jennifer Coolidge gör minnesvärda prestationer.

Winning Time: The Rise of the Lakers Dynasty | HBO Max

Utan The Last Dance, inget Winning Time. Netflix-dokumentären om Chicago Bulls Michael Jordan-ledda segermaskin i början 90-talet skapade ett basketsug som tog sig långt bortom basketens förlovade land. Två år efter The Last Dance landade serien om Los Angeles Lakers NBA-mästarlag säsongen 1979/1980 på HBO Max. Hjärnan bakom serien är Adam McKay och hans karaktäristiska stil märks. Även om McKay inte har patent på att bryta den fjärde väggen är berättarknepet starkt förknippat med honom efter filmer som Vice och The Big Short. Ett grepp som används även i Winning Time. Skapandet av serien ska enligt Hollywood-rykten också ha kostat McKays nära vänskap med den stora Lakerssupporten Will Ferell som var sugen på att spela en av seriens huvudkaraktärer, affärsmannen och Lakers-ägaren Jerry Buss. När rollen istället gick till John C. Reilly ska det ha varit droppen för Ferrell.

Dramatiserade filmer och serier om sport har en tendens att göra en besviken. Men Winning Time är genomgående underhållande och spelar korten enligt första ordet i titeln på boken som också agerar förlaga: Showtime: Magic, Kareem, Riley, and the Los Angeles Lakers Dynasty of the 1980s. 1979 tog Jerry Buss över Los Angeles Lakers och det var hans idé att göra Lakers till lika mycket Hollywood-anpassad underhållning som sport för publiken – en rätt tacksam premiss att basera en tv-serie om ett sportlag på. Flera av de verkliga personerna bakom karaktärerna har varit upprörda över att McKay och co. tagit sig för stora kreativa friheter i berättandet. Men för tittaren som inte har dunderkoll på Earvin ”Magic” Johnsons rookiesäsong i NBA gör det inget. Det är showtime och det är bara att åka med.

Pistol | Disney+

Få rockband personifierar sägningen it's better to burn out than to fade away bättre än Sex Pistols. Under sin extremt korta brinntid hann de släppa ett av rockhistoriens mest inflytelserika (tillika gruppens enda) album Nevermind the Bollocks, Here's the Sex Pistols. Dessutom blev bandets odugliga basist Sid Vicious misstänkt för mordet på flickvännen Nancy Spungen – ett av rockhistoriens mest omdiskuterade fall – innan han kort därefter dog av en överdos.

I Danny Boyle-serien Pistol får vi följa punkpistolernas uppgång och fall och serien fungerar lika mycket som ett historiskt tidsdokument över England och London som punkrörelsen under mitten och slutet av 1970-talet. Johnny Rotten (Anson Boon) är överdrivet teatralisk, precis som bandets manager ikoniska manager Malcolm McClaren (Thomas Brodie-Sangster). Vilket man otippat nog köper. Historien är baserad på gitarristen Steve Jones självbiografi Lonely Boy: Tales from a Sex Pistol och seriens berättas främst ur ”Jonesys” (Toby Wallace) perspektiv. At the end of the day är Pistol är ett måste för alla musikälskare. (Om Johnny Rotten, eller John Lydon som han egentligen heter, hatar serien? Vad tror du.)

Andor | Disney+

Man är inte så lite trött på Disneys maniska innehållsmjölkande av Star Wars-franchisen. Och när man får premissen för Andor berättad för sig blir man inte instinktivt sugen att slänga sig på play-klicket. Andor är alltså en prolog till spinoff-filmen Rouge One från 2016. Ja, du hör. Som tur är har Andor en unik ton jämfört med majoriteten av allt annat Disney-producerat Star Wars-innehåll. Det är mer diskbänk än ljussabelviftande och kraftsnack. Mer The Wire än Star Wars. Vilket i Star Wars-universumets fall känns lika välkommet som fräscht. Diego Luna återvänder som den tidigare birollskaraktären Cassian Andor från nämnda filmen Rouge One och gör en utmärkt – och lågmäld – rollprestation. Även Stellan Skarsgård gör en habil insats som den mystiske Luthen Rael. Andor är något så ovanligt som en serie som är värd att se även om du aldrig sett en ruta Star Wars tidigare.

Obi-Wan Kenobi | Disney+

Som sagt, man är trött på Disneys innehållsmjölkande av Star Wars. Trots det är miniserien Obi-Wan Kenobi med på den här listan. Varför? För att Ewan McGregor är en fantastisk skådis och för att Obi-Wans återförening med Darth Vader/Anakin Skywalker (Hayden Christensen) gör en Star Wars-kramare tårögd. Ja, på riktigt. Det var rysningar. Att handlingen innan Darth Vaders gör sitt bam-bam-bam-bambambam-bambambam-intåg är slätstruken är faktiskt förlåtet. För sen blir det åka av. Och som det åks.

Sagan om Ringen: Maktens ringar | Prime Video

Amazons supersatsning på en tv-serie om en av världens mest älskade bok- och filmfranchiser har varit flitigt omdebatterad. Trollen har chockats svårt av att en alv och en dvärg kan spelas av skådespelare med en annan hudfärg än vit och betett sig odrägligt på internet. En sorglig diskussion som gjort att själva innehållet hamnat i skymundan. För innehållet är det verkligen inget fel på. Tvärtom, den första säsongen av ”världens dyraste tv-serie” är bra, riktigt bra.

Maktens ringar utspelar sig i Midgårds andra tidsålder, några tusen år innan filmtrilogin och Tolkiens Sagan om Ringen-böcker, och tittaren får bland annat återse ett par bärande alvkaraktärer från Peter Jacksons filmer. Allting börjar idylliskt och de iögonfallande alv- och dvärgvärldarna presenteras med snygga kameraåkningar i de första två avsnitten. Men allt får snabbt en mörk vändning när det visar sig att det rör på sig i orkgrytan – och nånstans slipar dessutom mörkrets furste Sauron på en storslagen återkomst. Den första säsongen handlar i mångt och mycket om att lära känna karaktärerna, Midgårds olika världar och redovisa vilka konfliktytor som finns i syfte att bygga upp historien inför de kommande säsongerna. Amazon har nämligen köpt rättigheter till fem säsonger. Men i säsongens slutskede bränner det på med action och oväntade vändningar som får tittaren att länga till nästa säsong.

Dahmer – Monster: The Jeffrey Dahmer Story | Netflix

Netflix fortsätter att beta sig igenom, förlåt för uttrycket, ”ikoniska” amerikanska massmördare. För några år sen kom dokumentärserien om Ted Bundy, sen var det John Wayne Gacys tur och under hösten riktade Netflix dubbla linser mot Jeffrey Dahmer med både en dokumentärserie och en dramatiserad spelserie. Ryan Murphy (vem annars) är hjärnan bakom serien som försöker tillgodose alla intressenter. Den visar, oftast rätt brutalt, Jeffrey Dahmers tillvägagångssätt vid flera av sina 17 mord mellan 1978 och 1991 och berättar historien genom massmördarens perspektiv samtidigt som den också försöker ta Dahmers egen familj och offrens familjers perspektiv i ett senare skede. Dessutom försöker den ta in rasperspektivet. Dahmer mördade främst svarta män och att han lyckades undkomma rättvisan så länge anses vara på grund av odugligt polisarbete och Dahmers vita privilegium. En svår balansgång som serien har fått utstå kritik för, speciellt när nån på Netflix ”råkade” tagga serien som LBTQ-innehåll.

Själva serien är en isande, kanske några avsnitt för lång, historia om en av den amerikanska historiens värsta och mest brutala massmördare. Dahmer hittade oftast sin offer på på gayklubbar i Milwaukee, där han drogade dem och tog med sig hem för att våldta och mörda dem. I vissa fall åt han delar från sina offer och likdelarna förvarade han i sitt hem. Så till den grad att grannar klagade på stanken från hans lägenhet. Evan Peters gör sitt livs roll och lyckas fånga Dahmers iskalla monotona stämma och neurotiska uppsyn närmast porträttlikt.

The Bear | Disney+

En av höstens stora tittar- och kritikerfavoriter är Disney+ oväntade hit The Bear. Serien utspelar sig i ett restaurangkök. Det kanske inte låter som en superupphetsande miljö, men just superupphetsande är precis vad det är. Första avsnittet börjar i ett furiöst tempo som skapar en inre stress som du inte känt sedan Adam Sandler stormade och gormade sig fram i fenomenala filmen Uncut Gems. Och så fortsätter det.

The Bear kretsar kring Carmy (Jeremy Allen White) – en hyllad kock som slutar på en stjärnkrog för att åka hem och försöka rädda sin familjs restaurang som han ärvt efter sin brors självmord. Restaurangen är i andra änden av stjärnkrog, ett halvtaskigt mackhak med ett brett person- och personalgalleri där konflikterna haglar i högt tonläge. Inspirerad av arbetsordningen på sin stjärnkrog försöker Carmy att ändra hur köket jobbar på sin ärvda familjerestaurang. Något som skapar ännu fler konfliktytor. The Bear är en småputtrigt humoristisk dramatisering bakom kulisserna på ett krogkök som ger tittaren en unik och trovärdig inblick i allt från jargong till (stressig) arbetsmiljö. Glöm inte att kolla din puls på din smartklocka när eftertexterna rullar.

Better Call Saul säsong 6 | Netflix

Historien om antihjälten och den moraliskt skrupelfria advokaten Saul Goodman/Jimmy McGill har vecklats ut långsamt över sex säsonger men lyckas nå kvalitetsklimax i sin sista säsong. Egentligen ska inte en spinoff om en birollsfigur från Breaking Bad-universumet lyckas stå på egna i ben så länge, men det gör Better Call Saul. Hela serien är en lektion i kreativt seriemakande signerade snillena Vince Gilligan och Peter Gould. Dialogen, berättandet och de originella kameravinklarna håller absolut högsta klass. Dessutom sys historien om paret Jimmy McGill och Kim Wexler ihop på ett extremt smart och tillfredsställande sätt i det allra sista avsnittet. Om nån säger att Better Call Saul är bättre än Breaking Bad kommer undertecknad inte ägna halva krogkvällen att tjafsa emot.

White Lotus säsong 2 | HBO Max

Den mörka dramakomedin White Lotus var en av förra årets stora – och bästa! – tv-serieöverraskningar. Att sätta ett gäng rikingar med dysfunktionella relationer till varandra, och i vissa fall omvärlden, tillsammans på en ultralyxig hotellresort på Hawaii och samtidigt utforska ämnen som identitet och klass visade sig vara en hit. I den andra säsongen är spelplatsen flyttad till Sicilien, till ett annat femstjärnigt White Lotus-hotell. Jennifer Coolidge kapitalstarka och stundtals förvirrade ålderskvinna Tanya och hennes nya man är de enda av karaktärerna som återvänder från säsong ett. Den nya säsongen fokuserar mer på relationer enligt seriens skapare Mike White, men precis som i säsong ett finns det mord med i bilden. Och hör och häpna – den andra säsongen är ännu bättre! Skit träffar än en gång fläkten på White Lotus patenterat skruvade vis, och serien är det närmaste vi kommit lägerelds-tv i serieform i år. Det känns som att alla har sett White Lotus säsong 2.

House of the Dragon | HBO Max

Game of Thrones-franchisen hade en hel del att bevisa efter en av den moderna popkulturhistoriens mest utskällda finalsäsonger sedan Seinfeld. Spinoffen House of the Dragon överträffar kanske inte GoTs toppar, men den lyckas komma bra jävla nära, vilket (nästan) borde belönas med ett tv-seriebragdguld om det funnits ett sådant. House of the Dragon kretsar kring drakfamiljen Targaryen ungefär 200 år innan Daenerys och co. i GoT. Mycket känns igen från GoT – det långsamma berättandet, de våldsamma actionscenerna och det politiska spelet i maktens kungakronakorridorer, där allt verkar vara tillåtet i jakten på att bli kungen Viserys Targaryens (Paddy Considine) efterträdare. Milly Alcock är nyanserad som Rhaenyra, Viserys dotter och rättmätiga tronarvinge, och Matt Smith är brutalt hänsynslös och förvånande mänsklig på samma gång som kungabrorsan Daemon. Att serien är den mest sedda i HBO Maxs streaminghistoria säger rätt mycket om House of the Dragons genomslagskraft och kvalitet.