Café snackar med SNL-stjärnan Andy Samberg: ”Det är inget fel med att vara goofy”

I över 20 år har Andy Samberg underhållit på den amerikanska komediscenen. För den breda publiken blev han känd genom sin medverkan i humorgruppen The Lonely Island, tillsammans med vännerna Jorma Taccone och Akiva Schaffer. Efter succén har Samberg har satt många avtryck på humor- och musikhimlen, dels som en fast medlem i skådisensemblen Saturday Night Live (2005-2012), men också genom en drös framträdanden i olika filmer, musikaler och tv-serier. Mest känd är han nog för sin roll som detektiven Jake Peralta i komedikriminalserien Brooklyn Nine-Nine, som finns på Netflix. Serien är inne på sin sjunde säsong och 2014 prisades såväl produktionen som 42-åringen personligen på Golden Globe-galan för sina insatser.

Nu är Samberg aktuell igen, den här gången med den romantiska komedin Palm Springs. En film där han både spelar huvudrollen och producerar tillsammans med Max Barbakow (regi) och Andy Siara (manus). Filmen hade världspremiär i februari i år på filmfestivalen Sundance, där den blev det dyraste bidraget i festivalens historia när rättigheterna köptes upp av Neon och den digitala tv-tjänsten Hulu. I skrivande stund rullar filmen på svenska biografer.

Palm Springs är platsen i den kaliforniska öknen dit Niles (Andy Samberg), en bekymmerslös figur kommer för att delta som gäst på ett bröllop. Trots att han har flickvän slår det direkt gnistor när han stöter ihop med brudtärnan Sarah, som spelas av Christin Milioti (How I Met Your Mother). Fast vad som verkar vara en okomplicerad romantisk komedi blir snabbt en komplicerad historia, där de varken kan fly från platsen, sig själva eller varandra.

Café fick en exklusiv intervju med Andy Samberg för att prata om filmen, vad han egentligen tycker om romantiska komedier – och vad han drömmer om för roller i framtiden.

Filmen är lite vrickad och innehåller många oväntade element. Håller du med?

– Absolut. Det är en intressant film och speciellt om man ser den utan att ha för mycket förkunskap om handlingen då den bjuder på många överraskningar. Det är också så jag rekommenderar att man ser filmen – det blir mycket roligare då.

Det är ingen ”vanlig” romantisk komedi?

– Nej, precis. Jag skulle beskriva den som en härlig blandning av flera olika genrer. En klassisk rom-com med mycket inslag av humor som känns igen från vanliga ”töntiga” komedier. Det finns också en hel del inslag av science fiction och fantasy, samtidigt som det också är en film som tar upp flera allvarliga och existentiella frågor.

Vad tycker du om rom-coms?

– Jag är ingen person som kastar mig över varenda rom-com direkt. Samtidigt uppskattar jag en bra kärlekshistoria, när det känns ärligt och när det finns brister. Palm Springs hade just det elementet. Sen ska jag vara uppriktig med att säga att jag är väldigt svag för science fiction och fantasy. Genrer som jag inte tidigare hade någon erfarenhet av som skådis. Och därför var det här en fantastisk möjlighet för mig att utmana mig själv, utanför min ”comfort zone”.

På tal om det, vad var den största utmaningen med filmen?

– Det var att göra de scener som var mer allvarliga och dramatiska i sin natur. Jag hade visserligen gjort en del sånt i min show (Brooklyn Nine-Nine reds. anm.) och i andra filmer också, men aldrig i den här omfattningen. I och med att jag var med och producerade filmen hade jag en del att säga till om vad gäller redigeringen – men det var ändå väldigt utmanade.

– Jag blev därför väldigt lättad över att både Christin Milioti och J.K. Simmons hakade på tåget. Då kunde jag lära mig av dem, eftersom båda två är väldigt duktiga skådisar med mycket mer erfarenhet av att göra den typen av scener. Jag är också av den uppfattningen att när jag är runt människor som är bättre än mig själv blir jag bättre som skådis.

Så nu blir det fler roller av den seriösare karaktären i framtiden?

– Nej, det är inget speciellt mål jag satt upp eller nåt jag drömmer om. Det handlar snarare om att jag bara tar mig an de projekt jag själv verkligen vill se och tycker är bra. Blir jag erbjuden andra seriösa roller så gör jag det gärna, OM de verkar intressanta det vill säga. Jag har heller inte några problem att ta roller som är fåniga. Det är det jag är känd för och det är verkligen inget fel med att vara ´goofy´.

Niles, som din karaktär heter, verkar trivas bäst i poolen med en öl i handen. Hur skulle du beskriva honom?

– När man först möter honom framstår han som en person som redan har allt utstakat i livet och verkar tillsynes bekymmerslös. Men ganska snabbt inser man att det ser annorlunda ut, att han faktiskt är rätt trasig som människa och han helt gett upp hoppet om livet. En väldigt rolig karaktär, som jag blev intresserad av direkt när jag läst rollbeskrivningen. 

Hade ni blivit bra vänner om han existerat i verkligheten?

– Haha. Det hade kraftigt berott på omständigheterna. Men i slutändan – ja! På något märkligt sätt hade jag dragits till honom.

Kommer de som gillar Brooklyn Nine-Nine att känna igen sig i din karaktär?

– Definitivt. Den största skillnaden är väl innehållet och målgruppen eftersom det både förekommer sex, svordomar och fult språk. Och användning av droger såklart hehe... Brooklyn är mycket mer familjevänligt å andra sidan. Men på det stora hela finns många likheter, båda innehåller många festliga element och jag tror att tittarna i båda fallen har en övervägande positiv känsla efteråt.

Är det något i filmen som tagit inspiration från ditt verkliga liv?

– Inget från mig personligen. Men när Andy Siara (manusförfattare) och Max Barbakow (regissör) började skriva på manuset baserades det på ett bröllop de varit på tillsammans i just Palm Springs.

Men du själv har inga erfarenheter från bröllop i den kaliforniska öknen?

– Jo, faktiskt! Fast det var en helt annan vibe på det bröllopet, det kan jag lova haha.

En fördom mot romantiska komedier är att de sällan lämnar tittaren grubblande i eftertänksamhet kring djupa existentiella frågor. Är det annorlunda med den här filmen?

– Det är sant. I det avseendet tror jag absolut att filmen skiljer sig från andra ”vanliga” romantiska komedier. Mycket beror på att karaktärerna har väldigt många brister och filmen tar upp många svåra frågor. Bland annat om hur man finner lyckan i livet fast man är olycklig, att kunna förlåta sig själv för sina misstag, att lära sig att älska sig själv och när man gjort det – tillåta sig att älska andra och själv låta sig älskas av andra.