Annons
Annons


Se Cafés alla bilder på Carina Berg här.

Hon är Sveriges just nu mest eftertraktade programledare, men Carina Bergs väg dit har inte varit någon dans på rosor. Inför nystarten av hyllade Berg flyttar in talar humordrottningen ut om terapi, skvallerskriverier, droger och vilda partykvällar med Carolina Gynning.

Annons

När Carolina Gynnings ena bröst hoppade fram ur blusen förstod Carina Berg att det skulle bli en speciell kväll. Ett av brösten – eller båda – brukar ramla ut förr
eller senare, men så här tidigt var rekord.

De hade just inlett kvällen på krogen Grill i Stockholm och bestämde sig för att dra
vidare till ett annat ställe, Storstad. De fortsatte dricka alldeles för mycket alldeles för snabbt. Carolina Gynning kände ett plötsligt sug efter citronlikör.

Carina Berg imiterar på högljudd Gynning-skånska:
– ”Nu ska vi ha stora glas Limoncello”, sa hon. Jag kan inte tänka mig något äckligare. Efter en stund kom en kille fram till mig. Det är väldigt sällan någon ser mig över huvud taget när jag är ute med Gynning, men så sa han: ”Fan, det är ju du. Jag älskar dig på morgnarna på radion.” Jag blev lite överraskad, för det var ändå tre-fyra år sedan jag gjorde Morgonpasset. Så sa han: ”Du är helt grym på Voice.” ”Vem tror du att jag är egentligen?”, frågade jag. ”Josefin Crafoord.” Gynning blev helt galen. Hon skällde ut killen: ”Du ska fan inte kalla Berg för Josefin Crafoord. Din jävla idiot!” Killen blev vettskrämd och backade därifrån. Jag blev ju inte ens upprörd.

31-åriga Berg och 30-åriga Gynning, som lärde känna varandra när de ledde Tv4:s Förkväll ihop 2006, är ett ganska udda par. Deras vägar till vänskap och delat programledarskap har varit lite… ska vi säga olika: När Carolina Gynning poserade i tyska Playboy arbetade Carina Berg på Radio Västernorrland. Man kan fråga sig vad de har gemensamt.

– Vi tittar på varandra och undrar: Vad är du för slags figur egentligen? Vi skrattar
åt varandra för att vi är lika störda, fast på helt olika sätt, säger Carina Berg.

Stämmer det att du har lärt Carolina Gynning att åka kommunalt?
– Jo, jag berättade hur hon skulle göra och lotsade henne förbi spärrarna till Roslagsbanan. Jag lockade med tv-kameror. Det är som att hänga en morot framför åsnan för att den ska röra sig. Men Gynning har aldrig åkt kommunalt igen. Det blev bara en gång.

Är ni ute mycket tillsammans?
– Nej. Enda gången jag tycker det är kul att gå ut är på Elle-galan eller Guldknappen. Det är jätteroligt att dricka champagne i en klänning som är så tajt att man kan se konturerna på mjälten. Men jag är helt ointresserad av att gå på dunka-dunka-ställen. Jag försöker söka mig till sammanhang där jag inte känner mig som en tönt. Men på slutfesten för Stjärnor på is drog Gynning med mig på Sturecompagniet, till ett rum som tydligen är svårt att komma in i. Med Gynning som sköld kommer man in överallt. Men jag förstod inte vad jag skulle göra där. Jag gillar att prata med folk, men det går ju inte, man sitter där och det blir som någon jävla uppvisning. Och man går inte gärna fram till dj:n och ber honom sänka ljudet.

Har du sett mycket knark i de här miljöerna?
– Det är väldigt mycket knark i min bransch. Jag fattade inte det först. Jag var så naiv och undrade alltid varför folk gick iväg från fester och kom tillbaka efter en stund. Sen förklarade någon som hade lite bättre koll att de gick bort och sniffade kokain. Det tråkigaste är att de blir som en egen liten hemlig klubb som smusslar och håller på. Om de ska knarka så kan de väl åtminstone göra det bland oss andra. De kan väl stå för vad de gör.

Har du blivit erbjuden droger?
– En gång, på en privatfest. Det låg kokain på ett bord och en snubbe gav mig det där man skulle sniffa genom. Jag var så himla packad, fruktansvärt full, ändå kommer jag ihåg hur jag instinktivt ryggade tillbaka. Jag tycker att det är intressant att jag gjorde så fast jag var så full.

Produktionsbolaget Strix har av inredningstidningen Elle Interiör utsetts till Årets fulaste kontor. Segern tycks välförtjänt. Det finns fabriksmiljöer i den svenska gruvnäringen som är mer tilltalande.

Inne i en trång glasbur jobbar Carina Berg och redaktören Peter Erixon med säsong två av Berg flyttar in (premiär i april) där bland andra Lill-Babs, Dregen och Tommy Körberg dyker upp. Framför allt klurar Berg/Erixon på vilka sketcher som ska spelas in till de drömsekvenser som är ett fast inslag i serien. Det är måndag och Berg har magkatarr och snusförbud.

Sketcherna är en viktig del av programmet. Förra säsongen förvånade Lasse Berghagen när han tackade ja till att stå i en garderob med två kraftigt silikonförstärkta tjejer som Bingo Rimér hade trollat fram. Ännu mer förvånad blev Carina Berg när Berghagen utan förvarning började skrika ”Yo bitch!”.

Nu finns planer på att göra en svulstig replika av bröllopsscenen i Gudfadern och förvandla Lill-Babs till Järvsös egen Gudmoder.
– Tror du hon går med på det? frågar Peter Erixon.
– Självklart, säger Carina Berg.

Den stora frågan är hur mycket pengar sketcherna får kosta. Är 200 000 kronor okej för några utflippade sekunder?
– Vi slåss med dem som har pengarna. Om vi inte får igenom våra galna idéer utan får förslaget att göra en budgetvariant på samma idé, så stryker vi hellre hela sketchen, säger Carina Berg och fortsätter: 
– Det viktigaste med sketcherna är att vi vågar ösa in pengar, utan att dra ut på dem. Även om vi har byggt upp en kopia av Narnia och ringt in Ola Forssmed för en biroll så ska vi inte be honom hoppa förbi en gång till för att det har kostat så mycket. Vi måste våga köra det i två sekunder ändå.
– Exakt! Om man blundar till någon sekund så har man missat det, men det är värt pengarna, säger Peter Erixon.

Berg flyttar in föddes när Carina Berg var långledig och rastlös och äntligen ville göra någonting där hon kunde titta på sig själv utan att skämmas. Det var inget fel på vare sig Förkväll eller Idol, men det var bara en del av Carina Berg. Hon kände att hon hade fler sidor att visa.

Det är å andra sidan inte helt lätt att veta vad, eller vem, hon är. Programledare hamnar, liksom skådespelare, ofta i ett fack och tar sig sällan därifrån. Med Carina Berg är det annorlunda. Kring hennes namn osar fortfarande en Sveriges Radio-präktighet, och Snillen snackar kunde lika gärna vara ett underhållningsprogram i På minuten-stil i P1. Samtidigt existerar den här andra Carina Berg som vrålar ”RING 099!” mellan reklamavbrotten i en skridskotävling i TV4.

Privat undviker hon nästan alla premiärer och galor, men löser troget Melodikrysset varje lördag hemma i radhuset. Hon är nygift med ordningsmannen Kristian Luuk och kallar sig både tant och tönt.

Om Carina Berg vore ett tv-format skulle hon vara svår att sälja in.

Förstår du att det kan upplevas som lätt schizofrent när du liksom blir både ett pretto och ett plasto?
– Jo, men jag är ju både och. Jag tycker att en dokumentär om Ernst-Hugo Järegård är fantastisk, men kan samtidigt bli helt förhäxad av Top model. Jag kallar mig själv för pretto när jag speglar mig i Gynning och jag tycker att det är mysigt att vara pretto.

Du tv-debuterade med God natt, Sverige för fyra år sedan, men det är alltså först nu du har hittat din egen ton?
– Det här är så mycket jag. Det är mitt drömprojekt och jag vill fortsätta göra programmet tills jag dör. För första gången kan jag titta på mig själv i ett tv-program utan att få äckelkänslor.

Varför har du blivit äcklad tidigare?
– När jag tycker att jag har lagt mig till med manér. Jag gör det när jag är stressad och rädd, kapslar in mig och bygger lager. Man blir inte sig själv om hjärtat slår i 130. I de första tre programmen av Stjärnor på is syntes det att jag var rädd. Jag flackade med blicken och spände mig. Ändå fick vi jättefina recensioner, jag och Gynning. De skrev att vi stod för girl power.

När förstod du att du var rolig?

– Det var nog under radioutbildningen. Jag och en kompis fick en timmes direktsänd experimenttid i Radio Viking (en lokalradio­kanal som är särskilt stark i målgruppen pensionärer och sänder program som Dags för dragspel med Åke Hägglund). Vi hade döpt vårt humorprogram till Pulla och provknullade bland annat en kille från Linköping och betygsatte honom. Vi sa att man inte behövde köpa dyra sexleksaker utan att det gick bra att använda det man hade hemma. Vi körde upp en elvisp och testade: ”De här degkrokarna känns ändå ganska bra.” Vi avslutade programmet med att säga: ”Nästa vecka kommer Hasse Aro hit och visar sin stora fina kuk.”

Vad fick ni för reaktioner?

– En lärare blev galen och sa att det var synd att vårt förakt för utbildningen fick gå ut i radio. Vår handledare, som hade tjatat på oss att våga testa gränser, blev överlycklig.

Vad upptäckte du med det programmet?
– Att det är en kick att provocera. Det är kittlande. Men jag har tyvärr inte tillräckligt starkt psyke för att göra det. Jag är så hudlös när folk blir arga. Jag blir ledsen när en pensionär på Konsum fräser åt mig att jag har glömt att lägga kundpinnen på bandet. Även om jag vet att det beror på att de har haft en trasslig barndom eller inte har fått ligga på länge så har jag svårt att bara skaka av mig det. Min känslighet är mitt största problem och min största tillgång.

På vilket sätt?
– Det är en tillgång i jobbet eftersom jag kan läsa människor och känna av stämningar, och privat eftersom jag alltid vet när någon ljuger. Ett problem blir det eftersom jag blir så ledsen och orolig och ängslig. Jag faller väldigt långt ner och åker högt upp.

Hur tar du dig upp?
– Jag är mycket bättre på att häva de djupa dalarna nuförtiden. Jag har gått i terapi i två omgångar för jag insåg tidigt att jag inte kunde fixa det där på egen hand.

Varför började du gå i terapi?
– Jag hade haft ett år med alldeles för många förändringar. Det här var runt 2004. Jag hade upplevt dödsfall i min omgivning, separerat och bytt jobb. Det var som om någon hade dragit undan mattan. Jag var som ett litet löv. Jag mådde så dåligt att jag inte ens kunde fatta de enklaste beslut. Vad tycker jag? Vad har jag för rätt att gå omkring här? Självföraktet som jag led av när jag var yngre kom tillbaka.

Är känsligheten ett problem eftersom du bedöms offentligt i ditt jobb?
– Ja, det är ju det. Det är något sinnessjukt över mitt yrkesval. Någonting sadistiskt.

Hur trivs du med att ha blivit känd?
– Jag är tudelad. Jag vill kunna gå till affären utan att vara paranoid, utan att vara rädd för att någon har skrivit något dumt. För en tid sedan stod det i Expressen att de hade sett mig på aerobics. Sedan dess har jag inte gått. Men fördelarna är ändå fler än nackdelarna.

Vad har du som gör dig framgångsrik?
– Jag tror att det märks att jag har en ambition att vara sann och vara mig själv. Tittarna märker att jag ställer en fråga för att jag vill veta. Jag skrattar för att jag tycker att något är roligt. Det viktigaste är att det inte är påklistrat. Om man som tittare känner att den här personen vill vara någon annanstans, då blir man jättenervös.

Har din professionella framgång fått dig att må bättre som människa?
– Jag har svårt att tänka mig att mitt välbefinnande är helt förknippat med mitt jobb. Som bäst mår jag med min familj. På julafton låg jag sjuk i en soffa på undervåningen. Där uppe hörde jag hur de skrålade och snapsade. Jag kände mig så himla glad. Jag älskar dem. Jag är lugn, trygg och gillar mig själv i dag. Hur mycket av det beror på mina yrkesframgångar? Jag vet inte. Men jag hoppas att även om allt det tas ifrån mig så kan jag fortfarande börja skratta åt ett fult barn på stan.

Längtar du efter att bli gammal?
– Ibland ringer min pappa, som är pensionär, när han är ute och går med grannens hund i solen eller fikar med en kompis. Det verkar trevligt.

Hur vill du dö?
– På ett tufft sätt: kasta mig i skottlinjen framför ett litet barn. På begravningen ska de spela Sofia Karlssons tonsättning av Dan Anderssons Du liv. Shit vad alla lär gråta. Om de inte är känslomässigt stympade.


Se Cafés alla bilder på Carina Berg här.

Annons

Dela (0)
Tweeta

Annons


Laddar