Du känner henne från ICA-reklamen, Parlamentet och sexsketcherna i Ballar av stål. Nu storsatsar Cecilia Forss med en ny dramaserie på SVT och filmen I rymden finns inga känslor. Cafés Kristofer Ahlström förhör vår nya stjärnskådis om skamliga förslag, vilda teaterturnéer och lögnen som startade hennes karriär.
Foto av Jonas Walla. Publicerad i Café 7/2010.
* * * * *
Det är en tidig fredagskväll på krogen Ljunggrens på Söder i Stockholm och Cecilia Forss har 20 minuter på sig att gå från ”Hej” till ”Ska vi gå och knulla?”
Hon är inte särskilt nervös över att behöva göra det – det är en roll som vilken annan som hon brukar spela – men Cecilia är helt säker på att det inte kommer gå att genomföra: att träffa, hälsa på och förföra en slumpmässigt utvald man att erbjuda sänggående. Allt på 20 minuter.
Det går, visar det sig. Över förväntan.
– Det var sinnessjukt, en del nappade efter bara tio minuter. Då var klockan bara sju på kvällen och de hade inte hunnit dricka en droppe! Det var intressant för det funkade på varenda en. Men de bästa fick vi inte med i programmet för de var tvungna att godkänna i efterhand att vi skulle få använda det.
Det Cecilia Forss gjorde den där kvällen på Ljunggrens skulle bli det uppmärksammade inslaget Mansfällan i Kanal 5:s humorprogram Ballar av stål. Som en extra twist på sängkammarlockelsen slängde hon in en trekantspropå med en dieselflata bara för att se om killarna fortfarande var sugna.
– Många bara skrattade när de fick veta att det var fejk, men en del blev förbannade. Det viktigaste när man gör såna sketcher är att ha känsla för dem man lurar, det är aldrig roligt att sparka på nån som ligger. När vi gjorde tv-programmet Raj raj var det lärorikt på det sättet, ens samvete gick på ett par minor. Jag gick i terapi för mitt dåliga samvete ett tag. I Raj raj frågade vi heller aldrig de medverkande om lov – vi hade så liten budget att vi inte hade råd med fler än ett försök.
Så nu får de veta på det här sättet att det var fejk?
– Ja. Vi gjorde en sketch på Kulturhuset där vi låtsades lägga knark i en tjejs kaka och att hon blev neddrogad och borförd. Två år senare får jag höra en kille berätta att han såg det hända och än i dag trodde att det varit på riktigt. Han blev besviken sen: ”Det där är ju min anekdot jag brukar dra som det sjukaste jag varit med om!”
Missade du Ballar av stål och Raj raj känner du troligen igen 25-åriga Cecilia Forss från Parlamentet eller för att hon spelar Cindy i ICA-reklamen. Hon växte upp i Falun (där hennes pappa var chef för Gruvmuseet) filmdebuterade med en liten roll i Masjävlar 2004 och tog sedan sikte på Scenskolan i Stockholm – men missade antagningen med en hårsmån.
– När jag sökte dit för fyra år sedan bestod det sista provet av att läsa en monolog ur Strindbergs Pelikanen. Jag gick in och körde tokseriöst, verkligen tung teater. Och under hela framförandet satt juryn bara och gapskrattade åt mig. Så det är väl någon utstrålning jag har: ju mer allvarlig jag försöker vara, desto roligare framstår jag.
Det visade sig att just det humoristiska spåret gick bättre än det dramatiska. Tillsammans med Nour El-Refai slog Forss igenom som en Sveriges främsta kamikazekomiker med buss på-program som Raj raj och just Ballar av stål.
Men snart breddar hon repertoaren mer mot traditionellt skådespeleri igen. Dels genom sin roll mot Bill Skarsgård i filmen I rymden finns inga känslor, dels som en av huvudkaraktärerna i kommande SVT-serien Anneli och liket.
– Där spelar jag en innetjej i Malmö som är journalist. Hon dj:ar, festar och känner rätt folk. Det är en dröm för mig att få gestalta en sådan person.
Vad är så lockande med det?
– För att de är allt jag inte är eller någonsin kommer vara! Jag kommer aldrig bli så ”tuff”, jag skulle inte kunna vara sådan utan att skratta åt mig själv. Jag beundrar och föraktar dem, men framförallt fascineras jag av dem, säger Cecilia och rör runt med skeden i sin fruktyoghurt.
Det är en av sommarens första soldisiga, ljumna dagar när vi sitter och sammanfattar hennes förflutna och framtid på Vurma, en kafékedja där den största utmaningen är att säga namnet på deras mackor och samtidigt hålla masken (”En Älskade främling, tack”, tränar Cecilia för sig själv innan vi går in).
För att spåra var hennes framgångar i dag egentligen tog sin början måste man leta sig hela vägen tillbaka till klassrummet.
– När jag gick på lågstadiet var jag en riktig pajas, en Karlsson på taket. De andra barnen kallade mig till och med för ”Karlsson”. Sen på mellanstadiet blev jag snygg och då visste jag inte riktigt hur jag skulle bete mig. Jag var en Karlsson på taket fångad i en snygg tjejs kropp. Som tur var hittade jag tillbaka till den rollen på gymnasiet. Jag gick teaterlinjen så det var bara massa såna personer i min klass. Freaks.
Apropå dina unga år: om man youtubar ditt namn får man upp ditt första tv-framträdande någonsin, som nioårig testare av nya bilar i Trafikmagasinet. Hur fick du det jobbet?
– Haha, finns det där? Nå, då ska jag berätta en hemlighet: i klippet säger jag att bilen gör mig åksjuk för att man sitter är så lågt. Det var inte alls sant, jag bara hittade på det för att få säga något i tv. Så mycket linslus var jag. Jag hoppas inte att SAAB drog in alla sina modeller av den bilen på grund av min lögn, bara.
Det finns en annan Cecilia Forss också, som stavar precis som du. Hon är moderat kommunalråd i Uppsala. Får du ofta felringningar från folk som vill diskutera skolpolitik?
– Nä, däremot har den Cecilia Forss skrivit till mig på Facebook! Det var efter jag varit med i Parlamentet.
Vad skrev hon?
– Att hon tyckte att jag var rolig, men att det var synd att jag var på de rödas sida.
Tre veckor tidigare träffar jag Cecilia Forss i Gustavsberg, två och en halv mil utanför Stockholm. Där, på baksidan av en larm- och låsbutik i en hangarliknande byggnad som luktar vagt av avlopp, spelas nämligen ICA-butikernas reklamfilmer in. När jag är där ska vecka 29:s film spelas in. Den har semestertema och Cecilia Forss är iklädd en blommig sommarklänning.
Mitt besök bakom kulisserna blir dock kortvarigt: en assistent på inspelningen förklarar efter 20 minuter att min närvaro ”gör de andra skådespelarna uppspelta och ofokuserade” och att jag måste lämna området.
På vägen ut hinner jag i alla fall imponeras av hur noga teamet har byggt upp fejkade frysdiskar och tidningsställ för att skapa hägringen av en ICA-butik (även om kvällstidningarna i stället vid en noggrannare granskning visar sig vara en månad gamla).
Cecilia har varit med som ICA-Cindy i drygt ett och ett halvt år. Ungefär varannan månad träffas man och spelar in tio avsnitt på en vecka. Hon säger att hon inte är rädd för att fastna i den rollen. Och nej, det står inget i hennes kontrakt om att hon måste handla enbart på ICA. Däremot är hon väldigt medveten om hur folk identifierar henne, förklarar hon efteråt.
– En gång var jag inne i en ICA-butik och råkade riva ner en tavla som föreställde butikens anställda. Det blev en riktig krasch och alla vände sig mot mig. Jag kunde inte hantera det så jag fick bara ur mig ett, ”Öh, sorry” och sprang ut ur butiken. ICA-Cindy går in i en ICA-butik, river ner bilder på de anställda och springer sen därifrån. Jag vågar inte tänka på vad folk trodde om det.
En annan av dina insatser för folkligheten i Sverige är att du åkt på turné med Lars Winnerbäck. Såg du honom skratta någon gång på hela sommaren?
– Absolut! Lasse är supertrevlig, en glad person och inte tråkig alls. När jag och Nour hade våra genrep på dagen satt han alltid längst fram vid scenen, ensam, och skrattade högt åt våra skämt. Han är en väldigt varm person.
Hände det något mer intressant på turnén?
– Det var precis när jag och Nour hade hälsat på Lasse och Lykke Li för första gången. Vi gick sen på toaletten samtidigt, på varsin Baja-Maja. Och självklart lyckas jag tappa ner mobiltelefonen och börjar rota runt i dasset efter den, men blir så äcklad att jag springer skrikande ut från toaletten. Nour får av någon anledning för sig att jag ramlat ner i dasset så hon kommer tjutande ut från sin toalett med byxorna halvt nere. Så det var så vi introducerade oss för de andra. Som en Pang i bygget-sekvens.
Du är även provmodell för Acne, som alltså syr sina kläder efter din kropp. Hur känns det att vara ansvarig för samtliga svenska kvinnors kläd- och passformsångest?
– Jag tänker inte riktigt så. Jag har måtten ”man ska ha” för en storlek 36 så det passar bra att nåla efter min kropp. De har ju andra modeller för andra storlekar.
Men du måste bli mer kroppsmedveten om du hela tiden ska hålla en 36:a.
– Jo, när jag stressar går jag ner i vikt snabbt så jag hade blivit en 34:a sist jag var där. Så jag försöker tänka på att äta mer när jag egentligen känner mig mätt.
Har du haft några andra minnesvärda möten med modeindustrin?
– När jag var 21 år fick jag sparken från NK Herrsko. Jag har lite sifferdyslexi så det blev fel när jag skulle ställa in skor på lagret, 43:or på hyllan för 45:or och så… siffrorna bara hoppade, så jag drog mig alltid för att räkna kassan. Men jag var så jävla bra som säljare, bäst i stan, så jag blev erbjuden jobb som vice butikschef. Men jag tackade nej för jag ville ta ett teaterjobb, så då fick jag sparken av chefen. Den sista tiden hamnade jag på lagret som straff, men det straffade nog dem mest med tanke på att jag aldrig kunde sortera storlekarna rätt, haha!