Sveriges 5 sämsta filmscener någonsin

I Sverige har vi Abba, Ikea och Zlatan, men när det kommer till våra filmer finns det mycket vi inte ska vara stolta över. Café listar 5 scener inom svensk film som är så dåliga att det blir roligt.

Marlon Appelgren  |  Publicerad 2017-10-26 16:51  |  Lästid: 2 minuter

Stolpiga dialoger, överspelade reaktioner eller bara klena filmbudgetar får oss ibland att sucka över Sveriges inhemska filmmakeri. Kanske är det orättvist att jämföra med filmjättar som USA och Frankrike, men det är ändå svårt att neka till att vissa svenska verk inte ens går att se till eftertexterna.

Plocka fram skämskudden!

”Nåt å bita i asså” från Stockholmsnatt, 1987

Stockholmsnatt var och är fortfarande den självklara filmen om 80-talets ungdomsliv. Filmen som var ett försök att skildra uppkomsten av olika slagsmålsgäng i Stockholm under det senare delen av 80-talet har fått en säkrad plats i svenska filmens hall of fame, inte för att den är bra utan mer för hur ofattbart löjliga vissa dialoger är som exempelvis klassikern från skolgården med Paolo Roberto.

”Han e luugn sa ja” från Sökarna, 1992

https://www.youtube.com/watch?v=3wWC3_mclHg

Liam Norberg och Thorsten Flincks gangsterdrama Sökarna var tänkt att vara en cool rulle om droger, den undre världen och ungdomskulturen i Stockholm på nittiotalet. Filmen blev dock endast ihågkommen på grund av scenen när Liam Norberg överspelar en drogpåverkad gangster på Stureplan, vilket är något som det fortfarande skämtas om i bråkiga sammanhang på krogen.

Kjelle Bergqvist har svårt att dö i Tre Solar, 2004

Även om filmen hade en budget på cirka 20 miljoner kronor, och halva Filmsverige var med i rollistan var det många som enades i att Tre Solar inte var i närheten av bra. När filmen släpptes 2004 åkte den på rejäl sågning av många recensenter och vissa klassar den till och med som den sämsta filmen i modern filmhistoria. I det här fiaskot är det förstås svårt att välja ut det allra sämsta, men scenen när Kjell Bergqvists karaktär Joel Fiskare misslyckas med att dö är väl ingen höjdare.

Besökarna, 1988

Besökarna var ett av åttiotalets svenska försök att härma den typiska ”flytta in i ett spökhus-filmen” och är ett bra bevis på varför Sverige inte borde göra skräckfilm. Johannes Brost är någon slags diffus spöktalare och som om det inte vore tillräckligt förvirrande verkar det som att Nicolas Cage dubbelgångare spelar brevbärare i en scen som känns så stolpig att man blir rädd av fel anledning.

Skotten i Sökarna – Återkomsten, 2006

Det här måste vara Sveriges sämsta filmscen och det är svårt att veta vad som förvånar mest här. Att man valde att göra en uppföljare på den tidigare Sökarna som sög tillräckligt hårt eller att mannen på båren a.k.a. Sveriges sämsta statist rycker till två sekunder efter att han fått ett skott i huvudet, se klippet ovan.

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar