Därför är Hemingways hus i Florida världens mäktigaste museiuppevelse

Vi har precis sett en leguan bli brutalt överkörd av en Ford Prius på Olivia Street mitt i Key West när vi närmar oss ett stort hus i fransk kolonialstil, med en ringlande kö utanför murarna. Den traumatiska incidenten med leguanen hänger över oss, men det är så varmt att jag snabbt skiftar fokus till mitt och min 1,5-åriga dotters välmående. Hon flåsar i barnvagnen efter att ha slukat en halv vattenflaska jag räckt henne samtidigt som vi ställt oss i kön till Hemingway Home, författaren Ernest Hemingways före detta bostad som nu förvandlats till ett museum.

Hemingway Home är välbesökt, men trots den stora mängden kamerautrustade turister står vi inte mer än fem minuter i kön innan vi får betala 14 dollar var för att komma in och stövla runt i vad som en gång var hem åt en av världens genom tiderna mest omhuldade författare. Det är omkring 30 grader, strålande sol och den fruktade Key West-fuktigheten skapar stora bekymmer innanför de desperata linneplaggen jag trott mig vara listig nog att bära.

Det är svårt att motstå frestelsen att bara sekunder efter entréavgiften avhandlats riva fram sin telefon och börja ta bilder. Fastigheten, trädgården och det subtropiska klimatet skapar en otrolig miljö. Trädgården som omger i princip hela det stora huset är dessutom mer rimlig att benämna som djungel än trädgård.  

Hemingway var berömt väldigt förtjust i katter, och genom sitt liv såg han till att ha många i sin närhet. Den tveklöst mest kända var Snowball – en katt som författaren enligt utsagor ska ha fått av en sjökapten vid namn Stanley Dexter. Hemingway hade under en resa med kaptenen beundrat katten, och särskilt dess genetiska åkomma. Snowball hade vad som kallas för polydaktyli – en ärftlig missbildning som innebär att katter föds med extra tår. Det medförde att Snowball hade sex stycken tår på sina framtassar, men åkomman gör det möjligt för katter att ha ännu fler. I dag bor totalt 56 katter på ägorna, och folket som förvaltar Hemingway Home – den nuvarande museichefen är barnbarn till kvinnan som köpte fastigheten för 80 000 dollar av Hemingways familj 1961 – gillar att framföra den något tvivelaktigt korrekta informationen om att samtliga katter är ättlingar till Snowball. Däremot har extremt många av katterna, som kontrolleras månatligen av en privat veterinär som kommer på besök, faktiskt samma genetiska åkomma som Snowball. Det fullkomligt kryllar av katter, vissa mer skygga än andra, som springer mellan benen på besökarna. Allt är däremot oerhört familjärt, och katterna blir till en viktig del av upplevelsen. 

Vår guide är en medelålders kvinna som på sin korta anställningstid lärt sig extremt mycket om Ernest Hemingways liv. Medan hon lotsar runt vår grupp med svettiga turister i det förtrollande huset passar hon på att fler än en gång påpeka vilket praktarsle Hemingway var mot kvinnorna i sitt liv – samtidigt som hon är noga med att berätta allt fantastiskt den här mannen var med om under sin livstid. Hon tar heller ingen skit, och får upprepade gånger be en särskilt korpulent tysk turist att inte filma henne: ”Please, sir, like I mentioned at the beginning of the tour, if you could not film me – I don’t want to end up on Youtube.” Att ta en guidad tur på museum är sedan gammalt det absolut bästa man kan göra. Det höjer upplevelsen avsevärt, och redan efter den första anhalten på rundan känner jag att den gärna skulle kunna få pågå i all evighet. 

Vi anländer mot slutet av rundturen till husets pool, som är en mäktig uppvisning av Hemingways framgångar. Man bör komma ihåg att poolen byggdes för över 70 år sedan, och kostade antagligen lite mer än vad din typiska Brommafamilj sänker ned i sin trädgård. En av Hemingays fruar – han hade fyra stycken genom livet – tyckte inte om att han hade byggt den där poolen. Som hämnd installerade hon en kattfontän i form av en gigantisk kruka, som Hemingway ska ha avskytt. Han svarade med att köpa en gammal urinoar från en lokal bar (det KAN ha varit Sloppy Joe’s, men det är mycket obekräftade uppgifter) och installerade den precis under kattfontänen. Den lärde sig däremot katterna nästan omgående att undvika genom att stå med baktassarna på kanten, och på så sätt inte blöta ner sig i onödan. I dag går det inte att se med blotta ögat att det är en gammal urinoar då Hemingways fru ganska omgående skickade på vackra spanska kakelplattor och gjorde det således till en naturlig del av trädgården.

När den guidade turen är över bestämmer vi oss för att dricksa guiden rejält på grund av hennes hängivelsen till historieberättandet, och den allmänt trivsamma stämningen hon bidragit med. Gruppen skingrar sig och efter några minuter ser jag guiden sitta med en cigarett i munnen, korsade ben, flipprande genom dollarsedlar. Det gör mig oerhört glad och varm, av någon anledning. Den varma känslan kan bero på att det vid det här laget bildas någon form av kroppstäckande svettlager som är omöjligt att fly ifrån. Då har vi ändå valt att besöka Florida under det torra och varma vinterhalvåret, som till skillnad från den fuktiga och heta sommaren ändå är hanterbar. 

Så småningom förbereder vi oss för att lämna området, och vi har vid det laget varit där i flera timmar. Vi har gått runt bland meterhöga monsteraplantor, palmer, bananträd och aloe vera-buskar, insupit litteraturhistoria samt fått reda på att Hemingways hus är det enda i hela Key West som aldrig tagit skada av orkaner och översvämningar – på grund av att husets grund är gjord på den vattentäta bergarten kalksten. 

När vi kommer ut på Olivia Street igen ser vi att den överkörda leguanen blivit till en svart fläck på asfalten, på god väg att så att säga bli ett med den svarta vägen, men till och med en sådan mörk detalj kan inte skaka bort känslan av att jag precis peakat museimässigt i livet.