Pans Labyrint, 22 minuter. Fahrenheit 9/11, 20 minuter. Och så häromåret: Joachim Triers Sentimental Value, 19 minuter.
Längden på Cannes-publikens stående ovationer är numera en tävling i sig. Filmfestivalen på den franska rivieran är världens mest prestigefyllda, och de senaste åren har även publikens reaktioner, de utdragna stående ovationerna och det intensiva buandet, blivit ett allt mer uppmärksammat spektakel.
Ändå är det en händelse under filmfestivalen i Cannes vars magnitud har kunnat observeras först de senaste åren, trots att den utspelade sig för över 40 år sedan. Ögonblicket har fått sådan viral kraft att det är svårt att inte tro att Guillermo del Toros mörka fantasyfilm hade fått se sig besegrad om de ställts mot varandra. Den nya vinnaren:
En bild på Harrison Ford iklädd shorts.
Varje år återkommer den: shortsdebatten. Vår efter vår bestämmer sig nyhetsredaktioner (och manliga modemagasin) för att försöka piska upp en febrig debattvilja i landet. Huruvida det faktiskt är så att människor brinner för frågan om shorts eller inte så är det svårt att inte se det som en av de få kvarvarande stil-frågor som tycks handla om något annat än smak och plånbok.
På ett sätt är det märkligt att shorts anses vara ett sådant etikettsbrott. Brittiska kungligheter får av tradition inte bära fullängdsbyxor innan de fyller åtta år, länge var kortbyxor en del av den brittiska skoluniformen och shorts utgör en av grundstenarna i det amerikanska preppymode som ofta anses som den mest klassiska stilinspirationen i den manliga modehistorien.
År 2011 listade modeskaparen Tom Ford sina fem regler för hur man blir en modern gentleman i modemagasinet Another Man. För att illustrera tyngden av de fem punkterna så bör det nämnas att Tom Ford uppmanar unga män att skaffa sig ett arbete (punkt två) och inte vara rasister (punkt fyra).
På femte plats och som avslutande uppmaning menade den Texas-bördige modeskaparen att en man aldrig ska bära shorts inne i stan. I själva verket är de enda platserna där det är acceptabelt att bära kortbyxor antingen på stranden eller tennisbanan.
Varför anses då shorts vara ett sådant modemässigt självmord för män? Kanske går anledningen att härleda till Hawaii.
1965 började Bill Foster, direktör på Hawaiian Fashion Guild, leta efter nya sätt att marknadsföra hawaiiskjortan. Han inledde lobbykampanjen Aloha Friday som riktade sig till medlemmar i den amerikanska senaten, med målet att övertyga politikerna om att låta tjänstemän använda sig av tunnare skjortor – specifikt med blommönster, solnedgångar och exotiska fåglar tryckta på skjortan – en dag i veckan – och lyfta statens textilindustri.
Det skulle dröja in på 90-talet innan det som kom att bli känt som Casual Friday lanserades. Hewlett-Packard hade under tidigt 90-tal börjat uppmana sina anställda att ägna fredagarna åt att spåna på nya idéer och innovationer, gärna iförda ett par avslappnade slacks och en kortärmad skjorta.
Detta gjorde kontorsarbetarna nervösa. Felstegen, missmatchningarna och den efterföljande stressen blev så stor att Rick Miller, grundare av Dockers, tog på sig ansvaret att författa en stilguide för vilsna mellanchefer. A Guide to Casual Businesswear – Ideas for Dressing Professionally at Work skickades ut till 25 000 HR-avdelningar över hela landet. Med hjälp av pedagogiska instruktioner och illustrerande bilder blev män i cubicles världen över instruerade i hur man kombinerar oxfordskjortor med chinos, eller mellanblå jeans med instoppad pikétröja.
Männens modevärld har i hög utsträckning ramats in av regler, traditioner och sedvänjor, vilket ibland har framkallat ett något tafatt uttryck hos vissa män som känt sig osäkra utanför regelböckernas och paragrafernas värld.
Kanske är det just där, i shortslängdens kusliga dal, som problemet med kortbyxor hittas: det är svårt att göra rätt. De bleka lårens gyllene snitt måste du avgöra själv. Till skillnad från vanliga byxor – där du framför allt arbetar med skalan tajt eller pösigt eller mörkblått eller svart – så kan ett par shorts börja och sluta var som helst. Du är själv herre över ditt eget öde.
När Harrison Ford i maj 1982 satte sig i en flygstol på vägen mot södra Frankrike var det som ett av Hollywood hetaste namn. Efter genombrottet i Star Wars fem år tidigare hade han året innan befäst sitt rykte som Hollywood-royalty med rollen som nazistjagande arkeolog i den första Indiana Jones-filmen, regisserad av Steven Spielberg.
Härnäst väntade huvudrollen i den epokgörande Blade Runner. Hans vän Steven Spielberg var på festivalen för att hans nya film, E.T, skulle stänga festivalen, en film som hans flickvän skrivit. Själv hade Harrison klippts bort ur filmen, men verkade inte bekymrad över det.
Förutom att det är svårt att tänka sig en stjärnskådis hänga omkring på pr-event bara för sitt eget nöjes skull i dag så är Fords outfit något just för att den inte är någonting. Ett par slitna seglarskor, en mörkblå tröja och ett par shorts som slutar en bra bit upp på låret. Harrison Fords personlighet i Cannes 1982 är samstämmig med hans byxval – han ser avslappnad ut.
Bildens popularitet hänger också samman med herrmodets allt snabbare svängningar. De senaste åren har Hollywood-skådisar som Paul Mescal, Harry Styles, Tyler, The Creator och Jacob Elori burit korta kortbyxor. För några år sedan började samtidigt hashtaggen #5inch-seam trenda på Tiktok, som ett bevis på de korta shortens herravälde.
Ett av de mest populära videoklippen bar texten: ”5 inch shorts are the male version of cleavage”. Rubrikerna skrev sig själva: GQ publicerade en artikel med rubriken ”Why Men Can’t Stop Wearing Slutty Short Shorts” och Elle ”We Need to Talk about Men in Slutty, Little Shorts”.
Men även om manliga kortbyxor på senare år har blivit mer accepterade så är den återkommande diskussionen om shortsens vara eller icke vara kanske ett bevis för att de inte lika enkelt går att göras till regler och paragrafer.
När New York Times häromåret skrev om mäns förhållande till shorts intervjuades stilkonsulten Nick Wooster i ämnet.
– Shorts är som kjolar, jag tror att alla kvinnor skulle säga att det inte finns en längd eller form som passar varje person.
När skådespelaren Paul Mescal, kanske den främste representanten för de korta shortsen, själv fick frågan om sina byxval menade han att han själv kände sig bekväm i korta shorts, eftersom han burit sådana sedan han var liten och spelade gaelisk fotboll.
– Jag tror att min preferens vad gäller shortslängd är väldokumenterad: ju kortare, desto bättre. Inom rimliga gränser.
Även om herrmodet numera i allra högsta grad är en del av kapitalismens allt snabbare accelererande drivhjul så dras det samtidigt med traditioner och regler som härstammar från en äldre tid. Shortsen är kvar som i skärningspunkten av den gamla och nya modevärlden. Lite för högt upp enligt vissa, för lågt ner enligt andra.
Harrison Ford fick själv frågan häromåret av GQ om han sett vilka reaktioner som hans shorts hade framkallat, och han själv verkar inte ha samma varma uppfattning om bilden på honom själv som ung filmstjärna med brunbrända ben som Tiktok-publiken:
– I think I’m going to be ill.
Artikeln publicerades ursprungligen på Cafés syskonsajt King.
