Annons
Annons

För ett år sedan sköts Sveriges Radios hyllade Asienkorrespondent Nils Horner, 51, till döds i Afghanistan där han befann sig för att bevaka presidentvalet. Ingen person är ännu gripen för mordet och i veckan har det kommit uppgifter om att Horner mördades av misstag. ”Han var den modigaste reporter jag känt”, skriver Cafés tidigare chefredaktör Fredrik Helmertz. (Foto: SR.)

* * *

Nils Horner är död. Mördad på öppen gata i Kabul. Beskedet når mig mellan två möten och plötsligt står tiden stilla.

Annons
Gilla Cafe.se på Facebook

Nils var en kär vän och varmt uppskattad medarbetare i Café under 15 år. Mellan åren 1991 och 2005 bidrog han med reportage och intervjuer i tidningen från hela världen. Nils var då bosatt i New York, hade en lägenhet och hund han sällan såg, uppdragen som frilansjournalist tog honom från Miamis glamourösa stränder till slummen i Haitis huvudstad Port-au-Prince och vidare till Mellanöstern, Kambodja, Indien.

Han var i ordets bästa bemärkelse den gamla typen av journalist. Med vaken blick, nyfiket sinnelag, noggrannhet och naturlig känsla för att berätta gav han oss fantastiska historier från slutna miljöer. Autenticitet och närvaro var hans kännetecken. Nils iakttog, intervjuade och berättade. Skrev aldrig på andrahandsuppgifter.

* * *

Nils Horner medverkade i Café mellan 1991 och 2005. Det här reportaget – om en avrättning i Texas 1997, med oförglömliga bilder av Per Anders Pettersson – blev ett av hans mest uppmärksammade.

* * *

Som förste svenska journalist fick han 1997 närvara vid en avrättning i det beryktade Huntsvillefängelset i Texas. Den dödsdömde väntade i ångest förgäves på en benådning som aldrig kom, guvernören för delstaten hette George W Bush – en hårdför aggressiv ung politiker som vägrade ge vika för en mjukhjärtad opinion, och som världen snart skulle få höra mer ifrån.

Förmodligen var det Nils ödmjukhet inför sitt uppdrag och lågmälda personlighet som gav honom access till miljöer som är få journalister förunnade. Människor litade på Nils. Han följde toppdiplomaten Rolf Ekeus på medlaruppdrag i Irak, åkte med dåvarande generalsekreteraren för Rädda Barnen, Thomas Hammarberg, på uppdrag i Kambodja, bevakade krig och konflikter – men alltid ur de vanliga människornas perspektiv. Nils var ingen machokille, ändå den modigaste reporter jag känt.

* * *

Autencitet och närvaro: I samband med rättegången mot seriemördarna Lee Boyd Malvo och John Allen Muhammad – som dödade åtta personer i Washington DC i början av 00-talet – reste Nils Horner till Maryland och undersökte bakgrunden till dåden.

* * *

Typiskt för Nils var rapporteringen från USA:s bombningar av Belgrad i slutfasen av kriget i forna Jugoslavien. Även de ”smarta” bomberna och missilerna hade en tendens att landa fel och slå ner väldigt nära det oansenliga lopphotell där Nils bodde.

Jag frågade hur han skyddade sig mellan rapporterna, om han kunde sova under de nattliga bombningarna. Han berättade sakligt och helt utan dramatik att han brukade lägga madrassen under sängen, bädda och sova där. Vattenflaskan vid sidan och den bärbara radion nära till hands så att han inte skulle missa BBC:s nyhetssändningar. Så levde han vecka efter vecka.

Nu är han borta. Jag och miljoner radiolyssnare sörjer en röst som bättre än de flesta beskrev och förklarade världen. Tystnaden är bedövande.

Fredrik Helmertz

Förlagsredaktör Aller Media och chefredaktör för Café 1991–1999.

Annons

Dela (199)
Tweeta

Annons


Laddar