Hoppa till innehåll

Den sanna historien om spökstaden Centralia

Gatorna är tomma och täckta av ånga. Under marken brinner en eld som inte kommer slockna på minst femtio år. Det här är historien om den övergivna staden Centralia.

1981 bodde över tusen människor i den lilla staden Centralia, i nordöstra Pennsylvania. Den mest aktuella statistiken från 2020 anger en population på fem personer. Var tog egentligen alla vägen?

Centralia växte ursprungligen fram kring ett stort antal kolgruvor och var en levande småstad under många år. Kolindustrin var oerhört lukrativ och staden mådde mycket bra. Wall Street-kollapsen 1929 ledde dock till att de fem aktiva gruvbolagen i staden fick stänga och den största delen av verksamheten övergavs. Men förvandlingen från blomstrande samhälle till spökstad är mycket, mycket mörkare än så.

Den underjordiska branden

Om vi snabbspolar fram till år 1962. Memorial Day närmar sig och Invånarna diskuterar hur i hela världen de ska bli kvitt den enorma otrevliga soptippen som förfular staden avsevärt. En handfull frivilliga brandmän anlitas för att elda upp skiten och därefter släcka allt och problemet verkar vara ur världen.

Några dagar.

Den 27 maj 1962 släcktes elden. Den 29 maj siktades eldslågor igen, så ett nytt släckningsarbete sattes in. Den fjärde juni flammade elden upp ännu en gång. Experter kallades in för att undersöka den mystiska branden som vägrade slockna och efter mätningar visade sig området för branden innehålla höga halter kolmonoxid. Så även om elden ovan mark var släckt hade den dessvärre spridit sig till de övergivna kolgruvorna. Centralia hade drabbats av en underjordisk brand och den spred sig. Den 9 augusti bedömdes nivåerna av kolmonoxid vara dödliga.

Man försökte sig på en rad olika släckningsprojekt, alla utan framgång. Den lågintensiva branden fortsatte och läckte gas ovan jord, vilket bäddade in staden i en konstant kuslig dimma. Åren gick. Sedan hände något som förvärrade situationen radikalt.

Foto av Centralia. Ånga stiger upp ur ventil i förgrunden.
Foto: Getty Images
Foto: Getty Images

Marken öppnar sig

1979 skulle borgmästaren och bensinstationägaren John Coddington kontrollera bränslenivåerna i sina tankar som förvarades under marken. När han fick upp mätverktyget var det skållhett. En tid därefter svimmade Coddington av i sömnen och fick tas till sjukhus. En astmatisk flicka drabbades även hon av syrebrist och fick åka in för akut vård. Mer tid passerade utan nämnvärd hjälp från myndigheterna. Snart skulle det förändras, men det krävdes en väldigt dramatisk olycka.

1981 fick Centralia nytt fokus i samband med en fruktansvärt obehaglig incident. 12-årige Todd Domboski lekte i trädgården. Det var en dag som alla andra… Men tyvärr inte så länge. Plötsligt öppnade sig ett 46 meter djupt slukhål under Todds fötter och han föll handlöst ner. Pojken klängde sig fast vid en trädrot samtidigt som het ånga steg upp från djupet. Lyckligtvis befann sig Todds kusin i närheten och kunde dra upp honom ur det ångande helveteshålet. Dobowski ska senare i livet ha drömt mardrömmar om detta och behövt medicinering för att hantera traumat.

”Det var fruktansvärt läskigt. Röken var så tjock att jag inte kunde se någonting,” sa Todd själv till New York Times.

Kort efter denna medialt uppmärksammade händelse inleddes en evakuering för att förflytta de familjer som bodde närmast olycksplatsen. Denna evakuering omfattade några år senare även resten av staden.

1984 sattes en summa pengar in från myndighetshåll för att köpa upp Centraliabornas hem. En övervägande del av invånarna accepterade erbjudandet och flyttade från staden. Ett fåtal familjer vägrade dock flytta på sig, trots upprepade propåer. Det var deras hem och man lämnar inte sitt hem. Trots brinnande helveteshål, tydligen.

Lokalinvånarna protesterar mot de bristfälliga släckningsinsatserna. Foto: Getty Images
Tom Larkin steker ägg med värmen från den brinnande kolgruvan (1981). Foto: Getty Images

Stadens framtid

År 2000 bodde endast 21 personer kvar i Centralia och två år senare fråntogs staden sitt postnummer. 2013 var antalet invånare reducerat till sju och samma år nådde de sista Centraliaborna en överenskommelse med Pennsylvania. De får bo där resten av sina liv och när de gått bort kommer staten beslagta deras hus. Och då kommer staden vara helt och hållet död.

Den ukrainska katolska kyrkan Assumption of the Blessed Virgin Mary står kvar än idag i utkanten av Centralia och överblickar det spöklika landskapet. Församlingen håller faktiskt fortfarande regelbundna gudstjänster och behöver inte oroa sig för ångande slukhål. En geologisk undersökning har nämligen visat att kyrkan står på solid sten, inte kolgruvor, och därför inte riskerar att kollapsa.

Den bibliska symboliken blir nästan inte tydligare (se Matteusevangeliets klassiker ”Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den.”).

Fader Michael Hutsko som sedan 2010 är pastor i församlingen intervjuades av BBC. Han är övertygad om att den fysiska byggnaden kommer överleva honom.

”Vi förlorade staden, men vi förlorade inte kyrkan.”

Trailern till dokumentären Centralia: Pennsylvania’s Lost Town:

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.