1984 släpptes filmatiseringen av Stephen Kings trettio sidor korta novell Children of the Corn. Filmen fick ett ganska gott mottagande och gick bra ekonomiskt. Allmänheten var dessutom positivt överraskad över hur väl man kunde översätta en så liten novell till en fungerande långfilm, som dessutom kändes ganska trogen källmaterialet.
Därifrån gick människor vidare med sina liv, glada i hågen och lyckligt ovetandes vad som väntade dem. De fick nio bra år. Sedan kom 1993 Children of the Corn 2: The Final Sacrifice.
Om den första filmen var baserad på en pärla ur Kings hyllade novellsamling Night Shift, vad var då uppföljaren baserad på? Ingenting alls. Mer än en orimlig ambition att förklara vad som ”hände sen”. Fascinerande även hur tidigt serien med titeln började vifta med tomma löften att ”detta är minsann det sista kapitlet”.
Den andra filmen gick även den upp på bio, men var långt ifrån samma succé som sin föregångare. Det lärde den nya distributören Dimension Films en läxa. Tyvärr helt fel läxa. Det enda man tog med sig var att filmerna definitivt skulle fortsätta produceras, men inte längre släppas på bio.
1995, bara två år senare kommer Children of the Corn 3: Urban Harvest. Här försöker man sig på något som Jason Takes Manhattan misslyckats fatalt med bara några år tidigare – ta lantlig skräck till en stadsmiljö. För övrigt är det värt att notera att trean precis som Children of the Corn 4: The Gathering och Children of the Corn 5: Fields of Terror helt ignorerar vad som hände i den första filmen.
1999 släpptes Children of the Corn 666: Isaac’s Return. Imponerande att man mellan Children of the Corn 5 (1998) och Children of the Corn 666 (1999) lyckades släppa över sexhundra filmer. Det måste vara någon sorts rekord.
Skämt åsido. Det är här den konventionella numreringen av filmerna helt kastas åt sidan. Det är alltid roligt att se hur länge en skräckfranchise vågar fortsätta sätta en siffra efter titeln, innan det börjar bli pinsamt. Fredagen den 13:e fortsatte föredömligt hela vägen till del åtta innan man gav upp.
Hollywoods drömfabrik fortsätter efter detta att mata ut majsfilmer och visar än idag inga tecken på att slå av på farten. Den senaste filmen har man valt att avskalat kalla Children of the Corn, precis som filmen innan (2009), precis som den allra första (1984). Den näst senaste har man valt att kalla en remake. Den senaste är däremot en reboot. Ingen vet exakt vad som är skillnaden, rent konkret, men ingen av filmerna betraktas chockerande nog som några cinematiska världsarv. Några av filmerna innan är dock överraskande underhållande.
Så vad är då poängen med den här pedagogiska texten? Jo men kanske att det kunde varit värre. Det kunde ha varit någon annan av Stephen Kings klassiker som avynglades in absurdum och då hade vi suttit här med The Shining 4: Winter Vengeance och The Green Mile 8: Electric Boogaloo.