Dixie Chicks om dödshot och nya plattan

Dixie Chicks hade sålt över 20 miljoner skivor. De toppade både pop- och countrylistorna. Hela USA älskade de tre småbarnsmorsorna från Texas. Allt såg perfekt ut för sångerskan Natalie Maines och systrarna Emily Robison och Martie Maguire. Om de bara kunnat hålla käften…

Men några dagar innan USA:s invasion av Irak, våren 2003, pratade Natalie lite mellan låtarna på en konsert. ”Vi skäms över att komma från samma delstat som USA:s president”. Hon fortsatte med beskriva ärke-rednecken Toby Keiths patriotiska låt Courtesey of the red, white and blue som
”korkad”.

Toby kontrade med att kalla Natalie fet och tryckte upp en back­drop där en risigt tecknad Natalie hade sex med Saddam Hussein.

Och Toby Keith vann. Dixie Chicks skivförsäljning rasade, högeraktivister försökte blockera arenorna, Emily Robisons hus blev vandaliserat, dödshoten strömmade in och radiostationerna vägrade spela deras låtar.
– Nya skivan är ingen hämnd, direkt, men hur countryetablissemanget behandlade oss ger en ganska bitter eftersmak. Vi är fortfarande Dixie Chicks, men bara lite coolare och rockigare, säger Natalie Maines till Café.

Skivan hon pratar om är nya Taking the long way. En skiva som låter betydligt mer vuxenpop än country.
– Att skivan låter annorlunda beror nog på att den är gjord i Los Angeles. Vi ville komma bort från Nashville och hela countryscenen. Men hey, man kan fortfarande höra banjon.

Första singeln från skivan, Not ready to make nice, låter som en monsterhit för alla som hör den. Utom för de som bestämmer vad som spelas på radio.
– Radion vägrar fortfarande spela oss. De säger att de inte gillar låten, men, tja, man kan ju bara skratta.

Oskar Hammarkrantz