Elin Lanto

Joakim Almén  |  Publicerad 2006-07-03 08:15  |  Lästid: 2 minuter

Hon är 20 år gammal, har toppat hitlistorna med I won’t cry och äger ett självförtroende av kollossala proportioner. “Jag ska bli störst i världen”, lovar drömdebutanten Elin Lanto.
Av: Daniel Kjellsson.

I en tid då världens största popstjärna står åtalad för att ha bjudit minderåriga pojkar på vin och övernattning kan det tyckas vågat att gå fram till en grupp främmande halvnakna tonårskillar i ett offentligt omklädningsrum.

Men jag måste, eftersom deras diskussion kring att ”allsvenskan är typ världens sämsta fotbollsliga” har övergått till att jämföra ringsignaler. En i gänget räknar till 97 olika låtar i sin telefon – inklusive två av ”den där skitsnygga Elin Lanto”.
– Antar att det var I won’t cry eller I can do it, säger Elin själv en stund senare. De går varma i många mobiler nu. Och det är ju kul, men också lite symtomatiskt för hur det är att vara artist nu. Alla känner till singlarna – från radion och mobiltelefoner – men inte lika många vet vem som har gjort dem. Det är tufft att profilera sig effektivt utan att åka snålskjuts på skandaler.

Det är fredag eftermiddag på Tennisstadion i Stockholm.
Vi hänger på varsin sida av bana tios nät, och 20-åriga Elins välslipade grundslag gör mig till åtlöje gång på gång. Bara servarna sviktar (”jag spelade ett år i sjätte klass men slutade innan vi fick börja träna servar”) – och så konditionen då.
– Jag kan ha världens sämsta kondition, flåsar hon efter att jag fumlat till några fega men framgångsrika stoppbollar nära nät. Hela mitt liv bestod av hård träning tills jag började gymnasiet. Då upptäckte jag att min röst var lika formbar som min kropp. Och började trimma den i stället.

Elins väg in i artistbranschen iscensattes av hennes pappa.
– Han designar och installerar kök, säger Elin. I gymnasiet började jag spela in lite låtar i en polares hemmastudio. Bob Dylans Blowin’ in the wind var den allra första. Pappa berättade en dag att han fixade ett kök åt en kille som jobbade på ett skivbolag. Dagen efter följde jag med honom, lämnade en skiva och frågade om råd.

Skivbolagskillen ifråga var Ingemar Bergman, chef på Sweden Music, som så småningom tipsade en av sina kollegor om den då 17-åriga Elin: Lasse Andersson på Rodeo Records, Stikkan Anderssons son och mannen bakom Emilias gamla världshit Big big world...

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-08-22 14:24