1984 – George Orwell
Här är lögnen inte alltid avsiktlig. 1984 är en dystopi många säkert tror att de läst, eftersom referenser till den droppas tilll höger och vänster i alla möjliga sammanhang. Så man har hört tillräckligt mycket om den för att det ska kännas lite som att man någon gång läst den. Sedan finns det förstås en klick som nästan bara har läst denna och gjort det till en väldigt stor del av sin identitet, och det är nästan ännu värre.
The Great Gatsby – F. Scott Fitzgerald
Man har sett filmen och eventuellt har man till och med boken där hemma i någon flyttlåda. Men inte ens de två detaljerna tillsammans räknas faktiskt som att läsa.
Robinson Crusoe – Daniel Defoe
En berättelse man tagit till sig på flera olika sätt. Någon tecknad film i barndomen, Cast Away några år senare. Man känner till att Robinson möter en man på ön han döper till Fredag. Men om man ska vara helt och hållet ärlig mot sig själv har man faktiskt inte läst boken.
American Psycho – Bret Easton Ellis
Man har absolut sett filmen och man känner till att det finns en romanförlaga. Den orkar man dock absolut inte läsa, men eftersom man inte vill framstå som dum hävdar man att man läst boken och att den är ”mycket bättre än filmen”.
Sagan om Ringen – J.R.R. Tolkien
Här har lögnarna lärt sig ett bra trick – de känner till att det finns en karaktär i böckerna som ströks inför Peter Jacksons filmatiseringar. Och de har bestämt sig för att det var ett felaktigt beslut. Så säger man att man älskar Tom Bombadill kommer ingen någonsin ifrågasätta om man faktiskt har läst böckerna. För det är en så underlig åsikt som bara riktigt hardcore Tolkienfans delar.