Annons
Annons

Peter Svenson
Fyra beväpnade vakter och en personlig livvakt hade en enda uppgift under inspelningen av kommande sci fi-filmen Species: The awakening i Mexico City – att skydda huvudrolls­innehavaren Helena Mattsson.

Annons

Men en kväll – ungefär halvvägs genom mångmiljonproduktionen – hade de beväpnade säkerhetsmännen av någon anledning troppat av sitt skift. Kvar i mörkret utanför trailern på en av gatorna i centrala Mexico City stod bara Helenas personliga livvakt. Han blev en lätt match för det maskerade gäng som från ingenstans plötsligt stormade svenskans luftkonditionerade bas.

Gilla Cafe.se på Facebook

– De körde upp en pistol i ansiktet på honom. Han kunde inte göra någonting, berättar Helena.

Hon hörde hur någon slet i dörrhandtaget.

– Det var första gången under inspelningen som jag hade låst dörren till trailern…

När Helena tittade ut genom fönstret insåg hon vad som var på väg att hända. Instinktivt kastade hon sig till vagnens andra sida, bultade panikslaget på fönstret och skrek rakt ut. Så här några månader efteråt, över en lunchrisotto och ett glas mineralvatten i solen på Cafe Meds uteservering på Sunset Strip i Los Angeles, har de skräckinjagande sekunderna vid kidnappningsförsöket börjat blekna. Men Helena kommer alltid att bära händelsen inom sig, säger hon.

– Jag vill aldrig åka tillbaka dit igen.

Även om polisen grep gärningsmännen på plats kvarstår en rad frågetecken. Hade de nöjt sig med att kidnappa henne? Skulle filmbolaget ha betalat en eventuell lösensumma? Hur kom det sig att de fyra vakterna råkade lämna sin post just innan gänget slog till?

– Man undrar ju, säger hon och balanserar en gaffel med ris mot munnen när jag frågar om hon tror att kvartetten hade mutats.

Hade attacken skett på hemmaplan hade Helena med största sannolikhet sjukskrivits direkt och fått träffa en terapeut. Men med ett Hollywood­bolag som arbetsgivare, ett filmteam på 60 personer och 300 statister som hela tiden tickade pengar var det inte att tänka på.

– Samma natt skulle jag spela in en av de största scenerna i filmen. Hade jag inte klarat det skulle det ha kostat dem 50 000 dollar. Så det var bara att resa sig och fortsätta filma.

artikelbild_helena_mattsson
Foto: Peter Svenson

Det har gått tolv år sedan premiären för Species, en modern b-filmsklassiker i science fiction-genren. Natasha Henstridge spelade huvudrollen och mängder av testosteron­fyllda tonårspojkar lockades till biograferna av filmens slogan: ”Män kan inte motstå henne. Människan kanske inte över­lever utan henne.”

Den fjärde filmen i Species-serien kretsar kring den überintelligenta professorn Miranda Hollander – spelad av Helena Mattsson – vars tillvaro vänds upp och ner när hon får veta att hon är en alien som skapats i ett laboratorium. Som sig bör i manuskript av denna kaliber dröjer det inte förstås länge förrän hon börjar bete sig som sina monsterföreträdare.

– Roligast var att få mörda en massa människor. Det var också kul att statisterna var livrädda för mig. Alla 300 flyr ur en lokal när de ser mig.

Hon ler belåtet.

– Men jag slog mig ganska rejält i scenen där jag föds ur kokongen och landar på backen. Både foten och ryggen tog stryk.

De farligaste scenerna gjorde hennes stuntkvinna. Däremot hade Helena ingen body double.

– Så ja, det är jag som är naken i filmen.

Att klä av sig på vita duken är inget Helena gillar, betonar hon.

– Men det är en del av mitt yrke och om storyn kräver det så gör jag det.

När nakenscenerna filmades sparkade hon ut alla som inte hade på inspelningen att göra.

– Jag minns mest att det var jävligt kallt. Antingen låg jag medvetslös på ett äckligt betonggolv eller i ett dike. Men jag ser det inte som att jag var naken. Det är Mirandas story. Det är hon som är näck.

MAGNUS SUNDHOLM

En längre version av intervjun med Helena Mattsson finns att läsa i senaste numret av Café som finns i butik från och med den 26 juni.

Annons

Dela (0)
Tweeta

Annons


Laddar