När blev du mordhotad senast?
– Det var väldigt länge sen nu. Det verkar som om världen har vant sig vid Broder Daniel. Runt första och andra och faktiskt även tredje plattan var det däremot ganska vanligt. Då var det krig på stan så fort jag gick ut.
Hur brukade det gå till?
– Jag kunde få en smäll på krogen, bara så där. Men det var mest folk med hävdelseproblem. De kallade mig ”jävla idiot” och sen fick jag stryk. Och jag blev knivskuren för ett par månader sen i Göteborg. Jag tror inte att det hade nåt med Broder Daniel att göra, jag var nog bara på fel plats.
En person kom fram på en fest och knivskar mig – i örat. Sen sprang han iväg och festen fortsatte som om inget hade hänt.
Vad har du annars gjort under de senaste fem åren?
– Jag var sjuk ett tag, nåt år. 2000 fick jag sköldkörtelinflammation och det gjorde mig handikappad på nåt jävla vänster. Jag mådde psykiskt dåligt av det och tappade allt intresse för musiken. Jag trodde inte på mediet i sig. Allt kändes klichémässigt och innehållslöst och jag tvivlade på att någon över huvud taget lyssnade på låttexter.
Varför ändrade du dig?
– Jag ville vara en motvikt till fördumningen. Det är svårt, men värt ett försök.
Vad händer när man får sköldkörtelinflammation?
– Ämnesomsättningen blir antingen för hög eller för låg. Jag fick båda symptomen, tror jag. Jag frågade faktiskt en doktor om varför jag fick detta, och han sa att det kunde hända vem som helst. Men jag är övertygad om att det berodde på att jag levde för osunt. Jag var för självdestruktiv.
Kommer du att klara dig bättre nu då, med skivsläpp och turné?
– Angående turnén så blir det bara ett fåtal spelningar till en början. Vi måste se om vi klarar av att sköta oss och inte ta kål på oss själva. Vi måste hålla oss undan från sprit och knark.
Är det fortfarande ett problem för Broder Daniel?
– I allra högsta grad. Det är absolut en risk. Om vi verkligen bestämmer oss för att låta bli knarket och spriten kanske det går att hålla, jag hoppas det. Vi får se.
Ni kanske ska anställa barnvakter?
– Ja, det vore skönt. Allra helst skulle vi ha med en läkare, men det har vi nog tyvärr inte råd med. Fast visst får vi festa, det får bara inte gå överstyr.
Ni har inte släppt en platta på fem år – ändå är Broder Daniel större än nånsin.
– Det är väl helt i sin ordning? Det visar att musiken håller i längden. Folk har dessutom hunnit komma ikapp oss och fattat grejen med Broder Daniel, som kan ha varit lite svår att greppa tidigare. Nu är vi lite mindre introverta. Förra skivan, Broder Daniel forever, handlade ju bara om mina känslor. Nu är det mer fråga om social kritik. Det handlar om stereotypiseringen i vår vardag – om det nu finns ett sånt ord. Det spelar ingen roll, annars har jag uppfunnit det nu. Jag har kanske ingen lösning, men jag har ändå rätt att beklaga mig lite, tycker jag.
Kommer du fortfarande att uppträda med ditt främsta kännetecken, stjärnorna i ansiktet?
– Jag tycker fortfarande om det. Nu kommer jag nog bara att ha en i ansiktet. Det har samma romantiska betydelse för mig som det alltid haft – en stjärna visar att personen har ett romantiskt sinnelag.
En kompis kompis tog över en lägenhet av dig – och sa sig hitta små silvriga stjärnor i flera år.
– Ojdå, vilken lägenhet kan det ha varit? Studentrummet i Solna, kanske.
Henrik Berggren i ett studentrum. Tanken svindlar…
– Jag passade så klart inte in för fem öre. Man hade gemensamt kök och jag åt aldrig där. Vet inte ens om jag satte min fot där. Jag åt bara pizza.
Var handlar du kläder?
– Det gör jag nästan aldrig. Och när jag gör det får jag ändå sy om allt. Jag gillar assmala byxor och det är svårt att hitta nu för tiden.
Vilket är ditt livs största misstag?
– Att starta Broder Daniel, ha ha! Jag trodde att jag skulle bli mer normal och lycklig genom bandet. Jag tror att det blev precis tvärtom.
Vad skulle vara det första du köpte om du blev miljonär?
– En lägenhet, kanske.
Var bor du nu?
– Det är min ensak.
Vad ska Broder Daniels nya skiva heta?
– Antagligen, och jag säger antagligen, Cruel town.
Vad syftar det på?
– Tja, cruel vet du väl vad det betyder? Uppenbarligen finns det saker i samhället som jag upplever som ”cruel”. Och ”town” syftar ju på en stad. Och det är väl både Stockholm och Göteborg då, men också samhället i stort.
Vad har du för stereo?
– Ingen. Jag har fan inte ens en stereo.
Hur överlever du – har du nåt jobb vid sidan av?
– Ha ha ha! Nej.
Lever du på dina föräldrar, eller?
– Nej, det gör jag inte. Jag drar mig för att låna pengar av dem. Lever gör jag mest på STIM-pengar. Det kommer klumpsummor två gånger om året och dem klarar jag mig på ett tag. Men jag har mycket skulder till kompisar.
När var du senast i klammeri med rättvisan?
– När jag var 16. Jag hade kvaddat några bilar och gjort inbrott i en pressbyråkiosk. Men det där ligger långt bakom mig.
Har du nån kontakt med Broder Daniels gamle basist Håkan Hellström i dag?
– Njae… Alltså, jag vill inte prata om det där.
Kan ni inte göra en egen Kalasturné: Håkan, The Plan och Broder Daniel?
– Jag har svårt att tro det, du.
Har du tjej eller är du singel?
– Det har ingen med att göra. Det säger jag inte.
En nästan lika känslig fråga – kommer Broder Daniels nya skiva verkligen i oktober som det är sagt?
– Nu vill jag inte säga nåt definitivt. Skriv ”senare under hösten”…
Klas Ericsson