Jan Gradvall: Älskade spioner

Jan Gradvall har blivit kär – Cafés eminente krönikör har aldrig sett något som riktigt liknar The Americans. En serie om KGB-agenter, sex och total tv-briljans.

* * *

Den hårdkokte deckarförfattaren Jim Thompson har sagt: ”There is only one plot: things are not as they seem.”

Det stämmer i högsta grad för min nya favoritserie, The Americans.

På ett plan är The Americans en ny Homeland. En serie om agenter som döljer sin riktiga identitet.

Spelplatsen är denna gång inte samtiden utan Ronald Reagans 1980-tal. Ett decennium inte bara präglat av axelvaddar och A Flock of Seagulls-frisyrer utan ett ständigt hot om ett fullskaligt kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen.

The Americans handlar om två KGB-agenter, en man och en kvinna, som infiltrerat USA genom att anta en helamerikansk identitet, därav titeln.

De bor i en hamburgergrillande villaförort. För att göra täckmanteln perfekt har de även – på uppdrag av KGB – avlat ett par amerikanska barn.

Vad varken deras barn eller någon granne har en aning om är att de på fritiden spionerar och lönnmördar. Och att de inte tvekar att ha sex med nyckelpersoner inom till exempel det amerikanska försvaret för att pumpa dem på hemligheter.

Det är här som The Americans utvecklas till en serie som bryter mot allt vad man trodde att den skulle vara. Länge ansågs det omöjligt med tv-serier där huvudrollsinnehavarna är farliga och hänsynslösa. Det ändrades med det historiska femte avsnittet av Sopranos.

I avsnittet College, med på TV Guides lista över tv-historiens 100 bästa avsnitt, skjutsar Tony Soprano sin dotter till ett college. På vägen dit råkar han se en tjallare, en man med fru och barn, som han sedan mördar på ett sällsynt vidrigt sätt, ”för principens skull”.

HBO avrådde skaparen David Chase från att sända det avsnittet. ”Tittarna kommer att börja hata Tony Soprano.” Men det gick och historia skrevs.

The Americans har sådana scener i varje avsnitt. Huvudrollsinnehavarna Keri Russell (från Felicity) och Matthew Rhys är fantastiska i sitt dubbelspel. Man hatar att man älskar dem.

Efter att de parats ihop av KGB börjar de dessutom bli kära i varandra på riktigt, vilket komplicerar deras användande av sina kroppar som sexredskap för Sovjetunionen.

Jag har aldrig sett någon liknande tv-serie. Soundtracket är också nötcréme & moviebox-skimrande 80-talspärlor, från In the air tonight till Echo & The Bunnymen.

Det har visat sig vara vanskligt att hylla tv-serier för tidigt. Men sju avsnitt in har The Americans bara blivit bättre och bättre.

Jan Gradvall

Krönikan är tidigare publicerad i Café nummer 5/2013.