Annons
Annons

Cafés krönikör Jan Gradvall har upptäckt en förändring i hur vi tittar på tv: Vi följer inte serier längre, vi knarkar dem.

* * *

Mobilen avstängd. Persiennerna neddragna. Det kan inte hjälpas – jag har börjat knarka igen.

Annons

Efter att jag började titta på Breaking bad blev jag så beroende att jag till slut i princip injicerade fem säsonger intravenöst.

Timmar blev till dygn. Och vardagsrummet, med böjda yoghurtskedar och odören från pizzakartonger, liknade till slut en scen från Trainspotting.

Gilla Cafe.se på Facebook

Den första jag hörde som använde uttrycket att knarka tv-serier som ett vedertaget faktum var Agnes-Lo Åkerlind, producenten bakom suveräna SVT Play-produktionerna Rebecca & Fiona och Danne & Bleckan.

Hon refererade i sin tur till ett avsnitt av Portlandia där Fred Armisen och Carrie Brownstein knarkar Battlestar galactica.

Portlandia-duon blir så besatta av science fiction-serien att de under en vecka släpper allting i sina liv – och till och med slutar gå till jobbet.

Att få sparken är ett litet pris mot av få veta hur det går. Men när de 75 avsnitten av Battlestar galactica är avverkade så är Fred och Carrie så torsk på rymdcrack– deras hjärnor kräver mer, mer, mer – att de därefter betalar en manusförfattare och några av skådespelarna för att komma hem till deras hus och högläsa ett extra avsnitt. Man undrar vad som hänt om miljardärsjunkien Hans Kristian Rausing och hans tragiskt över-

dosande fru i stället varit beroende The wire? De hade definitivt haft råd att göra en privat säsong sex.

Förr i tiden tittade vi på alla sorts tv-program på ungefär samma sätt.

Men ny teknik skapar även nya former av tittande. Och på sikt även nya former av tv-program.

Laptoptittande med hörlurar har till exempel skapat ett ökat intresse för mer uppmärksamhetskrävande dokumentärer. Eller ”titta på bussen”-vänliga format som just Danne & Bleckan.

Hur länge dröjer det innan vi får serier som redan från början är gjorda för att knarkas i stället för att ses en gång i veckan?

Svaret är att de delvis redan finns. En serie som The wire är alldeles för subtil för att fungera om man bara ser ett avsnitt i veckan.

Den stora succén i England för nordic noir-serier som danska Brottet och svenska Bron har att göra med att de bryter mot den gamla engelska traditionen, med ett mord per avsnitt á la Morden i Midsomer, och i stället drar ut på fallen till 13 avsnitt.

Kritikerna tycker det känns nyskapande. Och tittarna tycker det är mer knarkarvänligt.

Jan Gradvall

Krönikan är tidigare publicerad i Café nummer 10/2012.

Annons

Dela (7)
Tweeta

Annons


Laddar