Åter till detta med nakna dopingtester då. (Man kan ju inte släppa just det hur som helst, faktiskt.)
Charlotte Kalla blev alltså för tre dagar sedan hämtad i OS-byn och ivägfraktad för kissprov. Inget konstigt med det. (Vi får ju lite svårt att tycka det, enligt lagen om handling och konsekvens, med tanke på att ingen kastar första stenen så jävla fort som svensk media så fort random svensk atlet får stryk av vem som helst som är född öster om Kalmar.)
Nu var det dock bara så att Kalla fick klä av sig naken framför kontrollanterna. Detta eftersom man befarar att de aktiva som testas ska fästa små urinpåsar på magen för att lura testet. (”Att göra en Maradona”, som man säger i Sydamerikat). Kalla var, behöver jag kanske inte tillägga, inte helt nöjd med detta.
Det kan jag förstå.
Däremot hyggligt intressant att hon, enligt sin ”mentala rådgivare” (vad fan är DET förresten?), efteråt uttryckt frågan: ”Vad ska man behöva stå ut med som elitidrottare egentligen?”
Och jag blir förvirrad…
Menar Kalla då att hon borde dopingtestas MINDRE noggrant just med anledning av att hon är elitidrottare?
För jag vet inte exakt hur IOK lägger upp sin resursplanering för året…men det är väl inte så jävla intressant att testa någon som inte är det?
