Du har gått från att vara väldigt självbiografisk i din förra bok Törst, till att i Livet skildra en rad olika människor med olika bakgrunder. Var det ett självklart beslut att bredda perspektivet?
– Ja, eller mitt liv var helt enkelt inte tillräckligt spännande längre. Då fick jag försöka hitta på någon historia, men just den här tänkte jag märkligt nog aldrig på som en bok utan mer film eller tv-serie. Sedan var det min fru som under en bilresa hem till mina sväron (svärföräldrar, reds anm) föreslog att jag skulle skriva ner den istället och på den vägen är det.
Vilka utmaningar stötte du på när du inte i samma grad kunde utgå från egna upplevelser och känslor?
– Well, jag visste ju faktiskt inte hur man skriver en ren roman. Förra gången utgick jag från min dagbok så jag hade liksom 600 000 tecken redan innan jag började jobba med boken, som för övrigt kanske var typ 400 000 tecken. Nu var jag ju tvungen att ha en dramaturgi, och en tidslinje var för typ sex karaktärer. Men min förläggare Augustin Erba hjälpte mig både med det, post it-hantverket så att säga, och med en skrivrutin som höll över tid.
Din bok är ju väldigt kul, trots ganska allvarliga teman som mental ohälsa. På något sätt känns det som att terapi och humor går hand i hand. Vad tror du det beror på?
– Är det Woody Allens fel kanske? Nej, men jag tänker att det som är mest privat, mest tabu kanske, också är det mest spännande. Och det är väl en perfekt miljö för humor. Jag hade nog som roligast under skrivprocessen när min huvudkaraktär, för övrigt själv psykolog, går till sin terapeut som han ljugit för i många många år.
Berätta om din värsta terapirelaterade upplevelse!
– Hmm, jag har inte så många sådana, mer fina. Men någon gång var jag på ett retreat där vi stod i ring och man skulle elda upp grejer man var klar med, som man skrivit på en lapp. Bara det att det blåste så jävligt så att just mina tillkortakommanden – tror jag hade skrivit något om att sluta jämföra mig med folk – aldrig lyckandes landa i elden utan jag fick liksom springa efter lappen flera gånger.
Vad kännetecknar en fantastisk terapeut och hur vet man att man hamnat hos en riktigt usel?
– Jag gick till en snubbe på söder med lite nativamerikanfjädrar på väggen och något slags rockringar på väggen. När det visade sig att rockringarna skulle symbolisera min pappa i en liten pjäs jag skulle sätta upp vände jag på klacken och gick hem. Samtidigt vet jag att samma terapeut varit fantastisk för kompisar till mig. Men det handlar väl om att en bra psykolog eller terapeut vågar utmana lagom mycket, eller vad tror du?
Jag har aldrig gått i terapi, men när jag mår dåligt brukar jag rensa vattenlåset här hemma. När vattnet efter det rinner ner direkt, utan att samlas, brukar det alltid kännas bättre ett tag. Vad är din bästa mentala quick fix?
– Jag mår också mycket bra av att syssla med VVS, särskilt på fest. Men tråkigt svar: Gå på promenad, basta med frugan eller lyfta olika grejer av metall på gymmet.
Vad händer i helgen då?
– Jag ska gå på promenad, basta med frugan och lyfta olika grejer av metall på gymmet. Dessutom ska jag förbereda ett par intervjuer och tillaga en bättre bit kött. Själv då?
Nice. Funderar på att se en ganska lång Youtubevideo där en kille går igenom alla logiska luckor i Iron Man 2. Tänkt ta tag i det ganska länge. Sen ska jag ta med min tax på en taxparad.
Kristoffer Triumf är närmast superaktuell på Bokmässan i Göteborg den 25-28 september. Se alla hans programpunkter här.
Läs även:
