Annons
Annons

Nikola Adamovic

De är dagisfröknar, förläggare, byggarbetare, biologer – och medlemmar i Nordens mest exklusiva partnerbytarklubb. Sexy Young Swingers bjöd in Cafés reporter Jonas Cramby till en oförglömlig festnatt i Oslo.

Annons

Bland minikanoner, galjonsfigurer och ett jätteroder i en hotellsvit i Oslo dricker ett tiotal par drinkar och småpratar. Den lilla detalj som skiljer festen från, säg, en fördrink innan ett Dramatenbesök bland personalen på Telia är att vissa av paren då och då piper in på toaletten för lite oralsex.
– Ska vi ringa roomservice? Vi har för få champagneglas, säger någon.
– Vi får väl dela, säger någon annan och hela gänget garvar.

Gilla Cafe.se på Facebook

Jag är på förfest – eller ”forspill”, som det heter på norska – tillsammans med medlemmarna i Nordens mest exklusiva swingersklubb: Sexy Young Swingers (SYS). SYS startades 2002 av det gifta paret Marcus och Vilde – världens kanske mest aktiva swingersduo, enligt dem själva – för att något saknades i Nordens swingersliv. De ville ha en exklusiv förening för attraktiva par i åldern 25 till 40 år där rekryteringen sker genom rekommendation av andra medlemspar.
– Om ett av ”våra” par vill ligga med det nya paret vill vi andra antagligen också det, konstaterar Marcus.
SYS har totalt 89 medlemmar och på hotellet befinner sig just nu föreningens kärntrupp som värmer upp inför kvällens stora medlemsmöte på Club 42.
De 60-åriga, desperata tjockisarna och åldrande hippiefigurerna man vanligen associerar till ordet swingers syns ingenstans. Däremot sitter en söt liten dagisfröken och pratar med en biolog med en dna-sträng tatuerad på överarmen. Signalen på någons mobil är Kents Dom andra. Det dricks vitt vin, öl och gin och tonic och det pratas om busvädret, Oslos nyinförda rökförbud och hur de kunde vara så dumma att de glömde ta med en cd-spelare.

I takt med att stämningen blir allt mer avslappnad klär vissa av deltagarna om till ”något bekvämare”. Jag kan inte annat än märka att intimmodet – särskilt bland männen – är lite mer kreativt än i omklädningsrum efter innebandymatcher: string i baken, lackkalsonger och neonapplikationer.
Att behöva förklara varför man inte vill att någon annan ska ligga med ens partner är för majoriteten av oss som att förklara varför det är fel att äta människor. Och det närmaste de flesta kommer ett partnerbyte är när mormor snor en tjuvdans på morfars 75-årsskiva. Så jag ber deltagarna förklara tjusningen lite närmare.
– För en gröngöling brukar jag förklara swinging så här: Alla gillar väl att se sin flickvän leka med en dildo? Tänk då att du byter ut dildon mot en riktig penis. Det blir bättre både för tjejen och för dig, säger 33-årige byggarbetaren Tim med ett ansiktsuttryck som om jag just frågat honom varför man bör andas luft.
– Ett swingerspartaj är lite som en porrfilm, säger Tims fru Tara. Fast med bättre ljud och bild. Och så blir man själv sedd av andra.
– Många börjar swinga när de varit tillsammans ett tag och sexlivet kanske går på tomgång, säger Marcus. Då kan partnerbyte vara det som krävs för att komma igång igen.
– Swinging är ett gemensamt intresse för mig och min fru, säger svenske swingern Lasse. Både mer delikat och en större konstart än att ragga på krogen. Efteråt kan vi prata om det som ett par gamla lumparpolare.
Lasse och Britta har rest från Stockholm för kvällens fest. Lasse jobbar som förläggare, har polotröja och en trevlig blazer. Jag ser honom aldrig nyttja tobak, men han är den typ av man som skulle se stilig ut med en pipa. Hans hustru Britta är en tjusig dam i businessdräkt och håret uppsatt i en hård knut. Hon bryter svagt på ryska. Paret började med swinging som en förlängning av Brittas brinnande intresse för kroppsmålning.
– Det är nästan omöjligt att inte ha sex när man målat någon i flera timmar, säger hon.
– Varenda högstående civilisation har dött ut för att det fötts för få barn, säger Lasse. Om vi i västvärlden inte börjar producera 2,1 barn per par är det kört för oss också. Men den här livsstilen kan vara lösningen. Nu är det coolt att leva ett singelliv med många tillfälliga partners. Men singlar får inte så många barn. Vi swingers vill göra det ballt att vara ett par igen.
– Vi försökte starta en swingersklubb i St Petersburg, men det visade sig vara omöjligt att få ryssarna att ens lyda swingersregel nummer ett, säger Britta.
Och hur lyder den? Tara svarar åt henne:
– Att ikke bara stikke in pikken!
Alla skrattar högt, men slutar tvärt när hotelldörren öppnas.
Ett ungt par i 20-årsåldern går försiktigt in.
– De är nya i SYS. Detta är första gången de swingar, viskar Marcus och reser sig hastigt för att gå och möta dem.
Killen har dreadlocks och Von Dutchbrallor, tjejen är blonderad och ser ut som en Cosmopolitan-prenumerant. De byter några ord med Marcus och Vilde och alla fyra får så bråttom ut ur hotellrummet att de glömmer både mobil och cigaretter.

Den moderna swingerskulturen började på USA:s flygbaser under andra världskriget. Det faktum att amerikanska flygvapnets stridspiloter var välavlönade nog att flytta sina fruar till bostadsområdena nära flygbaserna, i kombination med att pilotyrket hade så hög dödlighet, gjorde att en för tiden ovanlig social miljö uppstod.
Sex över pargränserna accepterades och så kallade nyckelpartyn började arrangeras.
Vid krigets slut, när dessa familjer flyttade till förortsområden runt hela usa, tog de med sig sina nya vanor. Media uppmärksammade fenomenet 1957 och döpte det till ”wifeswapping”. Artiklarna var lika fördömande som allmänhetens intresse var stort. Att medelklasspar ägnade sig åt sånt som var reserverat för skådespelare och artister var upprörande. Och att det faktiskt fanns kvinnor som kunde bejaka sin sexualitet och samtidigt vara mammor var ännu värre.
Slutet av 60-talet blev livsstilens guldålder, eftersom den då integrerades i den sexuella frigörelserörelsen. Nu kunde hippies inte bara slarva med maten, röka holk och sällan byta kläder – utan också göka runt hur mycket de ville.
Även dagens swingerskultur är präglad av sin omvärld. I takt med att feministrörelsen åter har växt sig stark har klimatet på många swingersklubbar förändrats.
– SYS vill verka för en modern swingersmiljö, säger Marcus. Här styr kvinnorna kontakterna. Samhället ser ofta ner på kvinnor som bejakar sin sexdrift, men här kan de ha sex med hur många de vill utan att bli dömda.
Men helt fördomsfri är omvärlden ännu inte mot swingerslivsstilen.
– Jag blev av med mitt jobb när det uppdagades att jag var swinger, säger den före detta datachefen Michael med ett dämpat skratt.
– Det är för jävligt, säger Tim. För att kunna bli mer accepterade skulle vi gärna vilja vara mer öppna med vad vi gör. Men vi måste samtidigt tänka på släkt, vänner och barn.

”Jonas! Jag har haft så mycket sex i kväll att du kan inte ana”, säger Marcus när jag träffar honom i baren på Club 42 igen.
– Hur gammal kan hon varit? 20 år? Imponerande att så unga par kommer hit!
Jag undrar vad som hände.
– Vi gick tillbaka till vårt hotell. Trots att det var deras första gång så var de helt inne på partnerbyte. Inga problem. Vi välkomnar även par som vill ha ”soft swap” – ha sex med bara varandra inför andra – men för att bli fullvärdiga medlemmar i SYS är ”full swap” ett krav.
Marcus beställer en öl och tittar ut över lokalen. Teoretiserandet på förfesten har bytts ut mot ett betydligt enklare budskap:
– Det här är vad det hela handlar om – att ha sex med så många sköna tjejer som möjligt, säger Marcus. Man är galen om man tror att man kommer klara av att bara ligga med en person resten av livet.
– Men blir du inte svartsjuk när Vilde får ligga med en snygg 20-årig kille? undrar jag.
– Så länge jag har det bra är jag bara glad över att Vilde har det bra också. Jag tänder på att andra tänder på min fru.

Här på Club 42 kan man träffa swingingintresserade över en kopp fika varje onsdag. På fredagar och lördagar är det fullfjädrade swingerspartaj för medlemmar och åtminstone en torsdag i månaden är det gangbang – 20 till 30 killar och 2 till 3 tjejer.

Klubben ligger i källaren på ett ungkarlshotell och ser lite ut som Föreningslokalen Som Kommunstyrelsen Glömde. Någon med begränsad budget har gjort sitt bästa för att göra stället hemtrevligt med draperade storblommiga tyger över de kala, vita cementväggarna, och det ligger hemgjorda löpare i fönstersmygarna. Club 42 kunde lika gärna vara ett ställe man kommer till för en helgkurs i att avluta möbler. Med ett gäng väldigt kåta konservatorer, inser jag när rundturen tar mig längst in i lokalen.
Här finns nämligen inte mindre än tre ”lekrum” med säng, soffa, videoapparat, hushållspappersrulle och papperskorg.
– Det är här orgierna sker. Det är hit man drar sig tillbaka för att ”pule”, säger Marcus. Efteråt går man tillbaka till baren och tar en drink och sedan går man väl och ”puler” lite till. Man orkar ju faktiskt inte ”pule” sex timmar i sträck.
Jag frågar hur många sexpartners man kan ha på en swingerskväll.
– Runt tio kanske, säger Marcus och tar lugnt en klunk till på sin öl.
Man behöver inte vara medlem av den spanska inkvisitionen för att tycka att ett sådant uttalande är en smula provocerande. Det räcker med att ha haft ett par utekvällar då man slitit som en ardennerhäst på dansgolvet och vid bardisken utan resultat. I baren och sällskapsrummet på Club 42 går det betydligt mer smooth. Folk flirtar och kramas och det verkar räcka med en blick för att en del ska ta varandra i hand och försvinna till lekrummen.
Som mest är det åtta par i det största av dem.
Jag går in på toaletten som är ganska standard förutom en slags låg bänk klädd med heltäckningsmatta framför toastolen. Mot den kaklade väggen står en kille i 25-årsåldern lutad. Han har en blank, mönstrad sidenskjorta, en öl i handen och ser ut att kanske jobba med datasupport.
– Liker du bi-sex? undrar han och pekar menande på den lilla bänken med toppen av ölflaskan.
– Nej, svarar jag.
– Synn, for jeg liker dig.
Jag går ut från toaletten. Snabbt. En attraktiv kvinna i karnevalsdräkt tittar på mig och dansar lite framför mig. Jag tittar generat bort. Det är dags att gå hem.

Inget annat reportage jag gjort har väckt lika mycket intresse bland mina bekanta som det här. Och alla – båda tjejer och killar – ställer samma fråga. Den handlar varken om svartsjuka, sociala konventioner eller sexuellt överförbara sjukdomar. Den lyder helt enkelt: Hur snygga var de egentligen?
Och om du läst ända hit antar jag att du undrar samma sak.

Även om jag inte tycker att man ska döma folk efter utseende, och att alla har rätt till ett bra sexliv, så har jag bestämt mig för att svara så sakligt som möjligt på den frågan:
Ja, de var mer attraktiva än vad man föreställer sig att swingers ska vara – men samtidigt närmare resenärerna i en slumpvis utvald länsbuss än statisterna från den där orgiescenen i Eyes wide shut.
De flesta av männen började bli tunnhåriga, men ingen var tjock eller ofräsch.
Två av tjejerna hade jag kunnat vända mig om på stan efter, och ingen av de andra hade jag sparkat ur sängen när jag var 15 år.
Alla var trevliga, hade goda sociala färdigheter och luktade gott.
Men jag skulle ändå hellre spöa dem allihop än låta nån av dem ”pule” med min flickvän.

Annons

Dela (0)
Tweeta

Annons


Laddar