Några knuffar på en nattklubb. Det var allt som krävdes för att tre brödrapar skulle slitas isär av bombattentat och dödliga skottdåd. Tobias Barkman och Joakim Palmkvist kartlägger Malmös blodiga gängvåld, som kan kulminera nästa år – då en av centralfigurerna släpps ur fängelset.
***********************
Hafid A, 27, har utsetts till nästa dödsoffer i Malmös gängkrig. Han har elva månader kvar inne på Tidaholmsanstalten för att se om sitt hus och stärka sina allianser i den undre världen. Uppbackningen från de tidigare kamraterna i Brödraskapet är vacklande. Och lillebrorsan kan han inte räkna med, inte på ytterligare 16 år.
Startpunkten, den händelse som satte igång en spiral av granatexplosioner, automatvapensalvor – och mord – har aldrig
lett till några fällande domar. Inte några gripanden. Inte ens någon polisutredning.
Men genom en lång kartläggning av aktörerna i Malmös undre värld och genom flera källuppgifter vet vi nu att natten som tänder gnistan är valborgsmässoafton 2008.
Nere i den inre hamnen, strax bakom centralstationen, är det livat den här kvällen.
Området ligger på gränsen mellan de delar av hamnen som nu renoverats till en modern stadsdel och de delar som bara är hamn, industrier och lagerlokaler. Här ligger Slagthuset, vid den här tidpunkten Malmös överlägset största nattklubb.
Det är gott om poliser i tjänst. Några av stans vassaste spanare rör sig civilt på och omkring Slagthuset. Uniformerade patruller cirkulerar utanför.
Polisiärt fokus ligger på nattklubben sedan flera månader, bland annat efter att entrén sprängdes under vintern. Störtskurar av krossat glas från ett trettiotal rutor sprutade i omgivningen och fasaden demolerades. Men eftersom det small en söndagsnatt var området folktomt.
– Då förstår man att bomben inte var avsedd att skada någon. Så vad var det då? Jo, man vill förstöra någonting, eller så är det för att man vill säga någonting. Antingen ett meddelande till Slagthuset, eller internt (till rivaliserande gäng – reds anm). Man vill visa: ”Det är vi som bestämmer, vi kan göra vad som helst och ingen kan stoppa oss”, säger en källa med insyn i händelsen.
Bombmisstankarna, ska vi få reda på i efterhand, riktas mot den ena sidan i gängkriget, den så kallade K-falangen.
En av de cirka 2 000 besökarna på Slagthuset på Valborgsnatten är K-lierade Hafid A.
Han är vid det här laget en 23-årig man uppvuxen i Malmö, med skilda föräldrar och den två år yngre brodern Hadi. Han
är också en av Sveriges farligaste män.
Medan Hafid redan är förbi nattklubbens larmbågar ser polisspanarna hur ett annat högprofilerat brödrapar i Malmös undre värld, Reza M och Razak M, kommer till kön med sina vänner.
Dansmusiken pumpar. Bröderna M tar sikte på en av baravdelningarna. Det är där de möter Hafid och Hadi A. Så långt är alla inblandade överens. Liksom att Razak M tar kroppskontakt med Hadi A.
Därefter går uppfattningarna isär. Saken har aldrig lett till någon polisutredning, så vi har fått fråga oss fram.
– Razak hälsade genom att lägga sin hand på Hadis bröst, säger en av Razaks vänner.
Andra hävdar att han slog till Hadi i bröstet. Eller drog honom i armen, för att demonstrera övertag. Eller knuffade bort honom, la sina 95 kilo bakom och tryckte undan den 20 kilo lättare Hadi.
Även storebröderna Reza och Hafid blandar sig i det uppseglande bråket. De inblandade skriker, hotar. Delar möjligen
ut slag. Vakter och poliser rusar till.
I stället för att få bråka färdigt – slå varandra på käften eller skrika klart och så småningom lugnas av sina egna – skiljs de käftande unga männen åt och leds bort från Slagthuset åt olika håll.
Händelsen är så trivial att få andra på nattklubben ens lägger märke till den. De som ändå ser lär knappt ha reflekterat över händelsen, eftersom de inte känner till personernas bakgrund. För under ytan finns en mycket lång rivalitet grundad i till synes vanliga ungdomsbråk – mindre slagsmål och hotelser under flera år som mynnade ut i regelrätt fiendskap mellan brödraparen.
– Alla hade väntat på att det skulle smälla mellan oss, för eller senare, säger en av dem som var med.
På Slagthuset fortsätter festandet, men Malmös undre värld ska inte bli sig lik.
2007 sprängs dörren till åklagare Barbro Jönssons radhus i Trollhättan. Hafid A fälls för dådet.
När Razak M mördas av Hadi A 2009 trappas kriget upp. Den första blodshämnden – ännu ett mord – sker fem månader senare.
Sju veckor senare. Arjan K hinner inte kliva ur bilen som han håller på att parkera intill Persborgstorget i Rosengårds utkant. En väntande skytt tömmer ett helt pistolmagasin mot honom. Arjan K genomborras av minst sju skott. Men överlever.
Vid den här tiden är Arjan K och Hafid A nära sammankopplade. Arjan misstänks ha försett Hafid med vapen vid ett tidigare tillfälle, och flera uppgifter säger att Hafid är Arjans muskler. Därmed är Arjan också ansvarig för Hafids handlingar, även vid ett krogbråk, enligt logiken i den undre världen.
Bröderna M hämtas av polisen och frågas ut om händelsen. En av deras närmaste vänner är huvudmisstänkt för mordförsöket, men misstankarna är så lösa att han inte ens förhörs. Utfrågningen retar M-sidan. Man snackar inte med polisen, anser de, och menar att Arjan K har tjallat ner dem.
Polisen förstår att ett krig har brutit ut och startar en operation för att hindra gängen från att stöta samman. Det går sådär.
Några veckor senare, i augusti 2008, beskjuts en Mercedes inne på M-falangens kärnområde Söderkulla. Bröderna M satt i bilen ihop med två kamrater.
Den 21 augusti sprängs krogen &Bar i Lund. Bröderna M driver stället, via en bulvan.
Två dagar senare märker Hafid A att en motorcykel cirkulerar utanför hans lägenhet på Agnesfridsvägen. Han lämnar stället ihop med flickvännen. Strax därefter kastar någon en handgranat upp mot hans fönster.
Efter Razak M:s död pekar Hafid ut honom som skyldig till attentatet. En död man kan man vittna mot, annars inte.
Knappt en vecka efter granatattacken, den 28 augusti, utbryter skottlossning på Söderkulla efter att två bilar ”jagat varandra”, som ett vittne säger. Någon bränner av minst tio skott mot en bil full av M-män. Ingen träffas, men en kula går in i ett tv-rum i Fosietorps vårdcentral. Spåren efter skytten slutar med en uppbränd bil och beskjutna vittnen som säger till polisen att de inte sett något. I dag pekar gängmedlemmar ut Hafid i samtal med oss.
För vissa kommer gängkriget som en överraskning. Visst var Skåne slagfältet för det första kriget inom den organiserade brottsligheten i landet, när Bandidos på 1990-talet utmanade Hells Angels. Men vapenvilan de ingick 1997 håller. Framför allt Hells Angels för i dag ett utåt sett stilla liv. Enstaka medlemmar åker fast för brott ibland, men gängets våldskapital är redan samlat. I stället pysslar mc-gängen, enligt myndighetskällor, med smartare ekonomiska upplägg.
Under många år har ett nytt krig känts långt borta. Märkesgängen – grupperna med namn och symboler – har visserligen blivit fler. Brödraskapet, Outlaws, Syndicate Legion och Black Cobra finns nu i Malmö, liksom andra mer tillfälliga grupperingar som Top Dogz och Lion Family. Men när det börjar smälla på allvar, våren 2008, är det på ett helt annat håll.
De som drabbar samman är namnlösa grupperingar ur en ny maffiageneration. Inte gäng i den bemärkelse polis och många andra under 90-talet lärt sig att ett gäng ska se ut. De har inte inlemmats i organisationsmodeller från de ursprungligen amerikanska mc-gängen och har heller inte sökt sig till äldre kriminella förebilder inom de namnlösa nätverk som kallas juggemaffian.
De som slåss är unga män som byggt sina nätverk på egen hand. Hämtat både motiv och manskap ur sina egna erfarenheter, miljöer och vänkretsar. Kompisgäng där flera redan som tonåringar i början av 00-talet dömdes ut av polisen som obotligt kriminella. Och ur vilka framtidens makthavare i Malmös undre värld kommer.
Falangerna kallas de. Det var i Sydsvenskan 2008 som grupperingarna började benämnas så – M- respektive K-falangen.
I dag har polisen köpt begreppet, och det används då och då av falangmännen själva. Bokstäverna är tagna från efternamnen till de utpekade ledargestalterna. Bröderna Razak och Reza M, som står på ena sidan, var då 22 respektive 25 år gamla. På andra sidan finns bröderna Arjan och Lorik K, båda ett år yngre än M-bröderna.
I dag består deras respektive grupper av tjugotalet män i åldrarna 20 till 30 år. När polisen vill markera att det inte handlar om mc-gäng talar man ibland om etniska gäng. Det är en tveksam terminologi. K-falangen inrymmer flera med albanskt ursprung och M-falangen flera bosnier och serber. Men grupperna är långt ifrån homogena och medlemmarna har rötter från allt från Bulgarien via Mellanöstern till Kina. Men gruppernas viktigaste ursprung är Malmö.
Benämningen falang pekar på att folk på motstående sidor känner varandra rätt väl, några var vänner och ritar man upp en nätverksskiss går en del av trådarna ihop. Eller i alla fall gick ihop. Efter flera bombattentat, mordförsök – och två mord – står grupperna allt längre ifrån varandra.
Till exempel ringer en av männen på M-sidan oss under vårt arbete med boken Maffiakrig bara för att försäkra sig om att vi inte missförstått hans tidigare vänskap med K-sidan; den vänskapen fanns före kriget. Sedan skjutandet började finns det ingen som helst tvekan om hans lojalitet, det vill han att vi ska veta.
De två brödraparen M och K pekas av polis ut som ledare – och de uppträder som ledare när vi träffar dem. Men nyckelpersoner i gängkriget i dag – och under det kommande året – är det tredje brödraparet: Hafid och Hadi A. Lillebror Hadi sticker inte ut bland Malmös kriminella. När kriget bryter ut 2008 ser han ut som vilken 20-åring som helst. Har inga överdrivna muskler, tatueringar eller smycken. Rättshandlingar visar på en man med depressioner, knarkmissbruk – och som flera gånger åkt fast för bedrägerier med kapade kontokort.
Storebrodern Hafid, däremot, har redan vid den ödesdigra valborgsnatten en kriminell meritlista som gör att han kvalar in på listan över Sveriges farligaste män.
2005 skjuter han en jämnårig man i benen vid en uppgörelse i Ögårdsparken utanför Rosengård. Hafid åker fast och sätts i fängelse till januari 2007. En månad efter muck häktas han igen – misstänkt för mord. Han har varit på Brödraskapets fest på Ångpannegatan på Hisingen. Ett kalas som slutar med att en av männen på festen knivmördas. Hafid åtalas aldrig utan kan efter en tid i häkte återvända till Malmö.
En natt i juli samma sommar, 2007, kastas han ut från klubben Étage på Stortorget i Malmö. En timme senare skjuter någon med automatvapen mot vakterna och gästerna som befinner sig vid entrén.
Skytten försvinner på en motorcykel. Hafid A häktas, men släpps i brist på bevis. Därutöver döms han för åtskilliga fall av ringa narkotikabrott, trafikbrott och bedrägerier med kapade kontokort, han döms för krogslagsmål – och för innehav
av en k-pist, hagelbössa, stubintråd och tändhattar. Han har då ännu inte fyllt 25.
I november 2007 exploderar en bomb i ett radhusområde i Trollhättan. Där bor åklagare Barbro Jönsson som drivit en hård linje mot de gängkriminella, framför allt Brödraskapet. Det ska visa sig, ett drygt år senare, att det är Hafid A som ligger bakom bomben.
Familjen M är kända av polisen sedan länge. Pappan, Murad M, beskrivs av gängpoliser som ett av de två ”isbergen” inom den organiserade brottsligheten i Malmö, jämte ”Gudfadern” Jovan G, mördad sommaren 2005.
Han har ett brett kontaktnät i den gamla kadern av män på stadens spelklubbar och omges av rykten, polistips och spaningsuppslag om smuggling.
Men sönerna trädde fram alltmer.
Redan 2002 hade en av Malmöpolisens bästa tjallare pekat ut Reza M som stor i kokainsvängen, men han dömdes bara för ett innehav på nio gram i familjens hem. Några flera narkotikabrott, häleri och bedrägeri – men tyngre än så är inte bröderna M:s brottsregister.
Ändå leder de en tydlig gruppering av barndomskamrater från södra Malmö – främst området Söderkulla. Gänget har svetsats samman av en stegrande brottskarriär och flera våldsamma händelser varav den främsta är ett mord 2006. En i gänget, Sahir P, sköts till döds på Gustav Adolfs torg i Malmö efter en sammanstötning på fyllan med en annan ung man i ungefär samma kretsar. De stämde träff utanför Burger King – och Sahir P kom dit med ett knogjärn. Han dog med en kula i ryggraden.
Upptakten till den dödsskjutningen liknar det som hände innanför entrén till Slagthuset på valborgsmässoafton 2008. Men den gången blir offren fler.
2008 kastas en handgranat mot Hafid A:s lägenhet. Han misstänker Razak M för attacken.
Efter den fyra månader långa våldskavalkaden som nattklubbsbråket utlöste går kriget plötsligt, hösten 2008, in i ett lugnare skede. Inga attentat klaras upp, men polisens insatser ser ut att bära frukt – flera gängmän försvinner från gatorna. Arjan K åker in för att avtjäna ett fyra månaders fängelsestraff för en tidigare krogmisshandel. I oktober plockar polisen in stora delar av M-falangen i varsin cell. De förhörs för något i sammanhanget så trivialt som bedrägeri med kontokort – en verksamhet som har sitt svenska huvudsäte i Malmö.
Under vintern åker Hafid A i K-falangen fast för att – troligtvis på uppdrag av Brödraskapet – ha placerat bomben vid åklagarens hem i Trollhättan. Och lillebrodern i M-falangen, Razak, sitter under våren inlåst i Tyskland misstänkt för en skottlossning i Serbien.
Men konflikten är inte löst. Vi får under den här tiden flera källuppgifter – närmast rykten – om mordplaner mot någon i M-falangen.
Det tycks vara tur att polisen har åtminstone Razak i förvar.
Svenska polisen får honom utlämnad för förhör kring kontokortshärvan men den 12 augusti släpps han fri i väntan på rättegång.
En som hela tiden är på fri fot är Hafids lillebror Hadi. Mitt under den brinnande konflikten skaffar han sig en andrahandslägenhet i fiendeland – Söderkulla/Lindängen. Det får polisen att spekulera i om han snarare är en iskall lönnmördare i stället för en pressad gängman.
På kvällen den 14 augusti 2009 har Razak M hämtat en Volvo 850 hos en bilhandlare som M-männen brukar låna bilar av.
Razak styr in Volvon till bensinmacken i korsningen Munkhättegatan-Berguvsgatan. För att tanka? För att vänta på sin bror, som bor i närheten? Det är inte klarlagt.
Men på trottoaren står en ensam man med en pistol – Hadi A. Han får ögonkontakt med Razak M, som stannar sin bil med kopplingen nertryckt och växel i. Han rullar troligen ner passagerarrutan fram. Det går inte att säkert säga om männen pratar med varandra. Men plötsligt bryts fredagslunken i Söderkullaområdet av skottlossning. Hadi skjuter flera kulor mot Razak. De träffar i axeln och huvudet.
Trycket på kopplingen släpper, bilen hoppar fram och stannar.
Hadi går runt bilen, misslyckas med att få upp förardörren, skjuter igen och får sedan upp dörren. Han drar ut Razak på gatan. Sätter ytterligare ett par kulor i honom. Hadi A lämnar den döende Razak M blödande på asfalten, släpper pistolen intill kroppen, hoppar in
i Volvon och drar iväg.
Razak M hinner inte avslöja namnet på sin mördare innan han lastas in i en ambulans och aldrig mer vaknar upp.
Brodern och resten av M-falangen startar en egen mordutredning. Med hårda metoder. Ett tänkbart vittne förs bort och misshandlas.
Bostaden till en tänkbar gärningsman beskjuts. Och en taxichaufför som M-falangen tror kan ha sett något får hembesök av beväpnade gängmedlemmar.
Men till Hadi A hinner polisen först, med hjälp av dna-registret. Han har lämnat blodspår på ratten till flyktbilen, som han övergav strax utanför Malmö. Blodet kan komma från skador på vänsterhanden från när han sköt, eller från hans försök att få upp dörren med den krossade rutan.
Av någon anledning ”erkänner” Hadi A vid ett av de första förhören genom att rita en skiss över hur han agerade. Men i övrigt håller han tyst. ”Inga kommentarer”, är svaret under månader av förhörsförsök.
Att Hadi A var just vid macken vid just den tiden har fått spekulationerna att flöda. Visste han att bröderna M med vänner skulle träffas någonstans i närheten?
Var han ute och trålade efter fienden?
För inte kan allt ha varit en ren tillfällighet?
I en beslagtagen chatlogg från vimmelbildcommunityn Piccaboo.com mellan M-mannen Kaseem K och Arjan K:s storebror Lorik K svär sig K-sidan fri. Det var inte ett beställningsmord, inte en hämnd för mordförsöket mot Arjan året innan. Det var bara en ensam galnings verk.
I augusti 2009 mördas Razak M när han stannar till på macken vid Munkhättegatan.
K-falangen är förstås medveten om att fienderna på M-sidan knappast kommer att invänta den ordinarie rättvisans gång. Med bröderna Hafid och Hadi A inlåsta är det deras ombud som hotbilden riktas mot. Framför allt Arjan K och hans närmaste drar sig för att lämna Rosengård under hösten och vintern 2009. Och gör de det är det i skottsäkra västar och med en mindre livvaktsstyrka runt ledaren.
Men så försvinner även Arjan K in på anstalt för att avtjäna ett tidigare straff för vapenbrott. Kvar ute blir hans äldre bror Lorik, som mestadels följer lillebroderns säkerhetsåtgärder. Men inte natten mot den 31 januari 2010. När han och några vänner i K-falangen ger sig ut för att festa har han av någon anledning inte skyddsvästen på sig.
Slagthuset har nu lagt ner sin nattklubb sedan ett och ett halvt år efter alla gängkonfrontationer och bombhot. I stället är det en ombyggd båt utanför centralstationen, döpt till Prins Bernhard, som är det främsta feststället för Malmös unga gängmän.
Cirka en timme efter midnatt ska Loriks alkoholintag tillsammans med de övriga vännernas önskan att fortsatta kvällen bli ödesdiger. En gängmedlem längre ner i hierarkin kör K-männen till Stortorget, där två går vidare till klubben Étage. Lorik ska chauffören köra hem.
Men i denna nio grader kalla januarinatt kör även Reza M runt med en några år yngre gängkamrat, Ghassan. Detta enligt polisens misstankar baserat på uppgifter från K-falangens chaufför. Det är bara hans uppgifter som finns om exakt vad som händer sedan men det räcker för att få de två utpekade häktade. Polisen tror än i dag på chauffören, men det räcker inte för åtal. Enligt chauffören får Lorik K plötsligt syn på Reza M med sällskap. Ekipagen förföljer varandra in på Stortorgets parkering. Men när Reza M tar till vänster kör K-männen rakt fram på parkeringsplatsen.
Eftersom parkeringsplatsen är formad som en ögla hamnar de två fordonen efter några sekunder plötsligt mitt emot varandra mellan raderna av parkerade bilar.
Lorik K vill ut. Fram till Reza M. Inte för att attackera, enligt chauffören. Han berättar för polisen, enligt våra poliskällor, att Lorik just reflekterat över att det finns poliser en bit bort på torget och att det därmed är ofarligt att verbalt konfrontera fienden.
Men Lorik K har en pistol på sig. Kanske är det den Reza M:s gängkamrat – som chauffören pekat ut som Ghassan – ser
när den berusade Lorik stegar fram emot deras fordon. Kanske inte. Kanske är det som händer väl uttänkt, och han har bara väntat på rätt tillfälle.
Oavsett baktanken drar mannen i bilen sin pistol och skjuter ut genom sidofönstret. Först mot Lorik. Sedan, när deras fordon börjat rulla igen, mot K-chauffören som avvaktat en bit bakom sin egen bil.
En kula går genom skärmen på chaufförens keps. Men hålet upptäcker han inte förrän långt senare. För framför honom när M-männen flytt parkeringen ligger Lorik K. Hans blod rinner ut i snön. En tillrusande väktare och två polismän gör hjärt-lung-räddning i flera minuter i väntan på ambulans. Förgäves.
Det kunde ha varit hämnden som fick balans i den nya generationen av Malmös undre värld. En död bror på vardera sidan. Men våra källor inom båda falangerna och andra delar av Malmös undre värld säger under 2011 att det inte alls är så. Ingen rättvisa har skapats.
Så ser de inblandade på saken.
På K-sidan säger en av medlemmarna till oss att det var ett steg för långt att döda Lorik. Han var den lugne och hade ingen orsak i konflikten. Var det någon inom K-falangen som önskade att det skulle bli fred, så var det Lorik.
På M-sidan tycks hatet minst lika stort. Loriks död är inte vedergällning nog. Kanske för att han dödades på det sätt han gjorde – sannolikt genom en tillfällighet. Men framför allt för att det egentligen inte är K-bröderna som är M-sidans största fiender.
Nere i hamnen, mitt emot nattklubbsbåten Prins Bernhard, träffar vi M-falangens kärna på Café Barista.
– Albanerna har inte med det här att göra, säger Reza M med direkt hänvisning till K-falangen. I stället är fienden det tredje brödraparet. Och mördaren Hadis 18 år i fängelse räcker inte. Hafid, storebrodern, ses som huvudfienden. Det har vi säkra uppgifter om inifrån Malmös gäng. M-männen har tagit reda på när han tidigast släpps ur fängelset: september 2012.
Från annat håll får vi reda på att M-falangen har möten med en annan gruppering i Malmös undre värld: Brödraskapet. Temat för samtalen: Hafid. M-folket vill att Brödraskapet ska ta sin hand ifrån honom. Vad man utlovar i gengäld berättar inte våra källor. En av dem ler bara och skakar på huvudet.
Men efter sommaren 2011 får vi reda på att Hafid har tröttnat på Brödraskapet. Efter en incident inne på Tidaholmsanstalten får han inte stöd av andra i gänget, och väljer att kliva av.
Vi får till ett nytt möte med Reza M, på hans advokats kontor som ligger i kvarteret intill Malmös polishus. Han och ständige följeslagaren Kaseem K är på plats några minuter innan vi har bestämt. Men ändå blir vårt möte fördröjt. En polispatrull har fått syn på M-männen och därför vidtar den procedur som är polisens främsta vapen mot gängen. Det som blivit en invand del av gängmännens vardagsrutin: Gå ur bilen, tömma fickorna, visiteras, svara på frågor om vart de är på väg och varför, och sen vänta medan polismännen söker igenom bilen. Officiellt en jakt på vapen.
Inofficiellt: Vara allmänt jobbiga för gängmännen.
Den här dagen förfogar Reza M över en svart bmw. Som vanligt hittar polisen inga vapen i hans fordon. Pulvret i en flaska för proteinpulver – med smak av choklad och banan – är det enda som polismännen ägnar någon uppmärksamhet. När Reza erbjuder sig att hälla ut innehållet låter polisen honom behålla flaskan.
Efter närmare tjugo minuter släpps Reza och Kaseem iväg. En yngre kille som tidigare suttit i baksätet får köra undan bilen och är sen kvar och vaktar den. Reza kommer in på advokatkontoret.
Mötet är till för att ge honom en chans att bemöta påståenden om inblandning i knarkhandel, sitt gängledarskap och att hans pappa
pekas ut som gangster i boken Maffiakrig. Reza har inga invändningar. Han blandar vatten i pulverflaskan med proteindryck.
Vi har en fråga kvar. Vad händer när Hafid kommer ut?
– Det får vi se.
Reza M reser sig. Säger att han måste iväg och träna.
Det sägs att du vill ha hans huvud på ett fat?
– Jag har inget att säga. Det kan ni skriva – inga kommentarer.
Inte heller Hafid A vill bemöta något. Vi skriver brev till honom på Tidaholmsanstaltens säkerhetsavdelning.
Några korta ord kommer tillbaka: ”Jag har inga kommentarer.”
Om elva månader släpps han ur fängelset.
**********************
Samtliga namn i artikeln är fingerade.
Läs mer i ny crimebok
Reportaget om Malmös gängkrig är skrivet av Tobias Barkman och Joakim Palmkvist, kriminalreportrar på Sydsvenskan. I nya boken Maffiakrig – nio avrättade män och staden de levde i (Albert Bonniers förlag) skildrar de den organiserade brottsligheten och Malmös undre värld utifrån de gangstermord som plågat staden sedan 2004.