Lars Lagerbäcks nya hemmaplan

Johan Hurtig Wagrell  |  Publicerad 2010-06-02 14:30  |  Lästid: 2 minuter

Svenska mediers bevakning av Nigeria har i år dominerats av att vår förre förbunds­kapten Lars Lagerbäck kommer att leda landet under fotbolls-VM i Sydafrika. Nigeria har dock betydligt svårare utmaningar framför sig än gruppspelsmatcherna mot Grekland, Argentina och Sydkorea. När detta skrivs pågår fortfarande orolig­heterna efter de brutala sammandrabbningarna i mars, där islamistiska rebeller attackerade en polisstation i delstaten Bauchi med runt 80 dödade som följd.

I Dogo Nahava utanför staden Jos dödades ungefär samtidigt mellan 55 och 500 kristna bybor (uppgifterna går kraftigt isär) i en massaker som sägs ha utförts av boskapsskötare från den muslimska folkgruppen fulani. En påstådd hämndaktion för att fyra fulani dödats av ungdomar i en konflikt om stulen boskap. Den senaste tidens våldsamheter är dock bara det senaste kapitlet i en lång, blodig och komplicerad historia av inbördes strider.

Nigeria är Afrikas folkrikaste land med cirka 150 miljoner invånare. Det är också ett av de mest splittrade. Landet består av 250 etniska grupper och delas dessutom i princip mitt itu av religiösa konflikter: landets norra delar är muslimska, de södra kristna. Av landets 36 delstater har 12 infört muslimsk sharialag. I norra Nigeria dödades tusentals 2000, när muslimer och icke-muslimer drabbade samman just över införandet av sharialag.

Liknande motsättningar ledde till hundratals döda i nämnda Jos i november 2008. De långvariga stridigheterna om landets stora olje- och gasfyndigheter i det sydliga deltaområdet har dessutom blossat upp med ny kraft. Rebeller från olika befrielserörelser beräknas årligen stjäla en tiondel av landets oljeproduktion. Mord på oljearbetare har också förekommit. Trots Nigerias exportinkomster från oljan lever mer än hälften av befolkningen i fattigdom.

Nigeria blev självständigt 1960. Årtiondena som följde präglades av inbördeskrig, inrikespolitisk instabilitet och militärregimer. Landet övergick till demokrati 1999, men decennier av militärstyre skapade en omfattande korruption som landet fortfarande inte lyckats stävja. Svenske forskaren Henrik Angerbrandt vid statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet doktorerar på Nigeria.

– 1999, när Nigeria demokratiserades, var det som att locket lyftes av och grytan kokade över. Militärstyret var över. Det fanns så mycket förväntningar, och sedan besvikelse, när saker tog för lång tid eller inte gick rätt till. Många konflikter som varit undertryckta av militären kom nu upp till ytan, och många är fortfarande olösta, säger han.

Även på högsta politiska nivå pågår nu en kamp som riskerar att destabilisera landet ytterligare: Presidenten Umaru Yar’Adua ersattes tillfälligt i vintras, på grund av sjukdom, av vicepresidenten Goodluck Jonathan. Men bara en månad efter sitt tillträde upplöste Jonathan den nigerianska regeringen, enligt observatörer för att stärka sin egen makt och göra sig av med Yar’Aduas allierade.

I skrivande stund är det svårt att avgöra hur den situationen utvecklas. Henrik Angerbrandt vågar inte sia om Yar’Aduas chanser att återvända som president, men menar att Nigerias problem måste börja nystas upp på politisk väg:

– Tidigare presidentval har i princip varit uppgjorda på förhand. Nästa år är det val på nytt. Demokratirörelsen i landet har på sistone fokuserat mycket på själva valprocessen, och president Yar’Adua har själv utlovat reformer där. Skulle så ske vore det ett stort och viktigt steg på vägen för Nigeria.

Jens Stenberg

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-08-24 14:50