4 år: Gimme Shelter, Rolling Stones/Merry Clayton
”Det är från 3–4 års ålder man har sina första minnen, och med tanke på att jag hört denna låt sen jag var i magen borde min ångvält till musikalisk upplevelse hänt omkring då, åtminstone vad jag minns. Pappa är en musikdyrkare. Han fick ta över mitt och syrrans rum när hans musikintresse urartade och började ta över hela huset med skivor, memorabilia och posters. Hans musikrum är kaos, men lyckas man ta sig fram på det oroväckande sviktande golvet, genom gångar av skivhyllor, kommer man till slut fram till magin med sittgrupp och ett top notch högtalarsystem. Med pappa upptäcker man musik. Han gav mig Merry Clayton och Rolling Stones. Efter det fanns det bara att bli sångerska, även om jag inte fattade det då.”
6 år: Highland, One More Time
”Det är något speciellt med första skivan man köper. Den behöver inte alltid åldras väl, men det var ändå första plattan man la pengar på. Lite ont i hjärtat kan jag absolut få över att kidsen i dag, typ alla yngre än jag, inte kommer att kunna referera till detta. Alls. Nu bara finns allt. Så jävla sorgligt? Äh, skoja. Det är såklart asmäktigt att man så snabbt kan hitta sin identitet i musik i dag, men det är något speciellt med det där första albumet. Som man bara ska dras med sen. Ett stort musikaliskt val som ändå visade vem man var. Jag var Highland. I full kostym av synthtrumpeter och trummor som bankade mig hela vägen till berget där jag föreställde mig att Nanne Grönvall stod och sjöng ut dessa fantastiska melodier!”
16 år: Twentysomething, Jamie Cullum
”Nyförälskad i jazz. Åkte till Stockholm för att se Jamie Cullum på Cirkus och hade plankat hela hans All at sea, vartenda instrument, och skrivit ut ett partitur. Tog med det till Stockholm för att få det signerat. Satt utanför Cirkus och väntade. Han kom till slut. Sa ”I don’t read sheet music”, men signerade vänligt. Lite pyspunka på det mötet, men några år senare skulle han göra mig nyförälskad igen – fast i min snubbe. Jag och Wille spelade på samma festival. Jag med mitt jazzpunk-band Prylf och han med ett Jamie Cullum-coverband. Det tycker han såklart är aspinsamt att jag säger nu, han skämdes lite redan då eftersom det är lite för smörigt för riktiga jazzskallar, men det funkade på mig.”
21 år: For Emma, Forever Ago, Bon Iver
”Jag har tagit mig igenom allt till det här albumet: heartbreaks och nyförälskelser, E4:an och en födsel.”
36 år: All Things Must Pass, George Harrison
”Nu är jag äntligen klar med mitt senaste fullängdsalbum på sex år. Usch, vilken jävla process det är. George har, som många gånger förr, hållit mig i handen med sin trygga stämma och underbara gitarrer. Jag har gjort om djävulskt mycket i hur jag skapar. Byggt mig en egen studio på landet. Bara jobbat med dem jag älskar. Haft bekväma kläder. Är man fortfarande en artist som räknas då? George Harrison, med sitt långa hår och trädgårdstomtar på omslaget, säger ’yes, love’ och så känns allt bra igen. Det lilla är det stora – och det är precis där jag vill vara.
