Little Jinder kommer snart vara känd som Josefine Jinder, efter sin medverkan i Så mycket bättre.
Men de tio dagarna på Gotland i somras blev inte helt oproblematiska. Bara dagar innan inspelningen skulle dra igång gjorde Josefine Jinder en abort, vilket hon berättar om i en lång intervju med ELLE. Hon var också tveksam till om hon ens skulle tacka ja till att vara med.
– Jag kände att jag inte riktigt kunde identifiera mig med någon annan som var där, och det tyckte jag var jobbigt första dagarna innan jag lärde känna dem. Men sen blev det mycket lättare och jag kunde slappna av och haka på, säger hon till Café.
– Jag hade världens sämsta förutsättningar när jag åkte dit. Jag mådde piss, hade så jävla dålig röst, jag fick käka en hästdos kortison varje dag, vaknade och hade så här tjockt ansikte – jag kände verkligen att jag inte orkade att någon skulle filma mig just då. Men så fort jag kom in i rutinerna tänkte jag inte så mycket på det, det var bara lite jobbigt i början.
Du sa tidigare att Danny var ett bra stöd för dig.
– Ja han är ju en sån himla glädjespridarpajasperson, han har sån positiv energi och det smittar faktiskt av sig väldigt mycket. Han är så himla fin på det sättet att jag blev så glad av honom, vilket gjorde att allt blev så mycket lättare. Så jag kände att jag behövde honom lite. Jag liksom gick in på hans rum och la mig på hans säng och bara ”Danny! Säg något kul!”… typ.
Vem vänder du dig till annars när du känner att du behöver prata?
– Min halvsyrra, jag är väldigt nära henne. Men jag är en ganska stängd person annars, jag gillar inte att prata så mycket. Jag går väl typ till studion hellre då. Jag är jättebra på att förtränga och trycka undan och jobba istället, och sen typ explodera en gång i halvåret.
Kände du någon gång att ”Det här får de inte ta med?”
– Ja typ hela tiden. Jag kan bli så trött på mig själv! Jag kan prata så mycket så att det blir sjukt, och sen när man gick och la sig så tänkte jag bara ”vad fan har jag sagt? Jag har ingen aning. Har jag varit elak?”. Jag är ganska ofiltrerad ibland och det krävs ju en kontext ibland för att förstå vad jag säger. Så jag var lite orolig, men jag tycker verkligen de har varit snälla mot mig i klippningen.
Har du tänkt på hur medverkan i programmet kommer påverka folks uppfattning av dig?
– Ja, och jag tycker det är lite skönt att man får en mer komplett bild, än typ en bild som är lite fabricerad. För det är ingen som lyssnar på min musik som känner mig, så det är väl positivt att man inte hela tiden måste framstå som en… ”krogperson”, typ, det är lite deppigt att bli reducerad till det.
Ditt låtval på Tommy Nilssons dag blev en snackis i sig. Hur kändes det att framföra den låten?
– Jag var så nervös och så äcklad av mig själv, och det här var också en av de första dagarna så vi hade inte lärt känna varandra så mycket. Jag kände ju verkligen ”vad ska de tänka, varför gör jag det här? Jag kan inte sjunga det här.” Men jag tycker det är så roligt för folk tror att jag är en provokativ person, men vad gör han då! Kolla på den här låten, den är så sjuk!
Men den var väldigt bra!
– Tack! Men jag tänker att den kanske inte kan spelas någonstans. Jag har gjort en låt som inte kan spelas i offentliga rum.