Du slog igenom relativt sent i livet, med sjukhus-serien ”Cityakuten”. Hur tror du att den sena framgången har påverkat dig?
”Jag slog igenom när jag var 33, inte 23, och det är jag tacksam för. Blir man framgångsrik -tidigt får man inget utrymme för att göra misstag. Det är bra att få framgång sent.”
Vilket är det bästa råd du fått i karriären?
”Jag träffade Paul Newman, som visste hur känd jag hade blivit efter succén med City-akuten. Han sa: ’Göm dig inte, var inte rädd för människor. Berömmelse får ofta folk att isolera sig, och gör du det är du inte normal.’”
Hur kom du in på skådespeleriet?
”Jag växte upp på en gård i Kentucky. Jag hade en kusin som var skådespelare, och när jag var 19 sa han: ’Du borde komma till Hollywood.’ Jag tog min risiga gamla bil, jag var mycket fattig, och körde dit. Det var jättespännande, som det är när man är ung. En helt ny värld öppnade sig. Det kunde gå fel, det kunde gå rätt. Jag visste bara att jag inte ville vakna upp som 65-åring och tänka: ’Jag försökte aldrig.’ Man måste jaga sina drömmar.”
Hur minns du dina hundår?
”Jag gjorde Cityakuten och några filmer som inte var särskilt bra. Många floppade, men man ska ta ansvar även för sina floppar. Sedan lärde jag känna Steven Soderbergh, som behövde ett jobb, och det gjorde jag också. Resultatet blev Out of Sight. Vi har gjort fem filmer tillsammans sedan dess. Allt jag kan om historieberättande har jag lärt mig av honom. Han är den viktigaste person jag samarbetat med.”
Hur mycket är tur och hur mycket är skicklighet när man försöker slå igenom som skådespelare?
”Tur spelar stor roll. De bästa på min skådespelarskola har inte blivit stjärnor. Man måste se till att vara tillgänglig, och man kan skapa sin egen tur. Jag var med i flera tv-serier före Cityakuten, och det var där karriären tog fart. Det betyder inte att jag var en bättre skådespelare än tidigare, men jag fanns där, jag var tillgänglig. Och man får inte vara rädd för små roller. I piloten till Cityakuten hade jag tre repliker, men jag trodde på serien.
Samtidigt hade jag fått erbjudande om en stor roll i en annan serie, men tackade nej. Jag slet för att få Cityakuten, men det krävdes också tur. Går man på en audition och inte får jobbet ska man inte deppa ihop. Man ska tänka: ’Jag hade inte jobbet när jag gick in, och jag har det inte när jag går ut.’ Det är det värsta som kan hända. Man har inget att förlora. Känn ingen press. När jag väl lyckades med det förändrades saker för mig.”
Vilka skådespelare har inspirerat dig genom karriären?
”Jag vill inte jämföra mig med dem, men jag var vän med Gregory Peck och Paul Newman. De var störst. De hade mänsklighet, de var filmstjärnor, större än livet. De inspirerade mig, men de var annorlunda. Jag försöker göra så gott jag kan.”
Du har också prövat på att regissera. Varför?
”Det är inget jag jagar, det händer när det händer. Den första var Confessions of a -Dan-gerous Mind, och inget bolag ville göra den. Steven Soderbergh sa till mig: ’Gör den du, och går det åt helvete tar jag över.’ Att regissera är som att måla. Regissören är målaren, allt annat är färg. Och regissören kan ändra allt när det gäller skådespelarna. När jag var med i Den tunna röda linjen klippte Terrence Malick bort allt jag gjort utom den sista scenen. Man kan verkligen ändra allt. Men det tar lång tid att regissera en film, två till tre år. När jag gjorde Confessions of a Dangerous Mind var det för att jag ville tala om yttrandefrihet och journalism, och blicka tillbaka på McCarthy–eran och hur den speglas i dag. Jag är stolt över filmen. Jag pantsatte mitt hus för att ha råd.”
Du satte nyligen upp den som pjäs på Broadway.
”Ja, det är viktigt att påminna oss om ögonblick i historien, och det här känns ännu mer aktuellt i dag än på 50-talet. Ett samhälle där man hävdar att ’det där får du inte säga’ liknar ingen demokrati jag hört talas om. I dag styrs samhället av en populists infall. Ibland säger folk: ’Skådespelare, håll käften.’ Men jag gav inte upp min yttrandefrihet när jag blev skådespelare. Jag har ett ansvar att säga vad jag tycker, och om det leder till att Trump attackerar mig är det en del av livet. Jag skulle skämmas om jag inte lyckats göra någon förbannad på mig. Jag har samma åsikter som alltid. Att jag nu har en underbar fru och två små dumskallar har inte förändrat det. Jag tror på demokrati och på att vi måste skydda världen vi lever i. Att ha en familj är bra, men det har inte förändrat mina åsikter eller min syn på världen.”
Vad skrämmer dig mest med samtiden?
”Den globala uppvärmningen. Vi förstör planeten. Om inget görs hamnar vi i det som skildras i The Midnight Sky, som jag regisserade för några år sedan. Men jag tror inte att det kommer att hända. Jag är optimist. Jag är realist, men optimist. Sedan oroar jag mig för allt hat som sprids i världen. Det används för att splittra oss, som en kil. Vi måste inse att det är sanning och fakta som gäller. Men jag ser hur unga människor engagerar sig, och de inspirerar mig.”
Du har också en fond som hjälper människor i nöd.
”När jag växte upp sa min pappa: ’Du har en viktig uppgift: utmana dem som har mycket makt och hjälp dem som inte har någon.’ Det försöker jag följa. Massor av människor föds in i krigszoner, och det är min uppgift att försöka ge dem lite tur. Ibland lyckas vi, ibland misslyckas vi. Min fru, som är åklagare, hjälper till att ställa IS inför rätta och sätta dem i fängelse. Hon är jäkligt tuff.”
Vilken roll spelar Amal i din karriär?
”Hon läser manusen men har sällan några synpunkter på dem. Vi har massor av intressanta diskussioner hemma. För ett tiotal år sedan kom till exempel en ung kvinna som drabbats av IS hem till oss. Hon och Amal satt och pratade hela natten, och nu har Amal varit hennes rådgivare i tio år. Amal har fattat en del tuffa beslut och fått ta emot mycket skit för det. Men hon är inte rädd.”
Du fyllde nyligen 65. Vad roar dig på ålderns höst?
”Att filma är kul. Det gäller att hitta glädje i allt. Jag minns när min syster dog i cancer. Det gick mycket snabbt. Jag satt hos henne, ena stunden fanns hon där, nästa inte. Livet går så fort, och det är viktigt att vi hittar glädjen me-dan vi lever. Vi måste ta oss tid att hitta den.”
Du gör gärna politiska ställningstaganden och är inte rädd för att säga vad du tycker. Har du aldrig funderat på att bli politiker?
”Nej, det går inte. Jag har legat med alldeles för många kvinnor.”
Fakta: George Clooney
Ålder: 65 år.
Familj: Hustrun Amal, tvillingarna Alexander och Ella.
Bor: I New York, London, Gardasjön.
Yrke: Skådespelare och regissör.
Filmer i urval: Ocean’s Eleven, Up in the Air, Gravity, O Brother, Where Art Thou?, Michael Clayton, The Descendants och Syriana.
Aktuell: Tilldelades hederspriset -Guldlejonet under filmfestivalen i Venedig i september för lång och trogen tjänst.
