Albumaktuella Loney Dear väljer sina popkulturella favoriter
Han har kallats för ”Europas svar på Brian Wilson” av Peter Gabriel. Nu är Emil Svanängen, mer känd under artistnamnet Loney Dear, rykande aktuell med nya albumet ”A Lantern and a Bell".
Det finns tråkigare saker att bli jämförd med än Beach Boys melodigeni Brian Wilson, dessutom av Genesis-legendaren Peter Gabriel. Nu är mannen som får ”sovrumsinspelningar att låta som Guds egen orkester” tillbaka med sin första fullängdare sedan 2017 års självbetitlade album.
Loney Dears tidigare album har hyllats unisont internationellt och har bland annat getts ut av klassiska amerikanska skivbolaget Sub Pop. Hans nya album A Lantern and a Bell släpps via nämnda Peter Gabriels eget skivbolag Real World Records och förväntningarna är lika storslagna som Loney Dears arrangemang.
Café bad Emil Svanängen att öppna sitt popkulturella referensbibliotek och lista alltifrån favoritfilm till bästa beatet. Häng med på en mysig resa från Bach till perfekt ljussatta The National-omslag.
Loney Dears nya album ”A Lantern and a Bell” släpps på fredag 26 mars.
Bästa låten: Sarah av Mauro Scocco. Somrig i ett evigt halvt oskyldigt Stockholm.
Bästa albumet: A Love Supreme av John Coltrane. När de börjar sjunga i slutet känns det som världens första proto-hiphoplåt. Kör ibland lite hårdare Coltrane när det är lyhört hemma på Hornstull.
Bästa balladen: Daydreaming av Radiohead. Jag trodde de nästan hade stulit allt från den begåvade Disasterpeace (Fez, Hyper Light Drifter).
Bästa beatet: 1 thing med Amerie eller Numbers med Kraftwerk. Eller See See Rider med Elvis och Ronnie Tutt.
Bästa covern: Hurt med Johnny Cash. Sista rummet på Cash-museet i Nashville är tillägnad detta episka verk. Med trätronen och allt. Och videon sen av Mark Romanek.
Bästa introt: Sweet Child O' Mine. Och Left to My Own Devices med Pet Shop Boys.
Bästa gitarrsolot: Allt med Johan Lindström
Bästa textraden: ”The walrus was Paul”.
Bästa filmscenen: Deppen i Taxi Driver. Nästan alla scener i Joker med Joaquin Phoenix var ju oerhört bra. När han skjuter just De Niro kanske eller trappan. Fy fan vilken bra film.
Bästa dokumentären: Jim and Andy.
Bästa förtexterna till en film: Kan nån svara på den frågan? Jag älskar typografi men som alla andra vet jag väl bara om Catch Me If You Can eller 007.
Bästa tv-serien: Sopranos.
Bästa tv-seriescenen: Tony hos psykologen.
Bästa tv-serievinjetten: Mn minst sagt ljuvliga flickvän Ellas Kulturstudion i SVT. Ravels enda stråkkvartett. Andra satsen.
Bästa romanen: Doktor Glas eller kanske Lewis Resa. Den senare kräver vissa sidointressen.
Bästa skribenten: Andrev Walden och Annah Björk har skrivit riktigt fint. Gradvall är mitt i prick ibland.
Bästa karaktären: Kendall Roy eller nåt av hans syskon i Successsion.
Bästa tv-seriefinalen: Succession, sista avsnittet av säsong 2.
Snyggaste skivomslaget: The Nationals Sleep Well Beast. Ständigt avundsjuk på detta ljusspel.
Bästa Youtubeklippet: Det finns en del storartade musikkurser nu. David Bruce har en matnyttig videopod.
Bästa reportaget: Om Hansta i Jerker Virdborgs roman Försvinnarna.
Bästa regissören: Ruben Östlund om det ska vara nåt modernt och känsligt. Spielberg och bröderna Coen är inte så pjåkiga heller.
Bästa låtskrivaren: Mariam Wallentin på rätt humör. Han Bach är rätt bra också.
Bästa konsertupplevelsen: Texas/Lindström/Ståhl/Graden/Agnas/Lundgren
Mest överskattade albumet: Något med Stevie Wonders på bossanova-humör.
Mest överskattade tv-serien: Dallas?
