Gryning, 27 maj 2015. Andrew Jennings ligger och sover när hans telefon börjar ringa. Den ringer och ringer. Schweizisk polis och FBI har precis slagit till mot det femstjärniga lyxhotellet Hotel Baur au Lac i Zürich där diverse Fifa-pampar ligger och trynar i sina lyxsviter, samtliga betalda med kreditkort utställda på världens fotbollsfans. Alla vill ha en kommentar från Jennings men den rutinerade reportern stänger av telefonen och somnar om.
– Händer det något stort klockan 06.00 på morgonen kommer det att finnas kvar vid lunchtid, inte sant?
Hela världen tittar häpet på när fotbollspotentaterna förs ut till väntande polisbilar. Stora vita skynken hålls upp när fotoblixtarna smattrar. Gripandena går lugnt till. Eduardo Li från Costa Rica, som väntade på att bli invald i Fifa:s innersta krets, exekutivkommittén, får till och med ta med sig lite packning.
Bland de andra som grips märks den väldige Jeffrey Webb, presidenten för Concacaf, Nord- och Centralamerikas och Karibiens fotbollsförbund, och Eugenio Figueredo, presidenten för Conmebol, den sydamerikanska fotbollskonfederationen.
När Andrew Jennings så småningom stiger ur sängen och knäpper på morgonnyheterna blir han inte särskilt förvånad. Det är i mångt och mycket hans arbete som har legat till grund för polisens nyfunna intresse för Fifa. För Jennings har det varit en tidsfråga. Han har själv samarbetat med FBI och kände till att någonting var på gång, han visste bara inte hur lång tid det skulle ta innan dörren sparkades in.
Jag förstod direkt att Fifa var skit. Vi pratar om en global konspiration.
Under de 15 år han har grävt och radat upp avslöjanden om Fifa:s skumraskaffärer, avslöjanden som publicerats i Sunday Times, BBC och i bokform, har han hunnit bli gammal. I de tidiga reportagen för BBC kan man se att han har ett rappt steg, han missar aldrig ett tillfälle att ställa raka frågor till de skygga och ofta skyndande Fifahöjdarna när de anländer i svarta bilar med tonade rutor. I dag är steget inte lika spänstigt. Det kritvita håret ackompanjeras av puffiga, lika vita, polisonger och när han pratar låter han lite som en packad David Attenborough. Han blandar upp den hövliga brittiska tonen med sarkasmer och syrlighet, ett stilistiskt grepp som känns igen från alla hans böcker och BBC-programmet Panorama.
Läs också: 12 Fifa-höjdare som anklagas för Fifa-skandalen
Sin senaste bok Fult spel – sanningen om fifflet inom Fifa inleder han med en berättelse om hur han år 1987 träffar den italienske undersökningsdomaren Giovanni Falcone på hans kontor i Palermo på Sicilien. Falcone var den som på allvar tog upp den rättsliga kampen med den sicilianska maffian. Den italienske domaren åtalade 474 mafiosi men dödades senare av en bomb som placerats ut längs motorvägen. Det behövdes inga grävande reportrar för att lista ut vilka som hade placerat ut den laddningen.
I närmare ett halvt sekel har den 72-årige Andrew Jennings berättat om den organiserade brottslighetens metodik, men när Café pratar med honom har han tagit en tillfällig och ofrivillig paus i arbetet. I samband med en inspelning i höstas kollapsade han under en resa i USA och det visade sig senare att han drabbats av en stroke.
– Högerarmen är inte som den ska, och jag har glömt en del inloggningsuppgifter till min dator. Men hjärnan funkar bra. Det verkar finnas en Fifa-gud där uppe som säger ”oh no, han ska inte försvinna iväg än, vi behöver honom”.
Och det hade onekligen varit synd om Jennings missade scenerna som nu spelas upp. Sedan gryningsräden i maj 2015 har polisen gjort ytterligare tillslag, fler och fler Fifa-representanter har dragits in i den härva av mutor, penningtvätt och skattefiffel som nu skakar världens största idrottsorganisation.
Jag har en idé om vart Blatters pengar har tagit vägen. Jag har en källa…
Sedan myndigheterna i USA fick nys om att det amerikanska skattekontot gått miste om miljontals dollar har det blivit fart även på polismyndigheterna i Schweiz. En handfull Fifa-representanter har redan erkänt sin skuld och börjat betala tillbaka det de stulit, ytterligare ett 20-tal misstänks för förskingring, mut- och skattebrott och utredningen växer för varje dag som går. Ingen vet exakt hur många som utreds men USA:s justitieminister Loretta Lynch har förklarat att undersökningen fortsätter och att fler kommer att gripas och ställas inför rätta. Och med det är det ingen brådska, menar Jennings.
– Det ligger inte döda kroppar på gatan. Det är inget seriemord som pågår. Så de kan ta lång tid på sig och ju längre tid, desto bättre. Ju mer de hittar, desto mer kommer de att ha på fötterna, säger han.
Rösten släpar lite, det hörs att han är märkt av sin stroke, men det är inga problem att elda igång honom. Att nämna ”Sepp Blatter” är som att kasta ett köttben framför en svulten hund.
Jennings föddes i Skottland men flyttade till London som barn, hans farfar spelade fotboll för Leyton Orient men något större idrottsintresse ärvde han aldrig. I stället började han intressera sig för journalistik, och efter avslutade studier började han jobba för Sunday Times där han fastnade för den undersökande journalistiken. Genom åren har han gjort en lång rad tunga och såväl riskfyllda som ansträngande jobb. Jennings avslöjade bland annat korruptionen inom Scotland Yard, bland annat visade det sig att en anställd tagit mutor från den colombianska kokainmaffian. Han undersökte även Storbritanniens inblandning i Iran–Contras-affären och det reportaget belönades 1989 med en guldmedalj vid New Yorks TV-festival.
Andrew Jennings har beskrivit sig själv som en ”dokumenthund”, en sådan som inte ger upp när han får upp ett spår. Efter flera tyngre granskningar fick han på 80-talet ett tips av vännen och kollegan Paul Greengrass. Greengrass, som senare drog vidare till Hollywood där han bland annat har regisserat Bourne-filmerna, tyckte att Jennings skulle ta sig en titt på den internationella olympiska kommittén – IOK.
Jennings spontana reaktion?
”Vad är det!?”
Han tog sig ändå en titt och ganska snabbt förstod han att saker inte stod rätt till.
Den dåvarande presidenten Juan Antonio Samaranch var en förfärlig typ, det visade sig att Samaranch hyste Franco-sympatier och att han tyckte att fel sida hade segrat i andra världskriget. Det avslöjades att Salt Lake City, som kandiderade mot bland annat Östersund, hade köpt röster inför valet av värdstad 2002. Och från den olympiska eldens bas i Lausanne i Schweiz var steget inte långt till fotbollens inglasade borg i Zürich.
Jennings klev rakt in i en värld av dubiösa mutor och köpta röster där smörjmedlet stavades luxuösa resor, bruna kuvert med kontanter och sexuella tjänster.
En av många reportageresor gick till Brasilien, och väl där började Jennings få grepp om João Havelange, Fifa:s uppburne president mellan 1974–1998. Havelange sågs länge som den president som förädlade Fifa och gjorde organisationen modern med ekonomiska mått mätt. Under hans år vid rodret växte VM från 16 till 32 lag, U17- och U20-VM, Confederations Cup och dam-VM introducerades. Havelange var president för världens största idrott under de år då kommersialiseringen slog till med full kraft, och under hans ledning började Fifa tjäna enorma pengar på biljetter, sponsorer och tv-rättigheter.
Havelange, som hade ett förflutet som olympisk simmare och vattenpolospelare, hade också goda kontakter i och kring den organiserade brasilianska brottsligheten med gangsterkungen Castor de Andrade i spetsen. de Andrades maffia kontrollerade det illegala gatulotteriet, de enarmade banditerna och det vita pulvret över hela Brasilien. De skulle snart börja mjölka en annan kassako.
– Jag förstod nästan direkt efter fem minuter att Fifa var skit. Jag började med att skaka fram en del småbrott men insåg direkt att det fanns något större. Vi pratar om en global konspiration där en massa människor stjäl pengar från fotbollen. Här fanns det en bra story, och det säger man inte nej till. När jag väl konstaterat att allt var ruttet, och det gjorde jag ganska fort, så var det bara att hänga i. Jag var den förste som försökte lägga hela pusslet, ingen hade försökt innan
Jag ser inget behov av Fifa i dag. Jag vill se en platt organisation.
Som president skaffade sig Havelange flera privilegier, förmåner som Sepp Blatter, Havelanges generalsekreterare och senare efterträdare, fick ärva. Den gode João kunde ensam underteckna checkar utan att de behövde attesteras av någon annan tjänsteman på Fifa. Han kunde skriva ut checkar till sig själv, sina vänner, och till vem som helst som han kände att han behövde smörja lite extra. Efter att Havelange slutat som Fifa-boss kunde han fortsätta bruka sitt American Express-kort för svindyra privata ändamål. Räkningen såg han aldrig röken av – den skickades direkt till Fifa-högkvarteret i Zürich där den stämplades och betalades utan invändningar.
1998 tog Sepp Blatter över presidentposten men stölderna upphörde inte för det. Tvärtom, har det visat sig.
Hur kommer det sig då att den här sortens typer kunde behålla makten inom Fifa i 40 år? Svaret är enkelt. De omgav sig med figurer av samma skrot och korn – och de köpte sig lojalitet. Genom frikostiga gåvor, arvoden och traktamenten till fler gubbar i exekutivkommittén och på andra viktiga poster säkrade man nya röster.
I början av 2000-talet var Jennings dem på spåren men trots hans ihärdiga grävande fortsatte Fifa-fifflarna som om ingenting hade hänt.
– Vi pratar om en oändlig korruption och människor helt utan samveten. De flesta har sovit sig igenom mötena där de här frågorna har kommit upp. De har haft det fantastiskt bra och har aldrig oroat sig för någonting. Och precis som inom maffian har man byggt en kultur där man håller allt inom familjen. Problem? Det löser man inom familjen.
Under sitt arbete har Jennings misstänkt att telefonen har varit avlyssnad, hans blogg och hemsida har utsatts för diverse nätattacker men rädd har han aldrig varit.
– No… De skulle aldrig våga göra något. De har hotat att stämma mig och allt det där, men det är aldrig någon som har gjort något.
Alla anklagelser viftades i stället bort som rent hittepå, och myglet och fifflet fortsatte i samma takt, på samma sätt, trots Jennings granskningar. Men 2009 blev Jennings kontaktad av en kontakt inom den brittiska underrättelsetjänsten MI6 som undrade om han hade lust att träffa ett par bekanta från USA. Jennings tackade ja och klev in på ett ytterst konfidentiellt möte i London. En kortklippt och propert klädd amerikan sträckte fram handen.
– FBI. Vill du hjälpa oss?
Jennings försåg den federala polisen med en gedigen dokumentsamling som de genast började granska.
Året efter mötet med FBI träffade Jennings en annan källa, han tog emot en mapp innehållande fyra dokument och när han öppnade mappen trodde han han knappt sina ögon. I sin näve hade Jennings plötsligt bevis på hur marknadsbolaget ISL – grundat av Adidas-bossen Horst Dassler, som också blev en av Havelanges förtrogna – under flera år mutat sig till lukrativa marknads- och tv-rättigheter för fotbolls-VM. Genom kontinuerliga överföringar till hemliga konton i diverse mikrostater med hög banksekretess kunde bolaget säkra sina rättigheter – och Fifa-pamparna sina pensioner.
Jennings och hans medarbetare bläddrade igenom sidorna och hittade snart en utbetalning på 1,5 miljoner schweizerfranc märkt ”Garantie JH”. JH som i… just det, João Havelange. Muta efter muta, sida upp och sida ner, flera i mångmiljonklassen.
Jag var den förste som försökte lägga hela pusslet.
Förutom Havelange fanns även en viss Ricardo Teixeira med på listan. Brasilianaren, en gång i tiden Havelanges svärson, ordförande i Brasiliens fotbollsförbund och medlem i exekutivkommittén, är en av de som i dag misstänks för utbredd korruption. Sepp Blatters signatur har även den dykt upp i blamanta sammanhang. Hans kråka pryder bland annat ett kontrakt som gav Concacaf-pampen Jack Warner Karibiens tv-rättigheter för VM 2010 och 2014.Warner betalade 600 000 dollar och kunde senare sälja vidare rättigheterna för 18 miljoner dollar – utan att en enda krona gick i retur till Fifa:s kassakista. Jérôme Valcke, Blatters högra hand och Fifa:s tidigare generalsekreterare, har stängts av i 12 år av Fifa:s etiska kommitté för sin inblandning i svartabörshandeln kring biljetter till VM 2014, och en muthärva kring VM 2010 i Sydafrika.
Men det som slutligen ledde till Sepp Blatters avgång var en olaglig utbetalning på 17,2 miljoner kronor till Uefa-presidenten Michel Platini som gjordes 2011. Blatter och Platini skrev aldrig något kontrakt utan kom i stället överens muntligt om det ”konsultarbete” som de påstår att Platini gjorde för Fifa 1998–2002.
I skrivande stund har Blatter och Platini båda stängts av från all fotboll i sex år. Misstankarna till trots, i slutet av februari fick Gianni Infantino, Michel Platinis Uefa-kompanjon och högra hand, förtroendet att bli Fifa:s nye president.
Jennings är minst sagt kritisk.
– Det funkar inte att bygga upp en ny organisation med samma människor. Jag ser inget behov av Fifa i dag, och om det inte städas upp ordentligt bör alla fotbollsfans röra sig mot utgången. Jag vill se en platt organisation. De borde anamma offentlighetsprincipen. Då kanske de åtminstone kan få tillbaka lite av förtroendet. Och om det inte görs ordentligt nu så kommer åskådarnas intresse att långsamt tyna bort.
Efter att ha följt Andrew Jennings arbete är det inte utan att man undrar vad som egentligen talar för att Uefa inte skulle vara lika korrupt.
– Jag håller med. Platini är en skam. En skam! Men jag har inte riktat så mycket uppmärksamhet mot Uefa, jag har tagit sikte på Fifa. Om de nu börjar titta på Uefa så ligger de nog inte så bra till. De har samma rättigheter som Fifa. Vilka bolag har fått rättigheterna till det ena och det andra. Det skulle vara intressant att titta på, säger Jennings som ska kurera sig ett tag till innan han fortsätter sitt arbete.
Under tiden följer han händelserna kring Fifa från sitt hem i Cumbria i de norra delarna av England.
– De kommer att dö före mig. Utredningen pågår på två kontinenter nu och det är bara en tidsfråga innan Sepp Blatter hamnar i fängelse. Det kan ta flera år innan vi kan sätta punkt. Men Blatter har inget att komma med, inget att sätta emot, inget att försvara sig med, säger han.
Och om FBI och de andra myndigheterna misslyckas i sin jakt på bevis sitter det en vithårig, stroke-sliten skotsk reporter redo.
– Jag har en idé om var Blatters pengar har tagit vägen. Jag har en källa på det men vi ska vänta in rätt läge innan vi publicerar uppgifterna.
Är du intresserad av att läsa mer om Fifa-skandalen? Andrew Jennings släppte tidigare i år boken Fult spel: sanningen om fifflet inom Fifa som finns att köpa för 180 kronor här.