Rudolf Nordström, mer känd som Mr. Tophat, drar bort skynket som täcker mixerbordet och drar igen glasdörren till studion på Kungsholmen i Stockholm. Han är bekvämt klädd, i vida prasselbyxor med vita band längs med sidorna samt en mörkgrå, rundhalsad bomullströja.
Den 27-åriga dj:n och musikproducenten arbetar just nu med två låtar på popartisten Robyns kommande album som släpps senare i år.
– Låtarna börjar bli klara, säger Rudolf. Vi skruvar och tvistar lite, gör små justeringar i arrangemang och ser över volymnivåer och effekter. Det sista finliret för att det ska låta exakt som vi vill.
Det är inte första gången de arbetar ihop. Redan 2015 gjorde Rudolf en remix på Love Is Free, en låt som tillhörde projektet Robyn & La Bagatelle Magique. Två år senare släppte de tillsammans den discoinspirerade ep:n Trust Me.
Det var under de tidiga tonåren som Rudolf började intressera sig för musik. Via internet hittade han till housemusik och subgenrer som psytrance. Kort därefter blev han intresserad av att själv börja spela skivor. När Rudolfs far – konstnären
Jockum Nordström – såg sin sons brinnande intresse presenterade han honom för vännen Christian Falk, en av Stockholms främsta dj:s och producenter. Ett av de första tipsen Rudolf fick av veteranen var att köpa två Technics 1210. Därefter stod Rudolf åtskilliga timmar vid vinylspelarna och tränade övergångar.
Några år senare släppte han sin första ep, Highvalley, en blinkning till uppväxtorten Högdalen, söder om Stockholm. Eftersom Rudolf brukade bära en gammal cylinderhatt bestämde han sig för artistnamnet Mr. Tophat.
– Jag har alltid varit väldigt fascinerad av kläder och stil. Som barn ville jag bli brandman för att jag gillade uniformen och den gula hjälmen. Jag var egentligen fascinerad av alla uniformsyrken, även de militära.
Vad hade du för stil under tonåren?
– I samband med att jag hittade till den alternativa musiken började jag klä mig i batik-T-shirts och Dr Martens med neonfärgade skosnören. Jag gillade att klädseln signalerade att det inte fanns några regler. Ett tag hade jag blått hår och undercutfrisyr – rakat baktill och på sidorna.
Finns det en speciell dj-stil?
– Jag tänker direkt på filmen It’s all gone Pete Tong som handlar om en dj som blir döv. Den visar visserligen en schablonartad bild av dj:s men den sätter ändå fingret på något: en privilegierad person som lever ett slags dekadent jetset-liv. Ett kännetecken för många internationella dj:s är att de kan bära sommarkläder i ett vinterklimat. De reser så mycket att de inte hinner packa om väskan.
Hur skulle du beskriva din egen stil?
– Jag läste någonstans om en stil som beskrevs som hiphophybrid. Den karaktäriseras av baggy byxor och skateskor tillsammans med kavaj – men ändå med swag. Jag tycker det passar in bra på mig. Men jag tänker mig också till exempel strumpbyxor och en XXL-tisha över.
Det låter excentriskt.
– Ja, jag gillar det. Hela rejvkulturen jag förälskade mig i som ung handlade ju om det: att utmana och gå emot konventionerna. Att man fick se ut exakt som man ville. När man blir äldre skalar man av sig så mycket av sitt uttryck. Men jag har alltid gillat att experimentera. Att klä ut mig.
På vilket sätt?
– När jag var i Berlin för något år sedan gick jag ut på en klubb iklädd en slink, mörkblå klänning och pärlhalsband. Jag gjorde det tillsammans med en kompis som är stylist så han sminkade mig och satte upp mitt hår. Det var så autentiskt att mitt ex började gråta. Hon tyckte att jag kändes som en annan person.
Hur blev den höga hatten ditt signum?
– Jag tror att den var min gammelmorfars från början. Jag tyckte att den var väldigt elegant så jag började bära den. Sedan blev den en naturlig del av min stil. Jag gillar att någonting kan vara slitet och gammalt men ändå smakfullt. Det är en perfekt kombination.
Vad vill du att din stil ska signalera till omvärlden?
– Det beror på lite hur jag känner mig. Om jag inte har någon lust att sticka ut bär jag urtvättade svarta kostymbyxor och svart T-shirt. Men om jag vill sticka ut på en fest där jag vet att folk kommer vara nerklädda – då tar jag kanske på mig en skräddarsydd kostym och ett par Church’s-skor. I en sådan kontext är just den klädseln punk. Trots att jag inte längre bär batik-tishor och har blått hår är jag fortfarande ute efter samma sak: att utmana normen.
Hatten av för unik stil
Denimkostym, shorts och cowboyboots – det finns inga givna regler när det gäller att skaffa sig en personlig look. Låt dig inspireras av Rudolf Nordströms fenomenala fingertoppskänsla. Kolla in bildspelet!
[allergallery id=”138716″]
Fotograf: John Scarisbrick Stylist: Naomi Itkes Grooming: Josefin Gligic/Link Details Fotoassistenter: Andreas Sundbom Stylistassistent: Amanda Hörlin Studio: Lilla Paris