Annons
Annons

NHL-slutspelet är snart igång och Pittsburgh Penguins är en av favoriterna till att ta hem Stanley Cup-titeln. Med i laget finns en av NHL:s tuffaste svenskar, Douglas Murray, som för Café berättar om Elin Nordegren, knarkande kollegor och det svåra livet som singel.

* * *

Gör du nacksving på mig om jag frågar om Elin Nordegren?
– Haha, nej, men det finns inget att hämta där.

Annons

När man googlar dig handlar de 100 första träffarna om henne.
– Ja och allt kommer från en enda Expressenartikel.

Bojkottar du Expressen nu?
– Nej, absolut inte. Men det hela är mer tråkigt för henne. Hon har två barn och vi är bara kompisar. Men jag ville inte kommentera något när ryktet uppstod för jag vet ju att de är ute efter henne.

Så, en gång för alla, du har aldrig haft ihop det med Elin Nordegren?
– Nej.

Är det svårt att träffa rätt tjej som NHL-stjärna?
– Det är klart att det är svårt, jag är ganska inställd på att träffa en svensk tjej. Det är lättare när man har samma bakgrund. Jag låser inte in mig, men vill inte träffa en amerikanska i alla fall – de har ett lite kul sätt att se på saker och ting.

Är det svårt att veta vilka som är ute efter dig för pengarna?
– Nej, jag har tillräckligt många i familjen som skulle sätta mig på plats om jag träffade fel tjej. Men man ska inte döma någon. Jag tycker själv det är kul att hänga med folk som är riktigt duktiga på det de gör, och sådana personer tjänar ofta mycket pengar.

Över till hockey: Hur mycket tråkigare var Allsvenskan än NHL?
– Tråkigare vet jag inte. Eftersom det inte är lika strukturerat på isen i Allsvenskan så händer det mer. Men i och med den mindre rinken i NHL är det lättare att vara mer fysisk, vilket jag gillar. Och 20 000 på läktaren och att möta de bästa gör det såklart häftigare där borta.

Du satt med i förhandlings­kommittén angående lockouten  i NHL – hur gick det till? Du känns inte som en elevrådskille direkt.
– Jag nominerades och blev utvald av spelarna. Men det är rätt kul, för Florida Panthers George Parros är också med. Han är slagskämpe på riktigt – och ser värre ut än mig – men han är riktigt bright.

Vilka andra fördomar stöter du ofta på?
– Jag fick höra mycket när jag blev mer känd, men man lär sig koppla bort sånt. Jag lyssnar bara på det mina nära tycker. Häromdagen fick jag höra att någon sagt att jag tagit steroider. Jag bara garvade åt det.

Din morfar, hockeylegenden Lasse Björn, blev arg när du inte tacklades ordentligt. Hur ofta kände du press hemifrån?
– Jag har aldrig känt press, däremot fått mycket styrka av att vilja göra honom stolt. Många har problem med att bli utskällda. Jag vet inte om det ligger i generna eller om det är för att jag har växt upp med lite tough love från morfar, men när någon skäller så försöker jag ännu hårdare.

När du var i Djurgården i vintras tränade du med 17-åriga juniorer, körde du mjukare mot dem?
– Nej, jag kör mjukare mot veteranerna – de har ju skörare kroppar. Det kan vara nyttigt för de unga att få en tackling så att de vänjer sig. Om de nya i NHL snackar lite för mycket eller har dålig attityd proppar jag dem.

Vilket är det värsta trashtalk du blivit utsatt för på isen?
– I början av NHL-karriären trodde många att jag var tjock, kanske för att jag är så långsam. Det var mycket ”Grab another do­nut!”, ”Tjockis!” och sånt. När spelare bytte lag och kom till oss sa de ofta: ”Jag trodde du var tjock.”

I HBO-dokumentären 24/7 Road to Winter Classic har man sett en del trashtalking.
– Ja, vissa är riktigt roliga. Det värsta är killarna som ska vara tuffa men inte är så brighta. De säger bara ”fuck you” eftersom det är deras hela ordförråd. De låter så patetiska att man bara garvar.

Dina lagkamrater kallar dig ”crankshaft” (vevaxel) för att du drar igång utgångar. Vilka andra spelare i laget gillar att festa?
– Jag har som regel att bara prata om mig själv, men jag tycker det sociala är viktigt i laget. Då handlar det inte bara om fest utan middagar med fruarna eller vad som helst. Jag måste ha kul utanför banan, annars har jag svårt att prestera på.

Dina collegeår var vilda. Café har tidigare pratat med din kompis Sam Paolini som sa att mycket inte lämpar sig i tryck.
– Haha, han sa det bra, det ska inte komma i tryck. Jag står nog för de värsta historierna, men vill inte berätta. Mamma och mormor skulle bli så ledsna.

Ulf Samuelsson fick så mycket spö i början av sin NHL-karriär att slagskämparna i laget lärde honom olika fightknep. Har du hjälpt någon färsking?
– Nej, men jag går mest på kraft och försöker knocka. Det var bättre förr när jag fightades mer, då hade jag mer lugn. Kolla på UFC-killarna, de är ju inte helt svarta för ögonen, utan mjuka och avslappnade.

2011 dog tre av NHL:s ökända fighters – på grund av självmord eller droger. Enligt vissa på grund av pressen slagskämpar utsätts för.Känner du av den?
– Först och främst var det väldigt tragiskt och jobbigt. Men jag tror mer att det har att göra med hjärnskakningarna. Jag har haft en liten sån – man är inte sig själv efteråt och känner lite ångest. Jag tror inte depression är ovanligt om man har fått några hjärnskakningar.

Många vill proppa dig. Är du aldrig nervös innan match?
– Nej, jag är rädd att ingen ska tackla mig för då får jag svårt att komma in i matchen. Jag växer ju mer fysiskt det blir. För mig är det bästa som finns att komma in vid första bytet och ge eller få en tackling.

Patrik Hedlund

Foto: Ceen Wahren

FAKTA

Namn: Douglas Murray.
Född: Den 12 mars 1980.
Familj: Mamma, pappa, två bröder och en syster.
Karriär: Flyttade som 17-åring från Djurgårdens juniorlag till collegehockey i Nordamerika. Blev 2003 uppflyttad till Cleveland Barons i AHL innan han 2005 gjorde sin första NHL-säsong för San Jose Sharks. Debuterade i landslaget 2008.
Aktuell: Leder Eastern Conference med sitt Pittsburgh Penguins inför NHL-sluspelet.

Fotnot: Intervjun är tidigare publicerad i Café nummer 3/2013. Då spelade Douglas Murray i San Jose Sharks. Numera håller han till i Pittsburgh Penguins.

Annons

Dela (1)
Tweeta

Annons


Laddar