Forskning: Därför stannar du i en dålig relation

Destruktiva, dysfunktionella eller sätta-eld-på-dina-kläder-galna relationer har utgjort tema för uppskattningsvis 90 procent av alla fiktiva verk som gjorts sedan kvarnen brann. Detta av den enkla anledningen att de flesta av oss haft förhållanden som på ett eller annat sätt gjort tillvaron till en lite mörkare plats. Stökiga eller allmänt kassa relationer är helt enkelt en allmänmänsklig erfarenhet.

Men varför i hela världen drar vi oss så för att avsluta de relationer vars bäst före-datum har passerat för länge sedan? En nyligen publicerad forskningsstudie som gjorts vid Utahs universitet framkastar ett aningen förvånande svar på den frågan, nämligen att människor tenderar att hålla fast vid sin partner av snarast altruistiska skäl.

Studien undersökte i vilken omfattning människor vägde in sin bättre hälft när de övervägde ett breakup och fann att ju mer människorna i urvalsgruppen upplevde att partnern var beroende av relationen, och ville att den skulle fortsätta, desto mindre benägna var de själva att faktiskt göra slut. Det främsta motivet till att stanna kvar i förhållandet var alltså inte nödvändigtvis de egna känslorna, utan partnerns.

Mattias Lundberg är psykolog, docent i psykologi och medförfattare till boken 13 typer av par – och vad de säger till psykologen. Han menar att bevekelsegrunderna för att stanna kvar i en relation kan vara kulturellt betingade.

– Det "altruistiska" i det här sammanhanget – alltså, "om jag skiljer mig blir det dåligt för min partner" – kan sannolikt kopplas till äktenskapets sociala status i USA. Det uppfattas som mer rimligt för Ulf Kristersson att skilja sig än för Donald Trump, säger Mattias Lundberg.

Vilka är då de vanligaste skälen till att människor väljer att stanna i relationer de inte trivs med?

– Dels är det rädsla för ensamhet. "Kommer jag någonsin hitta någon annan eller alltid leva ensam?" Barnen kan vara en central grej. Även rent praktiska omständigheter som ekonomi eller boende, säger Mattias Lundberg och fortsätter:

– Sen är det just det här med social status. "Vad ska folk tro och tänka?" Det finns också den aspekten att man kan stå ut med det mesta för att det är ganska bekvämt ändå att ha det som man har det. Det sker en normalisering av det dåliga förhållandet – de allra flesta relationerna har trots allt stunder där det känns okej.

Oavsett hur det är med den saken så lär vi fortsätta harva på med våra bökiga relationer. Det är väl som i den gamla vitsen där en man besöker en psykiatriker för att rådfråga vederbörande om sin bror som tror att han är en höna. Psykiatrikern frågar då varför han inte lägger in honom på en psykiatrisk mottagning, varpå mannen svarar: "Jag skulle göra det, men jag behöver äggen".