Hoppa till innehåll

Nya tv-serien alla modeintresserade måste se

Kingdom of Dreams
Daniel Lindström

”Kingdom of Dreams” visar baksidan av catwalkens gyllene era.

Det har gjorts en hel rad ambitiösa modedokumentärer de senaste 15 åren. Jag tänker bland annat på Dior and I (2014) om Raf Simons första couture-visning, den privata Lagerfeld Confidential (2007) och prisbelönta McQueen (2018).

Skaparna bakom den sistnämnda dokumentären, som verkligen grävde ner sig i den ikoniske
brittiske designern Alexander McQueens liv och karriär, är nu aktuella med en ny serie som alla modeintresserade rekommenderas att se: Kingdom of Dreams på HBO Max.

I fyra delar berättas historien om modets ”golden age” från början av 1990-talet till 2010. I centrum för berättelsen står fyra geniförklarade designers – engelsmännen John Galliano och Alexander Mc­­Queen och amerikanerna Marc Jacobs och Tom Ford – och två franska affärsmän som kom att bli mångmiljardärer, Bernard Arnault och François Pinault.

Det är en historia om hur kreativitet och entreprenörskap måste gå hand i hand för att skapa ett framgångsrikt modehus men att det ofta är modeskaparna som går under av det kommersiella trycket – fler visningar, fler kollektioner, fler produkter. Serien dokumenterar storheten med mode men är samtidigt en sorglig berättelse om när ambition föder missbruk, självmord och fiendskap.

”Mode som vi känner det i dag är fortfarande ett nytt fenomen, det har bara byggts under de senaste 30 åren. Och dessa designers, eftersom de var arbetarklasspojkar från platser som södra London och Texas, kom till den världen med vidöppna ögon. Men ingen kunde ha förutsett konsekvenserna”, säger filmens ena producent Ian Bonhôte.

Jag började resa på internationella modevisningar runt millennieskiftet och följde framför allt Tom Ford och Marc Jacobs på nära håll. Tom Ford från Texas hade befordrats till creative director på Gucci 1994, som då var ett dammigt och konkursmässigt läderhus från Florens.

Kate Moss under 90-talets lika glammiga som dimmiga dagar. 

Ford tog in Carine Roitfeld från franska Vogue som stylist, Mario Testino som fotograf och adderade sex till kollektionerna. De kontroversiella reklamkampanjerna från den här tiden hade aldrig kunnat göras i dag, men då var de banbrytande och skapade en enorm buzz. Mellan 1995 och 1996 ökade försäljningen för Gucci med 90 procent. Tom Ford lämnade Gucci 2004. Jag var på plats i Milano på den allra sista visningen när han själv kom ut som modell på catwalken, klädd i smoking, och hyllades med stående ovationer.

Med tanke på var Gucci befinner sig i dag, med könsneutrala kollektioner och Harry Styles som musa, är det fascinerande att se hur det såg ut för 20 år sedan. Samma modehus men ingenting (förutom monogrammet) är sig likt.

Marc Jacobs togs in till franska lyxmodehuset Louis Vuitton 1997 och fick i uppdrag att skapa märkets första ready-to-wear-linje, men det var hans graffiti-samarbete med konstnären Stephen Sprouse 2001 som blev ett av designerns mest ikoniska ögonblick i Paris. De väskorna har ett enormt samlarvärde i dag och man kan förstå hur Virgil Abloh inspirerades av denna kollektion.

Ian Bonhôte avslutar i en intervju med Dazed:

”Mode är en konstform. Vi ville utbilda en ny generation människor om hur den världen har förändrats – hur företag tog över dessa små, familjeägda hus och förvandlade dem till massiva konglomerat, vilket gjorde det mer till varumärke än konst. Det är inte en ond intrig, det är bara vad globaliseringen har gjort med oss, och 90-talet hade några fantastiska ögonblick. Det var höjdpunkten, det var där pengarna kom, och kreativiteten fanns där.”

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.