Om 2020 blir året som jag blir chef över Hollywood, är min första åtgärd att grönljusa en hel rad egna filmidéer. Dessa tre ligger först i kön:
Ninja
En tre timmar och fyrtiotvå minuter lång prettorulle i 70-talstempo. Den utspelar sig under 1400-talet i Japan och vi får följa en ninjaklan som dras in i en konflikt om makten i landet. För att överleva måste klanen lönnmörda krigsherrar på båda sidor på listiga ninja-vis och spela ett avancerat diplomatiskt spel. Filmen ska vara historiskt ganska korrekt och äntligen visa verkliga ninjor. Mycket japanskt pladder, stenhårda surminer och en och annan makalös karate-strid. Filmen ska hyllas unisont som en Gudfadern för 20-talet. Nio Oscars.
Luxemburgs vrede.
Jag läste att sist Luxemburg drog i krig så skickade de femtio soldater. Femtioen återvände hem, för de hade skaffat en italiensk kompis på vägen. Det här ska bli bröderna Coens mest lättsamma film sedan Burn after reading. Luxemburgarna myser runt i Europa. Stjäl en höna här, förför en piga där. Granatkrevader i horisonten, men aldrig närmare än så. Huvudkonflikten är att de bortskämda soldaterna börjar tröttna på den konservative och aningen krigshetsande kockens hälsosamma matlagning, men då dyker italienaren upp och introducerar plutonen till allsköns läckerheter. Lite Åsa-nisse-humor och mycket matglädje. Brett Gelman spelar den sura kocken och Paul Giamatti är italienaren. Emma Stone gör ett bejublat gästspel som slug prostinna.
Kraken.
Andra världskriget. En amerikansk och en tysk ubåt utkämpar en rafflande undervattenstrid. Mycket närbilder på Tom Cruise. Men vad händer!? Plötsligt kommer en gigantisk bläckfisk simmande. Den sänker båda ubåtarna och börjar käka besättningen som popcorn. De överlevande ligger nu på havets botten i sina trasiga ubåtar och måste samarbeta för att ta sig till ytan. Till sist överlever en amerikan och en tysk. De sitter på en öde ö eller nåt i slutet och drar iväg några väl valda plattityder om krigets vansinne, så filmen känns så där djup, som Jokern. Eller så knullar de, beroende på vad som känns roligast i klippningen. Åttio minuter, inga Oscars.
