Pharrell Williams

Han dejtar toppmodeller på löpande band, förser världens största artister med mastodonthits och drar in miljon efter miljon på kuppen. Så varför hävdar Pharrell Williams att han helst av allt sitter hemma och kollar på Star trek? Cafés Klas Ericsson träffar det mystiska musikgeniet i London.

Pharrell Williams ramlar av soffan när jag slår upp dörren till hans hotellrum. Han trillar rakt bakåt, som i slow motion, och vrider sig av skratt – medan N*E*R*D:s rappare, Shay Haley, fortsätter att berätta en lång och mycket omständlig historia om en tjej han träffade under gårdagskvällen, på någon flashig krog i London.
Efter fem minuter är det äntligen dags för poängen.
– Sen vände jag mig mot henne så här och sa: ”Håll käften för fan!”
Pharrell vet inte vart han ska ta vägen.
– Vad… haha… sa du, Shay?
Shay upprepar:
– Jag sa: ”Håll käften för fan!”
Pharrell ålar sig på golvet som en stor ödla och väser av skratt.
Vad som är så roligt framgår inte.
Kanske krävs det en libido som Pharrells för att förstå – en hjärna som, när den inte vräker ur sig geniförklarad musik, på heltid tycks ägna sig åt tankar på sex och kvinnor.
Det började med N*E*R*D:s omtalade video Lapdance, där Pharrell & Co anordnade ormgrop med ett gäng extremt lättklädda strippor. Sedan dess har han hånglat loss med modeller mest hela tiden – från Snoop Dogg-videon Beautiful till omslaget på brittiska magasinet The Face i januari i år – och parats ihop med Britney Spears, Beyoncé Knowles och Mick Jaggers dotter Jade. (Den senares sexuella aptit var enligt uppgift för mycket för honom, vilket väcker häpnadsväckande associationer om man har sett just Lapdance-videon.)
Dessutom har han, förstås, en smått makalös aptit på groupies. Eller ”vänner”, som Pharrell föredrar att kalla dem. Han sägs ha en fast stab av såna polare i alla städer han besöker. Inklusive Stockholm, att döma av hur branschsnacket gick efter Williams senaste Sverigebesök.
Pharrell själv är dock måttligt road av att prata om det här.
– Whatever comes along, comes along, säger han kort.
Pharrell Williams ringar egentligen in hela sin livsfilosofi här, åtminstone så som den ser ut för en utomstående. I ena stunden demonproducent, i andra stunden sångare, i tredje stunden sexsymbol, i fjärde designer och i den femte filmskapare.

På producentfronten har framgångarna varit exempellösa. Pharrell och hans kumpan Chad Hugo – alias duon Neptunes – har bland annat gjort låtar åt Jay-Z, Kelis, No Doubt, Janet Jackson, Puff Daddy, Mystikal, Nelly och Ol’ Dirty Bastard.
Under vissa perioder har Neptunes nästan haft monopol på musikutbudet. Inte minst när albumet Justified (där Williams och Hugo lyckades med konststycket att förvandla Justin Timberlake från utskrattad pojkbandsikon till respekterad r’n’b-gigant) tuffade på som bäst.
Till exempel var 19 procent av låtarna som spelades på engelsk radio i augusti förra året producerade av Neptunes.
Det finns visserligen fler producenter som har radat upp såna succéer – men ingen har blivit samma mediala fixstjärna som Pharrell Williams.
Phil Spector hånglade inte med supermodeller på några tidningsomslag.
Max Martin har aldrig parats ihop med någon av sina storstjärnor.
Och Michael Jackson brukade inte dra in Quincy Jones i sina första videor.
Pharrell Williams, däremot, har blivit en lika påtaglig symbol för kredd, framgång och välstånd som en flaska Cristal eller en glittrande Lexus.
Han är nästan inte en producent längre, utan en snygg och dyrköpt accessoar. Det påstås kosta över en miljon kronor att anlita Neptunes.
Per låt.
Men allt Pharrell Williams rör vid blir inte till guld. Egentligen var det tänkt att N*E*R*D skulle ha släppt en dvd i vinter: Dude, we’re going to Rio, vars inte helt Bergman-artade handling går ut på att Pharrell upptäcker en snygg tjej i en tidning, får veta att hon kommer från Rio, och drar dit för att leta reda på henne.
– Jag är ingen skådis, säger Pharrell. Det var kul att göra filmen, men nu är den förhoppningsvis redan förstörd. Den ska aldrig släppas. Det beror inte på att den var snuskig eller så, den var bara för dålig. Jag skulle aldrig göra porr, som 50 Cent.
Det är i så fall att gå emot trenden rejält i hiphopvärlden. Snoop har sin famösa Doggystyle-serie, Treach från Naughty By Nature nuppade själv i Treach’s naturally naughty porno movie – och nu är alltså även 50 Cent i inspelningstagen (tanken är att hans fans ska få ha sex framför kameran på turnébussen). Men trots att Pharrells videor innehåller i princip allt utom full penetration vill han inte bli barnförbjuden fullt ut.
– Jag förstår varför du frågar, säger han. Men, nah, jag skulle aldrig gå över den gränsen.
När 31-årige Pharrell själv tittar på tv är det helt andra saker än porr som gäller: Discovery Channel och Star trek.
Att säga att han ”gillar” Star trek är en gigantisk underdrift. Neptunes skivbolag heter Star Traks, omslaget till fjolårsskivan Clones pryddes av Vulcan-tecknet och när Pharrell och hans kollegor lufsade ut på scenen under senaste MTV-galan skrek de ”Star trek!” för fulla halsar.
På sätt och vis är Williams framgångar egentligen en enda stor seger för all världens nördar. Han dricker inte sprit, bor kvar nära sin familj i Virginia och påstår sig hellre tillbringa tid i biblioteket än på krogen. Han har – alla lättklädda bikinitjejer, bling bling-anthems och hitlisteproduktioner till trots – aldrig lämnat pojkrummet.
När jag frågar honom om hans favoritprogram på Discovery (”Vad som helst om Jesus… Och Bibeln!”) avbryter han tvärt:
– Dina strumpor, var har du köpt dina strumpor? Vad är det på dem?
Eh…
– Vad är DET på dina strumpor?!
Eh, Homer Simpson.
– Får jag kolla på dem?
Okej.
– Cool, jag tror jag börjar få en idé.
Vadå?
– Nah, vi får se.
Pharrell muttrar någonting till Shay och börjar dra i persiennerna vid fönstret. Det enda jag hör är orden ”en barnbok” och något om ”tillbaka i Virginia”. Sedan – när jag vill veta om han verkligen ska jobba med Jack White från White Stripes – kommer i stället en utläggning om framtiden och hur Pharrell snart vill stadga sig.
– Förhoppningsvis är jag gift och har barn. Kanske har jag dragit mig tillbaka också – eller nej, det har jag inte. Vi nöjer oss med att jag har familj. Förhoppningsvis en fru som jag har träffat i biblioteket.
Vid vilken avdelning?
– Haha, det vet jag inte. Däremot fick jag en idé av den här frågan och dina strumpor. Vi måste göra en barnbok till skivan, en riktig barnbok! Jag vet exakt hur den ska se ut.
I mars släppte N*E*R*D – som förutom Pharrell och Chad Hugo alltså även inkluderar rapparen Shay – Fly or die, uppföljaren till succén In search of… (som kom i två versioner). För arbetsnarkomanen Pharrell är det början på något som möjligtvis, men bara möjligtvis, skulle kunna kallas en paus.
Pharrell säger att han, under hela 2004, enbart kommer att satsa på N*E*R*D.
– Den här skivan är allt jag ska göra i år. Det är allt jag kommer att lägga min tid på, för N*E*R*D är mitt viktigaste projekt. Allt annat är sidogrejer. För en gångs skull måste jag koncentrera mig på en grej, säger Pharrell och ställer sig blickstilla vid ett av fönstren.
– Vad är det där? Den där grejen. Ser du den också?
På ett hus mittemot hotellet finns en byggnation som påminner en hel del om en katedral i korrugerad plåt. Men det är inte den som väckt Pharrells uppmärksamhet, utan en liten varningsskylt uppe på dess tak.
– Vem ska kunna läsa den? Det är det konstigaste jag sett. En katedral i plåt med en varningsskylt som ingen kan läsa. Weird.
Pharrell återvänder från fönstret, sätter sig på soffryggen och börjar lista influenser. Han pratar om allt från Red Hot Chili Peppers till Doves och skatepunk.
Och en av sina senaste samarbetspartners. På sistone har Pharrell börjat umgås med ett annat överårigt underbarn som inte riktigt kan lämna sina science fiction-drömmar bakom sig: japanske artisten och designern Nigo, den mystiske mannen bakom märket A Bathing Ape (vars logga har plockats rakt av från från Apornas planet). A Bathing Ape är Pharrells favoritmärke – och i sommar lanserar han egna kollektion Billionaire Boys Club, där han samarbetat med just Nigo.
– Jag gillar friheten som A Bathing Ape representerar, säger Pharrell på sitt sedvanligt luddiga vis. Det finns inga regler och gränser, allt är möjligt.
Men hur samarbetar ni? Nigo är inte direkt känd för att vara någon höjdare på engelska.
– Nigo förstår engelska, han pratar det bara inte särskilt mycket. Vi har känt varandra i nästan ett år. Förutom kollektionen har jag gjort ett par produktioner till hans kommande album.
Det är lite lustigt bara, hur du säger dig vilja satsa allt på N*E*R*D bara för att i samma veva dra igång en kollektion tillsammans med Bathing Ape-killen och dessutom spela in en platta med honom?
– Vad menar du egentligen – att jag bara ska sitta stilla?
Har du nånsin funderat nåt över begrepp som ”utbrändhet”?
– Nah… Shay! Vi måste verkligen göra den där barnboken!