Annons
Annons

Galna konstmål i ligor och landslag, tunga titlar och gyllene kontrakt med några av Europas största klubbar. Men frågan är om inte Zlatans allra största bedrift är att han visat hela Sverige hur långt man kan gå om man struntar i Jantelagen. Zlatan Ibrahimovic är de senaste 20 årens störste svensk. Här skriver Zlatan Ibrahimovic själv till Cafés chefredaktör Jens Stenberg om framtidsdrömmarna, familjen, svensk fotbolls problem och varför han tackar  nej till svenska landslaget.

Annons

zlatan_ibrahimovic_2

Vi ville uppmärksamma Zlatan Ibrahimovic som en svensk barriärbrytare, en av de viktigaste 20 svenskarna de senaste 20 åren. Vi ville ge honom chansen att med egna ord sätta punkt för spekulationerna om hans vara eller icke vara i landslaget inför höstens stundande em-kval. Vi ville veta vilka drömmar han har kvar att förverkliga, privat och på planen, och vi ville få hans syn på svensk fotbolls framtid.

Och sin egen.

För Zlatan har varit rubrikernas man hela våren – skadedrabbad, omdebatterad och ifrågasatt, inte minst efter Barcelonas förlust mot Inter i Champions League. Samtidigt: I skrivande stund har han gjort 21 mål i  spanska ligan. ”Av de senaste årens anfalls­värvningar är det bara Eto’o som gjort en bättre första säsong”, som den spanska tidningen Sport konstaterade nyligen. Redan torsdagen den 11 mars i år meddelade Zlatan Ibrahimovic i ett mail till mig att han ”för närvarande ligger ganska lågt i media” och ”tackar nej till i stort sett allt” – men att han i samband med Cafés jubileumsnummer kunde tänka sig att göra ett undantag och låta sig intervjuas via mail.

Måndagen den 15 mars skickade jag över frågorna. Tajmingen kunde inte ha varit sämre. Två dagar senare mötte Barcelona Stuttgart i den andra åttondelsfinalen i Champions League hemma på Camp Nou. Zlatan började på bänken, men kom in vid ställningen 3–0 och frispelade med en läcker tunnel Bojan Krkic fram till matchens fjärde och sista mål.

Allt hade nog varit rätt lugnt om det inte varit för Zlatans agent Mino Raiolas uttalanden i den katalanska radiokanalen rac1 efter matchen: – ”Ibra” mår mycket dåligt, han är ledsen och besviken, sa Raiola. Han är en mycket stor spelare som vill spela de stora matcherna. Med rätt eller orätt tolkades Raiolas kommentarer av katalanska journalister som kritik mot Barcelonatränaren Pep Guardiolas laguttagning. Inget man gör lättvindigt, särskilt inte efter en 4–0-seger i Champions League.

Samtidigt vädrade journalisterna synpunkter av typen ”Barcelona har gjort sina bästa matcher i år utan Ibra” och ”Ibra har inte spelat dåligt, men hans spelstil passar inte Barcelonas snabba anfallsfotboll”. Pep Guardiola själv höll, som vanligt, sin svenske stjärna om ryggen när han under en presskonferens konstaterade: – Vi klarar oss inte utan honom.

Sent på kvällen den 21 mars, i den sista matchminuten, under en av sina tyngsta veckor i karriären, stod så Zlatan på Romare­da­stadion i Zaragoza med bollen framför sig på straffpunkten. Länge var bortamötet med Real Zaragoza inte mycket till match, mer en föreställning: ”Leo Messi Show”. Argentinaren gjorde tre raka mål och Barcelona såg ut att gå mot en komfortabel seger. Men så missade Zlatan några lägen i slutet av matchen – och Zaragoza kontrade in två snabba reduceringsmål.

Efter en djärv dribblingsräd i Zaragozas straffområde revs Messi ner, fick straff – och gav bollen till Zlatan. Beroende på hur man ser det hade Ibra nu en ypperlig chans att bryta sin drygt månadslånga måltorka i La Liga. Eller allt att förlora. Han hade inte gjort något ligamål sedan den 14 februari, han har missat flera bra chanser, han var rimligen rejält stum i benen efter att ha slitit ont i en hel match och han kan omöjligen ha varit opåverkad av de gångna dagarnas massiva mediestorm kring hans agent och hans kvaliteter som spelare.

Sett i det skenet var Zlatans prestation långt större än det för matchen betydelselösa straffmål som kommer att noteras i La Ligas statistik­böcker. Zaragozas målvakt gick till vänster. Bollen satt stenhårt nere i högra hörnet.  Stormen runt Zlatan bedarrade för den här gången. Knappt fyra dygn senare landade hans svar på Cafés frågor i min inbox.

Zlatan, vem har varit Sveriges viktigaste man i dina ögon under de senaste 20 åren?
– Kungen, helt klart. Han är ett pr-proffs och representerar Sverige med bravur i alla sammanhang. Dessutom är han en cool kille. Har briljant humor och kör för fort och sånt. Jag gillar honom. Och sen har vi ju Max Martin, förstås.

Vilka personer har varit de viktigaste för dig personligen under dessa år?
– Min familj, min agent Mino Raiola och min bankman.

Om du får önskedrömma helt fritt: Hur ser ditt liv ut om 20 år? Vill du fortfarande bosätta dig i Malmö efter karriären?

– Jag vill inte ha en fast punkt. Jag gillar att flyta omkring och ta det som det kommer. Det liv jag lever i dag är väldigt strukturerat och planerat av andra människor. Inget utrymme för att freestyla, direkt. Efter fotbollskarriären ska jag leva ett fritt liv och fånga dagen. Det ser jag fram emot.

Du har vunnit en rad stora ligasegrar och spelat i storklubbar som Juventus, Inter och Barcelona. Det är också väldigt svårt att tänka sig dig fortsätta spela på lägre nivå i typ Aston Villa, Seattle Sounders eller ens Malmö FF. Du känns mer som en Björn Borg-typ som kommer att sluta när du står på topp. Hur tänker du själv kring detta?

– Nej, jag tror inte heller att jag kommer harva omkring i nån bortglömd klubb när jag är 45. Allt har sin tid och min tid är nu. Men visst finns det dagar då jag redan nu känner för att lägga av. Fotbollen kommer alltid att finnas i mitt hjärta, det är en del av mig, men jag kommer inte göra några gästspel i allsvenskan. Inte som aktiv spelare i alla fall. Kanske jag kan bidra med mina erfarenheter och kunskaper till svensk fotboll på något annat sätt.

Du har vunnit italienska ligan och har goda chanser till en spansk ligatriumf med Barcelona. Om det lyckas, kan du i framtiden se dig själv gå till en engelsk storklubb för att försöka ta hem en historisk ”trippel” under karriären: italienska, spanska och engelska ligan?
– England känns inte aktuellt. Jag gillar inte regn.

Skulle du vilja ”göra en Beckham” efter din karriär? Starta ett modemärke eller doftserie?

– Nej. Fotboll är min grej och det är det jag vill bli ihågkommen för. Inte för mitt ansikte i reklamsammanhang.

Hur ser en perfekt ledig dag ut för dig?
– Ledig dag? Jag minns inte när jag hade en sån. Men den lediga tid jag har tillbringar jag med familjen. Det gör mig lycklig och förhoppningsvis blir de lyckliga av min närvaro. Ungarna är mitt allt. Vi spelar fotboll och hittar på hyss.

Vilket land har det bästa köket: Holland, Italien eller Spanien?
– Det italienska om jag måste välja mellan dessa tre, men inget slår maten som serveras hemma i mitt kök.

Vad vill du att det ska stå på din gravsten?
– ”R.I.P.”

Holland, Ungern och Finland… EM-kvalmot­ståndet ser inte omöjligt ut på pappret. Men vad är nyckeln för svenskt avancemang? Ska Sverige fortsätta på den inslagna vägen med samma spelmodell, eller borde något ändras? Hur måste i så fall Sveriges spel förbättras jämfört med VM-kvalet för att vi ska ta oss till EM 2012?
– Alltså… själva landslaget är inte problemet. Det är spelarmaterialet som är det egentliga problemet. Landslaget anpassas till det spelarmaterial som landet har att erbjuda och för tillfället är det inte bättre än så här. Spelare som platsar i svenska landslaget och är framgångsrika i allsvenskan, men saknar erfarenhet från spel i klubbar utomlands, har kanske svårt att hänga med när man ska möta Italien, Spanien eller England till exempel, där hela laget består av världselit. Men visst finns det hopp! Jag tror dock att det måste ske en stor förändring inom svensk fotboll för att vi ska kunna producera bra spelare som håller internationell klass. Ett annat tänk, helt enkelt. Släppa lite på Jantelagen. Men för att ta medalj i de större sammanhangen krävs det nog elva Zlatan och det har vi inte. Inte just nu. Men det kanske kommer.

Skulle Pep Guardiola kunna göra mirakel som svensk förbundskapten, eller är det bara naivt att tro att man kan använda Barcas spelmodell inom den svenska landslagstruppen?
– Nej, ingen kan göra mirakel och en man gör inget lag. Man har det spelar­material man har och i Barcelonas fall så är ju kvaliteten väldigt hög – och då behövs inga mirakel. I de större klubbarna funkar en lagom bra tränare alldeles utmärkt. Spelarna är såpass rutinerade att det sällan är någon som springer åt fel håll. Goda ledaregenskaper är nog av större prioritet.

Vad skulle du helst få uppleva: ett spanskt ligaguld eller en svensk EM-medalj 2012?
– Då får jag nog säga att ett em-guld smäller högre. För mig i alla fall. Att få bjuda Sverige på en medalj i ett så pass stort sammanhang hade varit helt oslagbart! Fast nu spelar jag ju inte längre i landslaget, som bekant.

Vill du med egna ord ta chansen att sätta punkt för alla spekulationer och sammanfatta dina känslor kring en eventuell återkomst i landslaget när EM-kvalet startar i höst?
– Hade Sverige varit med i VM hade jag nog spelat om jag blivit tillfrågad, men nu är vi inte i VM och jag är inte med i landslagstruppen. Men om du frågar mig igen efter sommaren och jag känner som jag känner nu så är jag fortfarande inte med. Jag saknar motivation, helt enkelt. Och utan motivation gör man ingen nytta. Fördelen med att jag inte är med är att nya spelare får en chans att spela in sig och ta en plats, vilket är positivt för svensk fotboll. Att spela på min nivå är ingen söndagsskola. Det är jävligt slitigt och kroppen tar mycket stryk. Ibland måste man stanna upp och tänka på sin fysiska och mentala hälsa. Det här är mitt tillfälliga val, eftersom jag behöver en paus för att få tillbaka motivationen och spelglädjen. Ett klokt och väl genomtänkt beslut som inte var lätt att fatta. Det handlar inte om att jag inte vill representera mitt land. Och jag är faktiskt inte den första spelaren i svensk fotbollshistoria som avstått från spel i landslaget under en period.

Jens Stenberg

Annons

Dela (0)
Tweeta

Annons


Laddar