Hoppa till innehåll

Rapport från ett klassrum

Sitter i ett klassrum. Manne har börjat fyran. I en ny skola så jag är med honom i skolan så länge han vill. Skolan ligger i Skarpnäck så det tar 25 minuter med buss hit. Att jag sitter här i skolan med honom så länge han vill är verkligen ingen självklarhet. Tidigare i såna här … Continued

Sitter i ett klassrum. Manne har börjat fyran. I en ny skola så jag är med honom i skolan så länge han vill. Skolan ligger i Skarpnäck så det tar 25 minuter med buss hit.

Att jag sitter här i skolan med honom så länge han vill är verkligen ingen självklarhet. Tidigare i såna här situationer har jag upplevt en stress och känt att han snabbt måste klara sig själv och att det är bättre om jag försvinner så snabbt som möjligt. Senast var för två år sen när vi nyss flyttat till Farsta. Då kände jag verkligen hur jag stressade igenom skolstarten och ville att han skulle klara sig själv på en gång. Helt hemskt egentligen. Konstigt att det krävdes att Manne skulle få en ADHD-diagnos (och att jag därigenom fick gå div kurser) för mig att förstå vissa helt basic grejer. Typ att det är jobbigt att komma till en helt ny skola där man inte känner någon. Hursom, den gången fick det till följd att Manne kaosade ut helt och det dröjde till långt in på höstterminen innan han hade återhämtat sig hyfsat och lyckats acklimatisera sig till den nya miljön.

Klassrumsgos

Nu när jag chillar och inte gör nån grej av nåt och bara sitter med i klassrummet har allt känts mycket mer harmoniskt. Igår kväll när jag läste för honom innan läggning sa han till och med att han ville att jag skulle följa med imorn (läs idag) men att han ville vara själv i skolan på onsdag. Ett litet steg för mäsnkligheten men ett stort steg för mig…

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.