Rockbandet Vero släpper ny singel: ”Vi spelar alltid Tomas Ledin innan gig”

Rock'n'roll-trion Vero släpper EP:n Saxophones and Danger Zones.

Tom Cehlin Magnusson  |  Publicerad 2019-05-03 13:57  |  Lästid: 2 minuter

Stockholmstrion Vero är tillbaka med ny musik. Bandet består av Julia Boman, Amanda Eddestål och Clara Gyökeres som spelar rock’n’roll med fötterna stadigt fastkilade i 80-talet. Trions nya EP får namn som The Cure och Siouxsie and the Banshees att flimra förbi framför de kajalmålade ögonen, men gruppens trummaskin vittnar inte bara om arvet från Jesus & Mary Chain, utan också från Manchester-klubben Haciendas dansgolv i skarven mellan 80- och 90-tal.

Bandets nya EP heter Saxophones and Danger Zones och låter osedvanligt och uppfriskande tufft. Café fick chansen att rota i bandets virtuella skivback för att få reda på hur Veros sound kommit till.

Stockholmsbandet Vero släpper ep:n Saxophones and Danger Zones.
Foto: Hanna Rubensson 

Bästa låten: Just Nu med Tomas Ledin. Vi spelar den alltid innan gig och älskar livevideon från 1980 – hans outfit och sparkar, spindelben! Watch and learn.

Bästa balladen: Share Your Love av Trouble Funk, slowmo-guld!

Bästa beatet: Beat Dis av Bomb Da Bass, odödligt beat som vi aldrig tröttnat på.

Bästa covern: Där har vi fler kandidater. Hans Edlers Tro på en bättre värld, Bang Bang av Nancy Sinatra eller Ceremony av Galaxy 500. Samtliga gjorde sina versioner bättre än originalet.

Bästa introt: Leave Them All Behind med Ride. Kanske hur vi hade låtit om vi haft en trummis som inte var en 808.

Bästa gitarrsolot: Vem fan bryr sig?

Bästa textraden: Får bli från vår egna låt In Flames: ”Stop cutting in line it’s mandatory / Why are you wearing that shirt, you’re forty”.

Bästa filmscenen: Flat meeting-scenen från What We Do in the Shadows. För övrigt en film som kan ses hur många gånger som helst och alltid vara kul.

Bästa dokumentären: DIG! och Koyaanisqatsi.

Bästa förtexterna till en film: Star Wars. Obviously.

Bästa tv-serievinjetten: Rederiet eller Twin Peaks, båda oförglömliga. 

Bästa skribenten: Caroline Ringskog Ferrada-Noli!

Bästa karaktären: Blanche Dubois – A Streetcar Named Desire

Snyggaste skivomslaget: In The Court Of King Crimson av King Crimson med ”the Schizoid Man” på framsidan, ritat av Barry Godber. Hans enda skivomslag blev också hans bästa.

Bästa regissören: Mary Harron som regisserat American Psycho

Bästa låtskrivaren: Patti Smith som låtskrivare och poet för att hon aldrig slutar inspirera och för att hon är en förebild för oss alla. 

Mest överskattade albumet: Bruce Springsteen – Born in the USA.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-05-03 15:12