Hoppa till innehåll

Skoglund: Försommarpasset gud glömde

På pappret såg det ut som ett mardrömsträningspass, men det var faktiskt inte så illa. Det var mycket, mycket värre.

Ända sedan Arnolds glansdagar har ”gym bro’s” och träningskonnässörer pitchat teorier kring vilken träningsrutin som är ”värst”. Ett hedenhösgammalt- och testosteronmättat lackmustest som sträcker sig långt bortom hälsans alla gränser. För vad det inte så han sa, den där Maslow? Pyramidens botten, våra grundläggande behov, utgörs av mat, kläder, tak över huvudet och flashiga träningsprestationer.

Så, vilket pass klassade kamikaze-utövarna egentligen som värst? 

Självklart är frågeställning ytterst individuell- och mångbottnad, inte minst med tanke på att testdeltagarnas olika preferenser och förutsättningar. Men en sak är säker, under gårdagen valde undertecknad att testa ett av listans sk*tpass. Och well, milt uttryckt, den här genomdumma idén förtjänar en gjuten pallplats och upphissad lagtröja i taknocken…

Men låt oss backa bandet innan vi hoppar till passet.

Under helgens slentriangooglande bland diverse CrossFit-forum trillade jag över någonting som verkade bortom idiotiskt. Ett träningsupplägg min kropp numera hatar hjärnan för att ha skummat igenom. 

Här var pitchen lika teoretiskt enkel som satanistiskt utstuderad – så jag nappade. Upplägget? Utövaren skall, så snabbt som möjligt, utföra en burpee + ett så långt jämfotahopp framåt som möjligt – I EN KILOMETER. 

Ridå.

Foto: Getty Images

Tidigt, alltså lite för tidigt, in i passet förstod jag att det hela skulle jämföras med schackpartiet från ”Det sjunde inseglet”. Ett parti där tornen ersatts med mjölksyra och drottningen hallucinogena hjärnspöken som desperat försökte få mig att avbryta galenskaperna. Men jag åkte inte hem. Inte före det sista, tillika miserabla, jämfoteskuttet korsade 1000-meterssträcket.

46 ödesmättade minuter senare var kriget över, men någon segerdans var det inte tal om. Istället vägrade benen lyda order, samtidigt som pulsintensiteten skulle få landets samtliga kardiologer att sucka högt. Men hej, det gick. 

Hur jag mådde under själva passet? Se nedan för upplevelsens fysiska och psykiska berg- och dalbaneresa.

Exakt ”vad” det här fysiska mischmaschet var bra för har jag ännu inte lyckats lista ut. Men, med det sagt – till alla er som vill se vad ni verkligen går för, såväl fysiskt- som mentalt, testa. Du kommer garanterat ångra dig, men hej – vem minns en fegis?
3, 2, 1 – GO!

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.